Här kommer några bilder från vår novembertur till London - dag 1.


Klockan är 07.46 - vi har precis anlänt till Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


Lite julpynt i terminalen på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


Julgran utanför terminalen på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


"Frukost" på Burger King
Foto: Yvette Mårtensson


Julpynt i avgångshallen.
Foto: Yvette Mårtensson

FurReal Friends Cuddles My Giggly Monkey som sitter i Hamley's-butiken på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


En misshandlad Furby som sitter i Hamley's-butiken på Kastrup.
Foto: Michelle Mårtensson


Hamley's-nalle i Hamley's-butiken på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle fotograferar Marcos tidsfördriv - på Hamley's.
Foto: Yvette Mårtensson


Marco fördriver tiden på Hamley's.
Foto: Yvette Mårtensson


Tv-skärm med alla plan som ska iväg - vårt plan går enligt skärmen 11.15 - från gate C27.
Foto: Yvette Mårtensson


WWF's insamlingsbössa.
Foto: Yvette Mårtensson


Stor julgran i avgångshallen på Kastrup.
Foto: Michelle Mårtensson

 
Julpynt i avgångshallen på Kastrup.
Foto: Michelle Mårtensson


Michelle tillsammans med en Lego-elefant.
Foto: Yvette Mårtensson


Julgran på Heathrow
Foto: Yvette Mårtensson

Julpynt som hänger på stationen i High Street Kensington.
Foto: Yvette Mårtensson


Julpynt som hänger på stationen i High Street Kensington.
Foto: Yvette Mårtensson


Oyster card - vi laddade på £35 och kunde åka överallt i London.
Foto: Michelle Mårtensson


Hamley's juldekoration
Foto: Yvette Mårtensson


Marco tillsammans med Hamley's-förälskelsen - Bakewell Bear
Foto: Yvette Mårtensson


En av London Eye's gondoler.
Foto: Michelle Mårtensson


View from London Eye - "by night".
Foto: Yvette Mårtensson


View from London Eye - "by night".
Foto: Yvette Mårtensson


View from London Eye - Embankment Pier - "by night".
Foto: Yvette Mårtensson



En av London Eye's gondoler.
Foto: Michelle Mårtensson


View from London Eye - "by night".
Foto: Michelle Mårtensson

View from London Eye - "by night".
Foto: Michelle Mårtensson


London Dungeon's entré
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle och Marco i sina nya mössor köpta i en liten souvenirbutik utanför London Dungeon.
Foto: Yvette Mårtensson


London Eye by night
Foto: Michelle Mårtensson


Waterloo Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Westminster Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Waterloo Underground
Foto: Michelle Mårtensson


Skylt som visar vilka stationer som ingår i Bakerloo Line - från Northbound Platform 3.
Foto: Yvette Mårtensson


Mind the gap - between the train and platform
Foto: Yvette Mårtensson


Marco försöker dölja Paddington-skylten
Foto: Yvette Mårtensson


Paddington Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Paddington Station
Foto: Jane Spiegelhauer


The Harold Pinter Theatre's Stage Door
Foto: Yvette Mårtensson


Regler som "ska" följas för att få träffa stjärnorna i pjäsen Mojo. Hänger vid Stage Door.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint - spelar Sweet i pjäsen Mojo - men är mer känd som Ron Weasley i 7 Harry Potter-filmer.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint tillsammans med Michelle.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint - spelar Sweet i pjäsen Mojo - men är mer känd som Ron Weasley i 7 Harry Potter-filmer.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grints autograf.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint - spelar Sweet i Mojo
Foto: Yvette Mårtensson


Fr.v: Colin Morgan, Rupert Grint, Daniel Mays, Ben Whishaw, Tom Rhys Harries, Brendan Coyle
Foto: Yvette Mårtensson


Entrén till The Harold Pinter Theatre.
Foto: Yvette Mårtensson


Pjäsen MOJO som går på The Harold Pinter Theatre.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle tillsammans med en snubbe som blev glad när han såg Michelle i sin färgglada mössa. Han ville absolut bli fotad med henne.
Foto: Yvette Mårtensson


The Four Bronze Horses of Helios - hittar man vid Haymarket Piccadilly Circus. Statyn är skapad av skulptören Rudy Weller i 1992.
Foto: Yvette Mårtensson


Piccadilly Circus memorial fountain (upprest till minne av Antony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury) - inklädd i en genomskinlig snöboll.
Foto: Yvette Mårtensson


Juldekoration - Regent Street
Foto: Yvette Mårtensson


Juldekorationer - Regent Street
Foto: Yvette Mårtensson

Klockan ringde strax efter fyra och då det inte fanns tid att snooza var det bara att stiga upp och fixa det som skulle fixas innan vi började resan till London. Jag fixade katterna, bäddade sängen, rensade kisselådan och diskade vattenskålen. När jag var klar blev det en snabbdusch och när klockan var halv sex satte jag mig en stund vid datorn och gick då in på Skånetrafikens hemsida för att kolla de tider vi hade att passa. Det var meningen att vi skulle åka från Perstorp kl. 06.02 till Hässleholm för att där byta till Öresundståget till Kastrup. Nu visade det sig att jag inte kunde hitta tåget och vi fick ta det tåg som gick kl 05.53 och då via Ramlösa och sedan vidare till Kastrup. Jag berättade detta för Michelle, Marco och Jane och det var bara att se till att komma iväg till stationen. När vi hade kommit halvvägs kom Michelle på att hon glömt låset till resväskan och jag vände om för att hämtade det under tiden som de andra fixade biljetterna. Jag småsprang både hem och mot stationen och när jag hade en liten bit kvar hörde jag hur det började plinga och då var det bara att springa lite snabbare - jag hann precis med tåget.
 
