Detta är de sista bilderna från själva resan. Nästa inlägg blir bilder på mina nyckelringar och lite annat.


Frukostfattiglappen
Foto: Jane Spiegelhauer (jag tvingade henne ta bilden innan hon lämnade den ifrån sig)


Janes frukost (jag åt 1 stekt ägg, 2 skivor bacon, 1 hash browns, 1 skiva rostat bröd, 1 yoghurt, fruktsallad)
Foto: Jane Spiegelhauer


Janes frukost (jag valde oxå fruktsallad)
Foto: Jane Spiegelhauer


Bussfattiglapp
Foto: Yvette Mårtensson


Marco tillsammans med två nallekompisar på Hamley's på Heathrow
Foto: Yvette Mårtensson


Gran på Heathrow
Foto: Yvette Mårtensson


Fina flaskor i tax free shopen
Foto: Michelle Mårtensson


Julpynt på Heathrow
Foto: Michelle Mårtensson


Avgångstavla
Foto: Michelle Mårtensson


WHSmith är en vanlig affär i England
Foto: Michelle Mårtensson


Harrods på Heathrow
Foto: Michelle Mårtensson


Harrods på Heathrow
Foto: Michelle Mårtensson


Skylten som visar information om det flyg vi skulle flyga med
Foto: Michelle Mårtensson


Michelles flygbiljett
Foto: Michelle Mårtensson


Michelle vilar på tåget till Ramlösa
Foto: Yvette Mårtensson

'
Michelle på Ramlösa station i väntan på tåget till Perstorp
Foto: Yvette Mårtensson


Marco på Ramlösa station i väntan på tåget till Perstorp.
Foto: Yvette Mårtensson

Idag var det dax att åka hem - igen. Vi vaknade halv sex och vi fixade till oss. Det vill säga Michelle gick till det rum som Jane och Marco sov i eftersom  hon hade sina prylar där och Marco kom till det rum han och jag hade.
 
Klockan sju åt vi frukost och det fanns många olika alternativ. Vita bönor i tomatsås, korv, ägg, äggröra, bacon m.m Det fanns även bröd som man kunde rosta, yoghurt, chockladpuffar, cornflakes, olika torkade frukter, olika sorters marmelader, fruktsallad m.m I England finns det en sak som en del tycker om och en del hatar och det är Marmite. Det sägs att antingen älskar man det eller hatar man det och det stämmer. En som älskar det är Harry i McFly och jag vet även en kattdomare som tycker om det. Även om jag inte tycker om det tog jag två små förpackningar av Marmiten som en souvernir =O) Marco ville testa allt när det gällde cornflakes, chokladpuffar, torkad frukt m.m - men när han hade tagit upp allt på tallriken upptäckte han att det inte fanns någon filmjölk. De hade tre olika sorters mjölk men ingen filmjölk. Gudskelov hittade han naturell yoghurt och han fick ta några sådana småburkar för att kunna fylla tallriken. Han åt allt utom den torkade frukten - de var så hårda så han kunde använt dom som tuggummi. Vi satt i lugn och ro och åt frukost - tror vi satt en timme. När vi alla var klara var klockan åtta och vi gick in och packade det sista och sedan var det dax att checka ut.
 
Kl. 08.32 gick bussen till flygplatsen och den ville vi inte missa. Vi stod innanför entrédörren och när det var några minuter kvar gick vi ut och väntade utanför. När vi kom fram till Heathrow vägde vi väskorna och sedan lämnade vi dom vid det som heter "bag drop" - det vill säga väskorna var redan incheckade (det gjordes igår) och skulle bara lämnas.
 
När väskorna var inlämnade var det dax för säkerhetskontrollen och det tog tid eftersom de som skulle åkt igår - åkte idag istället. När det va vår tur la vi våra grejor i backarna och sedan stod vi åter i kö. Helt plötsligt blev Marco framkallad - de vill ha alla karlarna och när en fem -sex hade gått igenom var det kvinnornas tur. Marco hade egentligen inget att lägga i en back - men han tog av sig skorna - eftersom de pep när vi åkte från Kastrup. Alla fyra gick igenom utan problem.
 