I Ramlösa behövde vi inte vänta mer än några minuter innan det var dax att byta till Öresundståget och vi var framme på Kastrup 07.42 Vi började med att äta "frukost" och det kändes onekligen konstigt att sitta på Burger King och äta en meal så tidigt på morgonen. Hör verkligen inte till vanligheterna att äta hamburgare till frukost - men ibland får det bli annat än vad man är van vid.
 
Vi hann inte mer än att komma in på Burger King innan en kille kom fram till oss och han frågade var vi skulle resa och vi svarade att vi skulle till London och han önskade oss en trevlig resa. Han pratade med Marco och förklarade för honom att han inte var riktigt nykter och att han bara skulle strunta i honom. När jag hade ätit upp min mat skulle jag besöka "hemlighuset" och var då tvungen att gå förbi honom. Precis när jag kom jämsides med hans bord tog han tag i mig och frågade om jag inte kunde strunta i London och istället följa med honom och hans kompis på fest. Jag förklarade för honom att jag hellre ville åka till London men att jag önskade dom ett trevligt festande. Killen tyckte jag svek honom och sa att det hade varit så roligt att festa tillsammans med mig och att vi kunde ragga varsin kille till oss =O) Hans pojkvän blev inte glad över hans kommentar.
 
När vi hade ätit klart gick vi till Terminal 2 och det var dax för incheckning och det blev en automatisk sådan. Direkt efter gick vi till British Airways bag drop och det tog inte mer än ett par minuter att fixa överlämnandet av väskorna. Nästa steg var att gå igenom säkerhetskontrollen och två av fyra klarade sig utan problem. Michelle och Jane började gå igenom och det utan problem - men när Marco gick igenom började det pipa och killen som stod på in-sidan bad honom om att ta av sig skorna, sätta dom i en låda som då åkte igenom röntgenmaskinen och Marco fick gå igenom bågen igen - utan problem. När det var min tur pep det och jag blev ombedd att gå upp på en liten låda och en kvinnlig säkerhetskontrollant visiterade mig. Eftersom jag inte hade något att dölja var det helt ok och det tog bara några minuter.
 
Det blev en runda inne på flygplatsen så att Marco fick se alla snobbaffärer och helt plötsligt bestämde han sig för att handla. Han hade sett en burk med Jack Daniel's Tennessee Whiskey Fudge och den måste han bara ha. När han hade betalat sin nya förälskelse gick vi till Gate C27 och där fick vi vänta ca 30 minuter innan det var dax att borda planet. Flyget skulle gå 11.15 och det gick utan fördröjningar. Marco fick en fönsterplats och han tyckte inte det var häftigt att kunna se när allt blev mindre och mindre. När planet lättade höll han sig krampaktigt i armstödet och han blundade - men efter ett tag öppnade han ögonen - och till sist vågade han även titta ut. Efter ca 40 minuter i luften kom personalen med lite fika och precis som de andra gångerna bjöd British Airway på Chicken Tikki Wrap och dricka. Även om vi hade ätit "frukost" var det gott med lite mat mitt på dagen.
 
Planet var framme i tid och när vi hade lämnat det gick vi till passkontrollen och även om det var många passagerare gick det snabbt och lätt. Nästa steg var att hämta vårt bagage och när vi kom till rätt bagageutsläpp låg dom och snurrade runt på bandet. De andra gångerna Michelle och jag har åkt har vi varit tvungna att vänta på utsläppet. Sista saken vi måste göra innan vi lämnade Heathrow var att ladda på våra Oyster-kort och när vi kom ner till det ställe där vi laddat på de andra gångerna fick vi besked om att deras kassa var trasig och vi måste gå upp i ankomsthallen igen. Det blev lite kötid - men snart hade vi laddat på korten med £30 och vi kunde ta tunnelbanetåget till Piccadilly Circus där vi sedan fick byta tåg till Paddington. Framme i Paddington gick vi till Tune Hotel och det visade sig att vi inte kunde checka in förrän klockan tre (klockan var inte mer än två) och vi bestämde oss rätt så snabbt för att betala £5 per rum för att få tillgång till dom tidigare.
 
När vi lämnat väskorna och besökt hemlighuset gick vi till Chicken Cottage för att äta och denna gången var jag inte nöjd med deras service. Michelle och Jane beställde Chicken Wrap Meal och de fick dom rätt så snabbt. Marco beställde någon kebabgrej meal och i den ingick det lamm och kyckling och jag beställde en BBQ Hamburger Meal och de dröjde. Tjejen som stod i kassan sa att det skulle dröja 5 minuter och Marco fick sin mat efter 5 minuter - medan hon tittade på mig och sa att min mat dröjde 3 minuter och efter ytterligare 3 minuter sa hon att det dröjde 3 minuter. Jag påpekade för henne att det hade varit bättre om hon sagt från början att maten skulle dröja 11 minuter och då blev hon sur och frågade om hon skulle servera mig ostekt hamburgare. När jag fick min mat och såg den tunna, tunna hamburgaren kunde jag verkligen inte förstå att de behövde 11 minuter på sig att steka den. Marcos kött smakade unket och han var tvungen att dränka in den i ketchup och majonnäs för att kunna äta den och sedan sköljde han ner det med Coca Cola.
 
Direkt efter att vi ätit tog vi tunnelbanan (District line) från Paddington till High Street Kensington och där besökte vi Argo's. Jane och mor blev lite "avundsjuka" på min Giggling Monkey som jag köpte i London och nu skulle Jane köpa varsin till dom. Jag kollade Argo's hemsida igår och då hade de på lager - men när vi väl kom till affären var de slut. Eftersom nästa stopp var Hamley's bestämde vi oss för att kolla om de hade fått in apan.
 
Nu åkte vi till Piccadilly Circus och där hade de hängt upp julpynt längs gatorna och de hade även satt in Piccadilly Circus memorial fountain (upprest till minne av Antony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury) i en genomskinlig snöboll. Vi gick till Hamley's och där köpte Michelle Ron Weasley's Artifact Box (innehåller prylar som Ron använde i filmerna). Jane tittade efter apor men eftersom de kostade £99 blev det inga apor - men hon köpte på sig ett par Blue Nose-kramisar. Marco och jag köpte inget men vi gick istället och tittade på alla olika Hamley's-nallar och när Marco fick syn på den största nallen Hamley's hade var det "Love at first sight". Marco ville ha en med sig hem och vi började fundera på hur vi skulle få hem den. Efter en stund sa Marco att han ändå inte ville ha den för han tyckte inte vi hade tillräckligt med pengar med till den - men ändå gick vi iväg för att kolla priset. Det visade sig att den kostade £100 och jag sa priset var ok för min del - men att vi måste fundera på hur vi skulle kunna transportera hem den till Sverige. Vi förevigade Marco med nya vännen och bestämde oss för att köpa den precis innan vi skulle åka hem.
 
När vi var klara med handlingen på Hamley's var det dax att snabbt ta oss till London Dungeon. Vi tog tunnelbanan till Waterloo och därifrån gick vi till det område där London Dungeon ligger. Vi hade bokat in en rundtur och vi skulle hämta biljetterna innan klockan fem och eftersom det var sista turen kunde vi absolut inte missa tiden. Big Ben slog fem när vi öppnade dörrarna och det visade sig att allt var nedsläckt och de hade stängt kassorna. Kändes lite snopet med tanke på att det på bekräftelsen stod 17.00 och vi kom fram prick 17.00 Det fanns ingen personal där och det kändes snopet - men efter några minuter kom det ut en tjej och hon sa att de stängt. Michelle förklarade för henne att vi hade anlänt prick 17.00 men att det inte varit någon i kassan och att vi hade sett framemot att få besöka London Dungeon. Tjejen sa att om det var ok att vi missade det första så kunde hon göra ett undantag för denna gången. Hon visade oss in i gångarna och det visade sig att det vi missat var fotograferingen utanför och det var ok för vår del.
 
Förra gången Michelle och jag besökte London Dungeon gick vi i en grupp om kanske 25 personer och då vi hamnade långt bak blev vi anonyma - men idag var vi i en grupp om 12 personer och då blev vi inte lika anonyma. När vi kom till tortyrkammaren hamnade Michelle i en liten pyttecell och där fick hon sitta på en stol under tiden som en kvinna torterade en man. Helt plötsligt tippade stolen som Michelle satt på och när hon skrek till skrek kvinnan till henne att hon skulle vara tyst. När tortyren av mannen var klar fick vi gå vidare och när vi till sist kom till en läkarmottaning fick vi sätta oss på varsin bänk och jag hamnade framför en brits med ett lik - ja, det var inte vilket lik som helst utan det var läkaren. En sköterska tog tag i Marco och frågade vad ha hette och han svarade Marco och nu fick han sätta sig i en stol och han blev fastspänd. Sköterskan förklarade att läkarna trodde att det var katterna och hundarna som orsakat pesten i London och att de försökte på alla sätt att få fram ett sätt att bota de pestdrabbade. En sak som de hade testat var att tömma patienterna på blod och sköterskan visade på Marco hur de gick till väga - hon snittade hans handled och blodet rann ut. Nu började hon obducera läkaren och hon drog upp hans tarmar, urinblåsan och hjärtat. När hon höll i urinblåsan konstaterade hon att det fanns urin i den och hon tömde den över mig - jag kan säga er att jag fick mycket "urin" över mig och hon tryckte ut varenda droppe. När hon var klar med urinblåsan stoppade hon tillbaka allt och la ett skynke över läkaren igen. Nu drog hon för ett skynke runt stolen Marco satt i och hon slog honom i huvudet för att bedöva honom. När sköterskan pratat klar och vi skulle gå vidare släppte hon inte Marco. Michelle tittade bort mot skynket och sa till mig: "Min bror" och jag sa till henne: "Min son". Sköterskan jagade ut oss från mottagningen och vi stod i en korridor och väntade på att Marco skulle komma - men det dröjde. Helt plötsligt hörde vi Marco komma springandes och han sa att han inte trodde att sköterskan skulle släppa honom.
 