Nu började jakten på att köpa en flaska Rom till Marco. Vi kollade i Tax Free-butikerna och det var olidligt för mig - jag får migrän av parfymen och det stank inne i affärerna. Efter ett tag hittade vi en flaska som han ville ha och han fick själv betala den. Hon som stod i kassan stod och tvekade om han skulle behöva visa legitimation - men efter ett tag bad hon om det och när hon såg att han var över 18 fick han köpa Romen. Vi pratade lite om åldern och hon sa att eftersom han har en skäggtuss på hakan trodde hon att han hade åldern inne - men på samma gång såg han ut som om han var under 18. Michelle kom fram och frågade om hon kunde säga hur gammal hon var och kassörskan gissade på att hon var 14-15 år och när Michelle visade sitt legitimation sa hon snopet att det är därför de måste kolla legitimation på de som inte ser ut att vara gamla nog.

Det sista vi gjorde innan vi skulle gå till gaten var att gå in i en liten affär där vi köpte varsin läsk - den sista Coca Cola Cherry på ett bra tag =O( När vi var klara i affären gick vi till gaten som denna gången var A22. Vi fick vänta ett tag vid gaten och när det var dax att borda tog de stolsrad efter stolsrad och det är mycket bättre än när de släpper på alla huller om buller. Vi fick ta en rulltrappa ner för att komma på planet och väl framme vid planet visade vi biljetterna för flygvärdinnorna.
 
Michelle satt på plats 24 E, Jane 24 D, Marco 25 E och jag 25 D - men när vi kom fram till våra platser så satt det redan någon på dom. Det var en Etiopisk (muslimsk) familj på åtta personer och de kunde inte ett smack engelska. En dam som hade plats 24 F (bredvid Michelle) sa till den som satt på den platsen att det var hennes plats och han tittade bara på henne med stora öppna ögon och öppen mun. Hon förklarade ännu en gång och han fortsatte titta på henne. Hon släppte förbi mig och Marco och vi såg att mamman och ett barn satt på våra platser och jag försökte förklara att det var våra platser - men även dessa tittade bara på oss. Efter ca 5 minuters förklarande kom en steward och sa att han skulle ta över. Han vände sig till pappan och bad honom om deras biljetter och det visade sig att de skulle sitta i andra sidan. Pappan försökte på väldigt dålig engelska förklara att vi kunde sitta i andra sidan men då förklarade stewarden att så gör man inte hos British Airway. Om det skulle hända en olycka och passagerarna sitter på fel platser kan det bli ödesdigert när de meddelar anhöriga utgången av olyckan. Tänk om vi överlever - men inte de som sitter på våra platser och de meddelar våra anhöriga att vi har dött - men det visar sig att vi lever. Ja, den situationen är kanske inte så förödande för våra anhöriga - men om det skulle vara tvärtom kan det bli jobbigt. Efter många om och men fick vi våra platser och vi fick väskorna på plats och fick spänt fast oss.
 
Planet skulle lyfta kl. 11.20 men vi kom inte iväg förrän kl. 11.47 och orsaken till förseningen var de inställda planen igår - det blev fler plan som skulle starta idag. Vi skulle vara framme i Danmark kl 14.25 och den tiden höll piloten fast vi var sena.
 
När vi varit på G en stund bjöd British Airway på lite gott att tugga på och det var en BLT (Bacon, tomat och sallad) och det var precis som de andra gångerna supergott. Något som jag blev förvånad över var att den Etiopiska familjen oxå åt BLT - ja, i alla fall alla utom pappan - de får ju inte äta gris.

Det komiska med denna BLT var att den ligger i en liten kartong och när stewarden skulle lämna en kartong till Marco så tappade han den ner på min arm och han blev helt förfärad och bad om ursäkt. Jag sa att det var ok och han sa ännu en gång: "I'm sorry" och jag sa ännu en gång: "It's ok" och då kom det samma sak ur stewardens mun och jag sa att jag förlät honom. När vi sagt samma sak fyra-fem gånger sa jag till honom att min arm inte hade gått sönder och jag visade honom att jag kunde röra den och han förklarade att han inte brukade kasta maten på passagerarna. När han återigen bad om ursäkt så föreslog jag att jag kunde kasta en kartong på honom och sedan var vi kvitt. Han skrattade och sa att det var bra att han hade "kastat" kartongen på en förstående passagerare. När han hade gått tog jag upp två huvudvärkstabletter och jag hade tänkt skämta med honom genom att fråga efter vatten och att jag måste ta värktabletter för armen - men jag struntade i det. Den stackars människan hade väl blivit helt förstörd.
 