Vi gick till gatan där Jack the Ripper huserade och en sköka berättade om morden på andra skökor och sedan fick vi gå in till ett värdshus och där berättade värdshusvärdinnan om skräcken och att hennes värdshus inte var lika välbesökt. Nästa anhalt var hos Mrs. Lovett  och hennes pajbageri - hon berättade om hennes samarbete med Sweeney Todd och att allt blivit mycket bättre efter att hon börjat samarbeta med Sweeney. Vi fick fortsätta in i hans "barber shop" och när vi satt oss i varsin stol kom Mrs. Lovetts syster in och hon började prata med männen i rummet. Hon frågade bl.a Marco om han hade plånboken i fickan eller i skorna - för det var ju synd om den blev uppbränd. När hon gick förbi mig petade hon på påsen jag höll i och frågade om jag hade parfym i den som hon skulle få. Efter att Sweeney Todd skurit halsen av oss alla fick vi gå vidare och nu hamnade vi i en domstol och första målet domaren hade för dagen var en tjej som prostituerat sig - hon blev dömd till hängning. Nästa som dömdes var en kille och han hade stulit ett får och den sista som dömdes var Michelle och när domaren frågat henne var hon kom ifrån svarade hon: "Sweden" och då skrek han: "Guilty" och att hon skulle hängas. Ja, och hängda blev vi - vi fick sitta i varsin stol och sedan åkte vi ner fritt fall och det hördes hängningsljud.
 
Nu var turen slut och vi kunde gå ut i London Dungeon's shop och där köpte Marco sex shot-glas (fast de var inte i glas utan i porslin) med London Dungeon's logga. Han köpte oxå ett smalt glas med loggan. Jag köpte tre pennor med loggan och jag köpte en stor svart råtta till Amazing och en handdockefladdermus till mig själv. När alla hade handlat klart gick vi ut och jag fick övertalat Marco att följa med upp i London Eye. Han har hela tiden sagt att han inte ville med upp och med tanke på att han är höjdrädd trodde jag inte jag skulle få honom med upp. När han stått och tittat på hjulet ett tag gick han med på att åka upp i det. Efter en halvtimme stod vi på marken igen och jag tror inte Marco tyckte det var så farligt som han trott.
 
Nu var det dax att åka tillbaka till Paddington och gick vi förbi många småaffärer som sålde souvenirer och annat. Michelle upptäckte en rosa/blå möss/halsduk och då hon så gärna ville ha den köpte jag den till henne. Marco såg en mössa med renar på och den har skinn både här och där och då han inte hittar den han köpte förra året - ja, då köpte jag den till honom. Vi gick över Westminster bridge och tog tunnelbanan från Westminster till Paddington. När vi hade lämnat av det vi köpt bestämdes det att Marco och Jane skulle gå på en pub och under tiden skulle Michelle och jag åka till Piccadilly Circus.
 
Vi började med att gå in i en souvenirbutik där Michelle köpte en bag som hon ska använda som skolväska. När vi kom ut började vi leta reda på The Harold Pinter Theatre och efter att ha frågat oss fram hittade vi det. På teatern går det för tillfället en pjäs som heter Mojo och Rupert Grint spelar med i den - Rupert är känd som Ron Weasley i Harry Potter. Pjäsen handlar om sex, droger och Rock'n Roll i Soho. Många stjärnor spelar med i den och då bl.a Rupert Grint som gör sin West End debut som Sweet - en gängmedlem som är amfetaminberoende. Michelle hade fått reda på av några vänner som bor i England att när pjäsen var slut så kunde man få träffa de olika stjärnorna om man stod vid Stage door. Självklart är det inte fel att få träffa på en stjärna från Harry Potter. Vi fick vänta i ca 40 minuter - men det var det värt. Michelle hade ju köpt Ron Weasleys Artifact Box på Hamley's och det var meningen att hon skulle be Rupert signera den - men nu visade det sig att skådespelarna inte signerade något annat än biljetter från pjäsen och pjäsens program och då gick vi iväg till Box Office och köpte varsitt program. Vi stod längst fram och när Rupert kom ut kunde vi rätt så snabbt honom att signera våra program och Michelle frågade om hon fick fotas tillsammans med honom och det fick hon - det stod på en skylt att ingen fick fotas tillsammans med skådespelarna eftersom det tog tid - men Rupert Grint ställde upp.
 
När vi fått vad vi kommit efter gick vi därifrån och gick då tillbaka till den souvenirbutik som Michelle köpt väskan hos och nu köpte vi varsin ryggsäck. Vi tyckte det skulle vara lättare att ha våra saker i en ryggsäck på ryggen när vi besökte Harry Potter Studio Tour och speciellt med tanke på att vi skulle ha med dricka som är tungt. När vi kom ut från butiken kom kom det en kille fram till Michelle och han sa till Michelle att hon hade en häftig mössa och han undrade om hans kompis fick ta en bild på honom tillsammans med Michelle. Hon sa att det var ok och både kompisen och jag tog varsin bild på dom. Killen sa till Michelle innan vi fortsatte att hon och mössan gjorde honom glad.
 
Nu var det dax att åka tillbaka till Paddington och hotellet - men innan vi gjorde det blev det ett besök på Tesco. Tyvärr hade Tesco i Paddington ingen Coca Cola Cherry och nu skulle vi då kolla om Tesco i Piccadilly Circus hade några. Det visade sig att hyllan där de skulle stå var tom - men bredvid stod det en vagn och på den fanns det gott om Coca Cola Cherry - men då vi inte hittade någon personal som kunde packa upp några till oss bestämde vi oss för att vänta till ett annat tillfälle.
 
När vi kom tillbaka till Paddington gick vi upp till Marcos och mitt rum och där satt han och Jane och pratade. De hade varit på en pub och Marco hade druckit några shotar och en drink och Jane hade druckit en öl. Marco hade oxå varit inne på Tesco och köpt med sig några Smirnoff-drinkar som han drack på rummet.
 
Nu var det dax för Marco att sova - ja, han var så trött så han hann knappt lägga huvudet på kudden innan han somnade. Jag kollade lite Internet och när jag släckt datorn dröjde det rätt så lång tid innan jag lyckades somna. Klockan var nästan halv två sista gången jag kollade klockan.

Här kommer det sista från London. Bilder på det jag har köpt - både från april-resan och september-resan.


Pennor - de är skitsköna att skriva med - köpta i april på vår första Londonresa.
Foto: Yvette Mårtensson


Nyckelringar köpta i april - Paddington Bear är köpt på Paddington Station i en Paddington Bear-affär (inte på flygplatsen), den fyrkantiga är köpt på Madam Tussauds (man blev fotad när man satt i en taxi i en rundtur), den lila avlånga och den med London-bokstäverna är köpt vid London Eye, den med snaran, tången, råttan mfl. är köpt vid London Dungeon, de tre nallarna är köpta i souvenirbutiker.
Foto: Yvette Mårtensson


McFly-merchandise 2013 - program, t-shirt och hoodie - köpta i april
Foto: Yvette Mårtensson


McFly-merchandise 2013 - posters - köpta i april
Foto: Michelle Mårtensson

Välgörenhetsarmband från Teenage Cancer Trust - köpta på Topman i september.
Foto: Yvette Mårtensson

Royal Albert Hall-nalle och Royal Albert Hall-program - köpta i september
Foto: Yvette Mårtensson


Englandspennor köpta i september - supersköna att skriva med och de ska väl räcka fram till nästa gång vi besöker London.
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts Hufflepuff House Pen - köpt på Hamley's i september
Foto: Yvette Mårtensson

Nyckelringar köpta i september- de fyra uppe i vänster hörn (Tatty Teddy & Co) är köpta på Hamley's - de andra är köpta i souvenirbutiker.
Foto: Yvette Mårtensson


Steiff-djur - köpta på Hamley's i september. Den lilla musen köpte jag till Amazing.
Foto: Yvette Mårtensson


McFly's 10 års-anniversary-program + anniversary-wrist band - köpta i september.
Foto: Yvette Mårtensson


T-shirtar köpta i september - de till vänster är deras anniversary-t-shirt - överst är baksidan och nederst är framsidan. De två till höger är inte officiella t-shirtar.
Foto: Yvette Mårtensson


McFly's anniversary-poster 2013 - köpt i september
Foto: Yvette Mårtensson


McFly-poster - inte officell - köpt i september
Foto: Yvette Mårtensson 

Här kommer några bilder från London i september.


 En misslyckad bild på månen som lyser över Tower Bridge.
 2013 09 18
 Foto: Yvette Mårtensson


 Byggnad vid Trafalgar Square by night. En rätt så lyckad bild.
 2013 09 18
 Foto: Yvette Mårtensson


 Misslyckad bild på ett av lejonen som finns vid Trafalgar Square - fel inställning på ISO.
 2013 09 18
 Foto: Yvette Mårtensson


 Big Ben by night.
 2013 09 18
 Foto: Yvette Mårtensson


 Misslyckad bild på Houses of Parliament eller Westminsterpalatset.
 2013 09 18
 Foto: Yvette Mårtensson


 Ett häftigt hus på Praed Street - mitt emellan Tesco Express och Tune Hotel.
 2013 09 19
 Foto: Michelle Mårtensson


 En duva som Michelle träffade vid Bayswater. Hon måste bara föreviga duvor.
 2013 09 19
 Foto: Michelle Mårtensson


 På väg mot Toys R Us som ligger i Whiteleys köpcentrum i Bayswater.
 2013 09 19
 Foto: Michelle Mårtensson

Här kommer några videofilmer från London i september.