När planet hade landat - i tid - och vi hade gått av fick vi visa passen innan vi kunde hämta väskorna. Under tiden som Jane och Michelle väntade på väskorna skulle Marco och jag gå på toaletten. Ja, Marco gick in på herrarnas men de hade satt en skylt på damernas att de var ur funktion och likaså på handikapp-toan. Jag var så kissnödig att jag bestämde mig för att gå in på herrarnas och det visade sig att de hade pissoarerna först och sedan de stängda båsen och jag var tvungen att gå förbi Marco som stod där inne. Tyvärr var även de vanliga toaletterna hos herrarna ur funktion och jag började få panik. Hade turen att en anställd dök upp och han visade mig var det fanns en toalett som fungerade.
 
Innan vi gick till tåget köpte vi varsin hamburgare hos Pölsemannen (tror jag det var) och det varmt men supergott. När vi ätit gick vi till JoJo-automaterna och där köpte vi två Duo-biljetter till Perstorp. Det var meningen vi skulle ta tåget som gick från Kastrup kl. 15.26 med byte i Hässleholm och vi skulle vara framme i Perstorp kl. 17.21 Nu hann vi med ett tidigare tåg och då blev det från Kastrup kl. 15.14 - vi skulle vara framme i Ramlösa kl. 16.16 - i Ramlösa skulle vi byta tåget som gick kl. 16.20 och vi skulle vara framme i Perstorp kl. 17.03 Självklart uppstod det problem när vi var mellan Malmö och Lund - några obehöriga vistades på spåret och tåget stannade och stod stilla. Det var först när polisen hade tagit hand om de obehöriga som vi kunde fortsätta och då var det kört med vår planering. Vi var framme i Ramlösa strax före kl. 17.00 och vi fick vänta på tåget som skulle gå kl. 17.20 och då var vi framme i Perstorp kl. 18.03

Strax innan vi var framme ringde min telefon och det var Yen - hon som vi klipper oss hos. Hon ville låna min Wii-konsol - men jag fick säga att jag inte kände för att gå hem med den till henne när vi precis kommit hem efter en lång dags resande. Det var meningen hon skulle lånat spelet en vecka innan vi åkte till England men hon hörde aldrig av sig och då trodde jag att hon inte var intresserad av att låna Wii:et.
 
Hemma igen började vi med att hälsa på katterna och när vi kelat klart packade Michelle och jag upp våra väskor. Jag vill gärna ha bort uppackningen meddetsamma - annars blir det inte av och väskan kommer att stå ouppackad hur länge som helst. Marco hade inte tid att packa upp sin väska - han körde till Väla för att byta skärmen på sin mobil. Han hade fått reda på att ett företag där ute bytte skärmar och att det skulle gå på en timme och det skulle kosta runt 800:-. När han kom dit hade de inte tid att ta emot telefonen och de sa till honom att han fick återkomma dagen efter. Det komiska var att de inte hade några kunder i affären och de stod bara och pratade. I och för sig var klockan sju och de stängde åtta - men då hade de ju tid att svara på Marcos fråga om hur mycket det kostade att byta skärmen och hur lång tid det skulle ta. Ja, det var bara för honom att åka hem igen.
 
När jag hade packat upp min väska gick jag ner i tvättstugan för att boka en ny tvättid. Jag kom ju på igår att jag skulle tvätta som idag och då mellan 14.00 och 21.00 - men det hann jag inte.