En fontän som finns i närheten av City Hall och Tower Bridge.
2013 09 18
Video: Yvette Mårtensson


Tunnelbanetåg
2013 09 19
Video: Yvette Mårtensson


Har visat denna videosnutt på FB - men min lilla Monkey är så söt så det går att titta på snutten igen.
2013 09 19
Video: Yvette Mårtensson

Fontänen vid Trafalgar Square

2013 09 19

Video: Yvette Mårtensson


Grattishälsningar till McFly på en stor filmduk i Royal Albert Hall.
2013 09 19
Video: Yvette Mårtensson


Michelle får sin första tatuering - texten "Stay positive - Danny Jones".
2013 09 20
Video: Yvette Mårtensson


Min första tatuering - en del av texten från McFly's låt The heart never lies.
2013 09 20
Video: Michelle Mårtensson

En figur som spelade vid Piccadilly Circus
2013 09 20
Video: Yvette Mårtensson

Video på Tom Fletcher som sjunger och spelar egenskrivna musikallåten "McFly - the musical". Ber om ursäkt för skakningarna i början och som kommer då och då.
2013 09 20
Video: Yvette Mårtensson
 

The heart never lies. Ber om ursäkt för skakningarna. När trummorna kommer in i låten började kameran krångla och drogs mot ett håll - tror fenomenet kallas för "kamerans dragningskraft mot snygga muskler".
2013 09 20
Video: Yvette Mårtensson

Denna lucka sitter på väggen under TVn på vår rum. När vi var här i april såg vi luckan - men vi kollade aldrig vad som fanns bakom. Under denna vistelse kollade vi vad som hände när man "Pushade".
Foto: Yvette Mårtensson


Själva luckan kan användas som skrivbord och att det fanns två stickkontakter under luckan - ja, det visste vi inte. När vi besökte hotellet i april hittade vi bara en kontakt och det var irriterande med tanke på att vi hade mycket med oss som behövde ström och det orsakade att när något var på laddning i kontakten på rummet så gick vi ner i hotellets uppehållsrum med datorerna. I deras beskrivning står det så här om alla rum: "3 power sockets on the wall (3pin, 220-240V, 13A)". I april hittade vi som sagt var bara en och denna gången bestämde vi oss för att hitta dom andra två och det gjorde vi när vi "Puschade" på luckan. Det gäller att undersöka och "Puscha" på allt som går att "Puscha" =O)

Foto: Yvette Mårtensson


Tattoo Studio - på 103 Praed Street i Paddington. Ligger mitt emellan Tune Hotel och Paddington Station.
Foto: Yvette Mårtensson


Heathrow Airport - terminalens incheckningsautomater (som fungerade).
Foto: Michelle Mårtensson


Toto med sin nyadopterade lillebror eller lillasyster.
Foto: Michelle Mårtensson


Vänthallen för transittåget.
Foto: Michelle Mårtensson


Foto: Michelle Mårtensson


Supergott - det bästa med British Airway =O) (i och för sig är kycklingwrapen godare).
Foto: Michelle Mårtensson


Toto på flygplanet - han skulle egentligen sitta i väskan under framförvarandes stol - men Michelle smög upp honom ändå.
Foto: MIchelle Mårtensson


Toto sitter och väntar på att bagaget ska komma.
Foto: Michelle Mårtensson


Supergod och supervarm hamburgare - köpt i bagagehallen på Kastrup flygplats.
Foto: Michelle Mårtensson


Michelle väntar på Öresundståget på perrong C - tåget mot Hässleholm.
Foto: Yvette Mårtensson


Vårt bagage på perrong C.
Foto: Yvette Mårtensson


Perrong C
Foto: Michelle Mårtensson


My Giggly Monkey ville inte ligga gömd i väskan under tågresan.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle hade oxå en apa i sin väska - den ville heller inte vara gömd under tågresan.
Foto: Michelle Mårtensson


Michelle med sin älskade bok.
Foto: Yvette Mårtensson


Toto & Co på Pågatåget mot Perstorp.
Foto: Michelle Mårtensson

Här kommer då det sista skrivna från vår McFly + Londonresa. Det kommer även bilder från sista dagen och sedan kommer det ev. fler bilder + filmsnuttar. Om jag har avslutat mitt FB-konto innan det läggs ut - ja, då får ni själv hålla koll när det kommer.

Vi hade satt klockan till ringning sju - men jag vaknade redan klockan sex. Halv nio hade vi fixat till oss och nu var det dax att äta frukost och även idag blev det Subway.
 
Strax före klockan tio checkade vi ut och när vi skulle lämna tillbaka nyckelkortet såg jag en reklamlapp om att man kunde boka en "Shuttle" och åka från Paddington till Heathrow på ett billigt sätt. Att ta taxi kostar ca £56/bil och att ta Heathrow Express kostar £20/person och med detta transportmedel skulle det kosta £12/person. Killen i receptionen ringde till företaget för oss - men det visade sig att de var fullbokade och de rekommenderade att man bokar dagen innan. Nu fick det bli Heathrow Express och på så sätt slapp vi åka rulltrappor med tunga väskor. När vi kom till Paddington station köpte vi biljetter och sedan var det bara att kliva på tåget - ingen väntan och det kändes bra.
 
När vi kom till Heathrow bestämde vi oss för att vi inte ville dra på våra tunga väskor och bära våra tunga handbagageväskor så vi tog en bagagevagn och det var så mycket lättare. Vi tog hissen upp till avgångshallen och där vägde vi våra väskor. Sedan checkade vi in via en automat och denna gången gick det hur bra som helst. Vi tog våra boardningpass och gick till incheckningsdisken och när det var vår tur så fick vi besked på att vi måste vänta till klockan ett innan vi kunde checka in.
 
Vi satte oss på en bänk och började jobba med datorerna - eftersom vi reggat oss som medlemmar på Heathrows hemsida så fick vi 1½ tim gratis Internet och vi fick tiden att gå fram till klockan ett och det var dax att checka in. Incheckningen gick snabbt och när vi kom till säkerhetskontrollen var det lång kö - men ändå gick det snabbt. Att det gick snabbt berodde på att den kvinnliga säkerhetskontrollanten kallade upp alla kvinnor och vi fick gå igenom säkerhetsbågen före alla karlarna. Självklart en höjdarservice - men det är inte säkert gubbarna tyckte det.
 
Efter säkerhetskontrollen började vi leta efter något ställe att äta på - men de som hade mat till hyfsade priser hade bara torra mackor som hade konstiga röror på och de kostade £3.99. Till sist valde vi att äta på Starbucks.
 
När vi hade ätit gick vi till den gate där vi trodde vi skulle vara och satt där ett tag - ja, vi fick vänta i tre timmar efter att vi kommit igenom säkerhetskontrollen - men då är även tiden inräknat när vi gick till gaten. Det visade sig att vi inte skulle vara vid den gaten som vi satt vid och fick ta en transit från den terminal där vi var till den terminal där flyget gick från.
 
Vi fick boarda planet nästan direkt efter att vi kom till gaten och det är lite dåligt att de inte informerade tidigare om vilken gate planet gick från för som det var nu fick vi stressa till rätt terminal och rätt gate. Hade hellre suttit vid gaten och väntat än att behöva stressa och sedan gå på direkt.
 
Ingen av oss fick fönsterplats men det var bara att acceptera. Den som fick fönsterplatsen var en dansk kvinna som trodde hon kunde perfet engelska - ja, det lät så på henne när vi flugit en stund och personalen kom med något att äta och dricka.
 
När planet hade landat och det var dax att gå av planet bestämde vi oss för att ta det lugnt och vänta tills den stora "jag-måste-av-planet-först"-rusningen var klar. Det känns som om att alla passagerare ska iväg på en och samma gång och det är stört omöjligt att komma av planet. Nu hade vi sådan tur att en engelsk snubbe som satt bakom oss var så snäll så han släppte ut oss.
 
Nu var det dax att hämta väskorna och för att komma till den delen av flygplatsen gick vi igen passkontrollen och sedan åkte vi rulltrappa ner till bagagehallen (tror jag det heter). Vi fick vänta ca femton minuter innan väskorna dök upp och när vi hade placerat dom på en bagagevagn var det dax att ta Öresundståget till Hässleholm. Det visade sig att vi fick vänta en timme och vi bestämde oss för att ta något att äta innan vi gick iväg. Det blev en supergod (men skitvarm) hamburgare.
 
När vi ätit gick vi ner till den perrong som vårt tåg skulle gå ifrån och där fick vi vänta ca 30 minuter och när tåget stannat hittade vi bra platser att sitta på. Framme i Hässleholm fick vi vänta på tåget till Perstorp i ca 15 minuter. Under tiden som vi väntade på tåget ringde jag till Marco och det visade sig att han var i Åstorp - men han skulle vara hemma innan vi kom hem.
 
Framme på stationen i Perstorp hoppade vi av tåget och då stod Jane och mor och väntade. När vi gick hem (tar ca 3 minuter) berättade mor att huset hade sålts och det kändes skönt. Mäklare hade ringt till min mor i torsdags och sagt att hon fått ett bud på huset - men att om inte papperna skrevs på torsdagen så köpte han ett annat hus. Hon meddelade oxå att han var beredd på att ge 585.000:- (vi hade satt 595.000:-) och min mor tyckte det blev bra. Idioten hade sagt till mäklaren att hon kunde godkänna 550000:- men det var ju bara dumt att förlora pengar på skitet. Eftersom jag inte var hemma var det bara Idioten som skrev på och mäklaren skulle skicka köpekontrakten till mig för påskrivning. Den 30:e september ska vi skriva de sista papperna på skitet.
 
Mor och Jane berättade att Marco hade ringt till Idioten för att be om pengar till en husvagn. Han fick ett nej och motiveringen var att han hade haft räkningar för 24000:- i slutet av augusti och han hade inte haft pengar under hela september. Han hade sagt till Marco att det var räkningar för huset - men det kan han glömma - med tanke på att han inte har haft matkostnader för varken oss eller katterna och vi har aldrig haft omkostnader för själva huset för den summan. Enligt mina uträkningar hade han inte räkningar för mer än 2000:- (max 3000:-). Marco hade oxå frågat om Idioten kunde fixa ett par skyddstofflor till honom - men även där blev det ett nej - eftersom han inte hade råd. När Marco hade frågat om han inte kunde plocka ut ett par via jobbet så svarade Idioten att det kunde han inte för Marco jobbar inte på Esab. Nej, det gjorde han inte förra gången heller när Idioten fick ut en rekvisition och tog hem skor till Marco.
 
När Jane och mor hade åkt hem packade jag upp nästan allt och sedan var det bara att gå och lägga sig.  Ja, Michelle och jag tittade på McFly's koncert som sändes live via Internet och sedan var det dax att nanna kudden.