 
2013 11 20 - Hamley's skyltfönster
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Hamley's skyltfönster
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Hamley's skyltfönster
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Hamley's skyltfönster

Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Hamley's öppningsceremoni
Video: Michelle Mårtensson


2013 11 20 - Många STORA nallebjörna. Snacka om habegär.
Video: Michelle Mårtensson


2013 11 20 - Book of Monsters in action
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Marco som präst
Video: Michelle Mårtensson


2013 11 20 - Michelles "att-göra-på-hotellet"-råd om flyget blir inställt och du får bo på hotell - nr 1
Vidoe: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Michelles "att-göra-på-hotellet"-råd om flyget blir inställt och du får bo på hotell - nr 2
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Michelles "att-göra-på-hotellet"-råd om flyget blir inställt och du får bo på hotell - nr 3
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Michelle roar sig med sorteringshatten och Book of Monster.
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 20 - Book of Monster visar Michelle vem som bestämmer.
Video: Yvette Mårtensson  

Bilder från dag 3. Filmsnuttarna kommer i eget inlägg.


Hamley's skyltfönster
Foto: Michelle Mårtensson


Hamley's skyltfönster
Foto: Michelle Mårtensson


Hamley's skyltfönster
Foto: Michelle Mårtensson


Skylt som visar vad Hamley's har på de olika våningarna
Foto: Yvette Mårtensson


En lite för somrig buss i november
Foto: Yvette Mårtensson


Julpynt över Hackett London's entré - mitt emot Hamley's
Foto: Yvette Mårtensson


Hamley's-nalle
Foto: Yvette Mårtensson


Rum 325 - Michelle och Jane fick äran att bo i detta rum - på tredje våningen.
Foto: Jane Spiegelhauer


Rum 226 - i detta rum sov Marco och jag och det låg på andra våningen.
Foto: Yvette Mårtensson


Marco och jag delade rum - ett väldigt litet rum - Tune Hotel i Paddington
Foto: Jane Spiegelhauer


Samma rum som ovan - men sett från sängen.
Foto: Jane Spiegelhauer


Ridande poliser som skrittade i lugn och ro på Praed Street i Paddington.
Foto: Jane Spiegelhauer


Silvergran på Heathrow
Foto: Yvette Mårtensson


Det rum som Marco och jag skulle delade - men som Michelle och jag sov i - Premier Inn någonstans vid Heathrow.
Foto: Yvette Mårtensson


Samma rum som ovan - sett från dörren
Foto: Yvette Mårtensson


Badrummet - retade mig på att städpersonalen lämnade toalocket uppe - ser inte bra ut.
Foto: Yvette Mårtensson


Pastor Marco lånade grejen som låg i benänden på sängen och använde som prästcape (eller vad de nu heter). Grejen kan ni se på den bilden med sängen.
Foto: Michelle Mårtensson


Black Forest Hot Chocolate
Foto: Michelle Mårtensson


Superpepprig pepparkaksren. TACK, Jane
Foto: Yvette Mårtensson


Black Forest Hot Chocolate och superpepprig pepparkaksren.
Foto: Yvette Mårtensson


Vi missade inte var receptionen låg.
Foto: Yvette Mårtensson


Här åt vi både kvällsmat - vi använde oss av en "fattiglapp" när vi skulle betala - gratis är gott.
Foto: Yvette Mårtensson


"Fattgilappen" som berättigade oss kvällsmat. TACK, British Airway
Foto: Yvette Mårtensson


Jag valde kycklingcurrygryta med ris.
Foto: Yvette Mårtensson


Icke-färdig vaniljglass med kolasås
Foto: Yvette Mårtensson


En tavla som hängde i restaurangen
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle ska sadla om till flygvärdinna - här visar hon vägen till rummen.
Foto: Jane Spiegelhauer


Premier Inns entré
Foto: Michelle Mårtensson


Premier Inns skylt
Foto: Yvette Mårtensson


Bussar som går mellan Heathrow och de olika hotell som ligger runt om flygplatsen.
Foto: Yvette Mårtensson


Entrén - inne
Foto: Yvette Mårtensson

Istället för en julgran
Foto: Michelle Mårtensson


Ssshhh!! Tror faktiskt ingen läste skylten =O)
Foto: Michelle Mårtensson


Första korridoren som vi måste gå igenom för att komma till rummet. Michelle och Jane hade rum i denna korridor - nästan längst ner.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle och Jane hade rum 19
Foto: Yvette Mårtensson


Andra korridoren som vi måste gå igenom för att komma till vårt rum. Marcos och mitt rum låg nästan längst ner.
Foto: Yvette Mårtensson