Riktig närbild av Big Ben - har lyckats få tag på en superduperkamera som kan zooma in ordentligt.
Foto: Yvette Mårtensson


Houses of Parliament eller Westminsterpalatset - är en byggnad där Storbritanniens parlament har sitt säte. Palatset upptar en yta av omkring 3,25 hektar - är 275 meter långt och 90 meter brett. Det finns tre asymmetriskt placerade stora torn av olika form - mittornet 91 meter högt, klocktornet Elisabeth Tower i norr som är 97 meter högt och Viktoriatornet i sydväst som är 102 meter. Det finns även en rad småtorn - strävpelare som inte är helt symmetriskt placerade. Byggnadens material är dolomit från Yorkshire. Dolomit är ett mineral bestående av kalciummagnesiumkarbonat. Dolomitmarmor är vit till färgen med gulbruna flammor.
Foto: Yvette Mårtensson


Ett avspärrat Downing Street. 1989 uppfördes stora svarta stålgrindar vid ingången till gatan för att skydda premiärministern mot terroistattacker - speciellt från Provisional IRA. Innan dess var det möjligt för allmänheten att använda sig av Downing Street som en genväg till St James Park. Under 2003 förstärktes grindarna och säkerheten. Har letat efter information om vem som får lov att gå in på Downing Street - men har tyvärr inte hittat det.
Foto: Yvette Mårtensson


Svarta stålgrindar som hindrar att man går in olovandes på Downing Street.
Foto: Yvette Mårtensson


Skyltar som informerar vad som gäller för Downing Street.
Foto: Yvette Mårtensson


"Another year over, and we’re still together
It’s not always easy but McFly’s here forever"
Text från The heart never lies som är McFly's trettonde singel. Den släpptes den 22 oktober 2007.
Skriven av Tom Fletcher
Foto: Michelle Mårtensson


Love is easy - ekvationen de använde på singelomslaget.
Foto: Michelle Mårtensson


Michelles första tatuering - "Stay positive" och sedan Danny Jones autograf undertill. Dessa ord skrev Danny till Michelle när vi träffade McFly i april 2013
Foto: Yvette Mårtensson


Love is easy - ekvationen de använde på singelomslaget.
Foto: Yvette Michelle Mårtensson


Utsmyckning på en husvägg på Regent Street i Piccadilly Circus. Skithäftigt med bilar på rad på en vägg.
Foto: Yvette Mårtensson


Bilarna i närbild.
Foto: Yvette Mårtensson


En figur som spelade musik (kommer en videosnutt i ett senare inlägg). Rätt så häftig.
Foto: Yvette Mårtensson


Vårt rum - från dörren och in. Vi fick ett rätt så mycket mindre rum - men det gick det oxå. Huvudsaken är att det är rent och fräscht och det viktigaste är att det inte finns vägglöss på hotellet - det hade varit en mardröm.
Ps. Titta inte på vårt tillfälliga stök
Foto: Yvette Mårtensson


Vårt rum från min sida av sängen och ut mot dörren. Usch, vad det ser hemskt ut med stöket =O)
Foto: Yvette Mårtensson


Min middag från Burger King - King of the day - en Bacon Double Cheeseburger-meny. Fick min meny på ca 1 minut = snabbmat.
Foto: Yvette Mårtensson


Royal Albert Hall (RAH) - är ett konserthus i stadsdelen South Kensington i London. Det är uppkallat efter prins Albert - drottning Victorias gemål och invigdes den 29 mars 1871. Under 1890-talet startade dirigenten sir Henry Wood sina populära Promskonserter i Albert Hall. De är hålls de än idag under sommaren, med den pampiga avslutningskonserten för säsongen - Last Night of the Proms - i september. Det är inte bara evenemang med klassiskt musik - många pop- och rockkonserter har också hållits där genom åren - bland annat hölls Eurovision Song Contest i 1968. Åren 1969-1988 hölls Miss World i Royal Albert Hall.

McFly firade sina 10 år som band på RAH med fyra konsterter - 19:e, 20:e, 21:a och 22:a september 2013. Detta bestämde dom när dom precis startat McFly.
Foto: Yvette Mårtensson


British Airway flyger över RAH
Foto: Yvette Mårtensson


Bild över en stor del av RAH – från den plats där vi skulle sitta under fredagens konsert.
Foto: Michelle Mårtensson

Har snott en bild från Royal Albert Hall. Vi hade platserna vid den översta ensamma gröna pilen och Michelle fixade biljetter till platserna vid de två gröna pilarna.


McFly & f.d Busted – från längst upp – Tom Fletcher, James Bourne, Danny Jones, Matthew Willis, Dougie Poynter
Foto: Michelle Mårtensson


Harry Judd – Trummis
Foto: Yvette Mårtensson


Harry Judd – Trummis
Foto: Yvette Mårtensson


Tom Fletcher - Gitarr, ukulele, piano, sång
Foto: Yvette Mårtensson


Tom Fletcher - Gitarr, ukulele, piano, sång
Foto: Yvette Mårtensson


Dougie Poynter - Bas, orgel (RAHs), sång
Foto: Yvette Mårtensson


Dougie Poynter - Bas, orgel (RAHs), sång
Foto: Yvette Mårtensson


Danny Jones - Gitarr, munspel, sång
Foto: Yvette Mårtensson


Danny Jones - Gitarr, munspel, sång
Foto: Yvette Mårtensson


Buss 79 till Acton
Foto: Michelle Mårtensson


Vi hoppade av i Bayswater och tog tunnebana till Paddington.
Foto: Yvette Mårtensson