Marco och jag hade rum 30
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle försöker se smart ut och Marco kollar monsterboken
Foto: Jane Spiegelhauer


Michelle mediterar i sorteringshatten
Foto: Jane Spiegelhauer


Michelle har slutat meditera
Foto: Jane Spiegelhauer


Marco slappar
Foto: Jane Spiegelhauer

2013 11 19 - Jane & Michelle på väg upp med rulltrappa
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Självdiskande diskborste hemma hos Familjen Weasley
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Självstrykande strykjärn hemma hos Familjen Weasley
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Självstickande stickor hemma hos Familjen Weasley
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Harry Potters uggla Hedwig
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Book of Monsters
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Mandragoraplanta - tyvärr skriker den inte.
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Lord Voldemort
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Buckbeak - Hagrids husdjur
Video: Michelle Mårtensson  

Har plockat en bråkdel av alla bilder vi tog - har oxå filmsnuttar - men de kommer i ett eget inlägg.


Michelle och Marco tillsammans med Paddington Bear, Paddington Station
Foto: Yvette Mårtensson


Falk = duvjägare
Foto: Yvette Mårtensson


Harrow & Wealdstone Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Glas 1, 3, 4 = apelsinjucie
Glas 2 = Tango - apelsinläsk
Foto: Yvette Mårtensson


English breakfast - bacon, baked beans, eggs, sausages and chips
Foto: Yvette Mårtensson


Ham, egg and chips
Foto: Yvette Mårtensson


Chicken hamburger
Foto: Yvette Mårtensson


Cherry Pancakes - Two pancakes topped with hot cherries in sauce and circled with cream
Foto: Yvette Mårtensson


American Pancakes - Two pancakes in hot Maple Syrup and whipped cream
Foto: Jane Spiegelhauer


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Harry Potter-bussen som går mellan Watford Juncion och Harry Potter Studion
Foto: Michelle Mårtensson


Harry Potters hem - skrubben under trappan hos Familjen Dursley
Foto: Yvette Mårtensson


Porten in till stora salen
Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Ravenclaws vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Hufflepuffs vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Slytherins vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Gryffindors vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Michelle Mårtensson


Foto: Michelle Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Michelle Mårtensson


Marco pausar bredvid en jättepokal
Foto: Yvette Mårtensson
   

Professor Snapes klassrum
Foto: Michelle Mårtensson


Professor Snapes klassrum
Foto: Michelle Mårtensson


Lord Voldemort la en förtrollning så att en sjundedel av hans själ hamnade i Marvolo Gaunt's ring - allt för att bli odödlig. Alla sju saker som han lagt sin själ i måste förstöras för att Lord Voldemort ska kunna dödas.
Foto: Yvette Mårtensson


Rowena Ravenclaw's diadem - en andra sak som Lord Voldemort la sin själ i.
Foto: Yvette Mårtensson


Helga Huffelpuff's pokal - tredje saken som Lord Voldemort la sin själ i
Foto: Yvette Mårtensson


Tom Riddle's dagbok - Tom Riddle är Lord Voldemorts riktiga namn och hans dagbok är en fjärde sak som han la sin själ i.
Foto: Yvette Mårtensson


Salazar Slytherin's halsband - en femte sak som Lord Voldemort la sin själ i. Den sjätte saken som hans själ är i är ormen Nagini - hans följeslagare och den sjunde saken som hans själ är i är Harry Potter.
Foto: Yvette Mårtensson


Mad-Eye Moodys trollkista
Foto: Yvette Mårtensson


Bara en trollkvast
Foto: Yvette Mårtensson


Magic is might - symboliserar att mugglare ska tryckas ner till sin rätta plats.
Foto: Yvette Mårtensson


Death Eater - Dödsätare
Foto: Michelle Mårtensson


Marco och Jane tar en sittpaus
Foto: Yvette Mårtensson


Dolores Umbridge är en kattokig och elak människa som dyker upp i Harry Potter och Fenixorden. Hon klär sig i rosa och hennes sovrum/kontor går i rosa och hon har kattprylar överallt.
Foto: Yvette Mårtensson


En kattbrosch som tillhör Dolores Umbridge
Foto: Yvette Mårtensson


Ännu en kattbrosch som tillhör Dolores Umbridge
Foto: Yvette Mårtensson


Trollkarlsmynt
Foto: Yvette Mårtensson


Brev till Harry Potters föreståndare Minerva McGonagall från Dolores Umbridge
Foto: Yvette Mårtensson


Brev till Harry Potter
Foto: Yvette Mårtensson


Butterbeer
Foto: Michelle Mårtensson


Marco och Michelle dricker Butterbeer
Foto: Yvette Mårtensson


Tom Riddles aka Lord Voldemorts grav
Foto: Yvette Mårtensson


The Knight Bus
Foto: Michelle Mårtensson


Harry Potter bodde hos Familjen Dursley - hans moster och morbror.
Foto: Yvette Mårtensson


Marco vid Hogwarts Bridge
Foto: Jane Spigelhauer


Familjen Potters hus
Foto: Yvette Mårtensson


Mrs. Norris - ägare: Filch (Hogwarts vaktmästare)
Foto: Yvette Mårtensson


Svart alfer som jobbar i Gringotts bank
Foto: Yvette Mårtensson


Mandragora - har ett skrik som söver - men som botar förstelnader
Foto: Yvette Mårtensson


Dobby - a free elf
Foto: Yvette Mårtensson


Kreacher - Sirius Black's house elf
Foto: Yvette Mårtensson


Dobby - a free elf
Foto: Yvette Mårtensson


Book of Monsters
Foto: Yvette Mårtensson


Buckbeak - en av Hagrids husdjur
Foto: Yvette Mårtensson


Aragog - Hagrids husdjur
Foto: Yvette Mårtensson


Basilisk som är med i Harry Potter och hemligheternas kammare

Foto: Yvette Mårtensson


Marco och Michelle utanför Olivanders trollstavsbutik
Foto: Yvette Mårtensson



Uggla utanför Diagongrändens djuraffär
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle och Marco utanför bröderna Weasley's wizard Wheezes
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts med snö
Foto: Michelle Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson

 
Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson

   
Drömgran som står i Harry Potter Studions entré
Foto: Yvette Mårtensson


Familjen Weasleys flygande bil
Foto: Yvette Mårtensson


Meat & chips - medium
Foto: Yvette Mårtensson


Tower Bridge by night
Foto: Michelle Mårtensson


Tower Bridge by night
Foto: Michelle Mårtensson


Tower Bridge by night
Foto: Michelle Mårtensson


En låda som står vid Tower Bridge. Frågan är vad den används till?
Foto: Michelle Mårtensson


Marco sorteras med hjälp av Hogwarts sorterings hatt.
Foto: Jane Spiegelhauer

Hoppas ni orkar läsa - inlägget är långt =O)

Jag vaknade första gången runt halv tre och det var Marco som väckte mig - han var så tyst. Ja, nu låter det väl konstigt att han väckte mig genom att vara tyst - men det är så att han i vanliga fall hostar något enormt på nätterna men det gjorde han alltså inte nu. Han var till och med så tyst så att jag måste sätta en hand framför hans mun för att känna om han andades - gudskelov gjorde han det. Andra gången jag vaknade var runt halv fem och då kunde jag inte somna om igen och då åkte datorn fram och när klockan var sex duschade jag och klädde på mig. Kvart över sju väckte jag Marco och när han hade fixat till sig var klockan runt åtta och det var dax att bege sig mot Watford Junction och Harry Potter.
 
När vi kom till Paddington Station besökte Jane den Paddington Bear-butik som ligger inne på stationen. Hon köpte en Paddington Bear på Heathrow när hon och Michelle var i London i 2012 och jag har mobbat henne sedan i april när jag köpte en Paddington Bear i affären i Paddington. Jag har sagt till Jane att det inte är en riktig Paddington Bear om den inte är köpt på stationen i Paddington och nu var hon alltså tvungen att inhandla en på ett riktigt ställe. Självklart är det en Paddington Bear oavsett var i England man har köpt den - i alla fall nu när Jane köpt en riktig.
 
Under tiden som Jane var inne i Paddington Bear-butiken stod vi utanför och väntade och helt plötsligt fick vi syn på en snubbe som stod med en fågel på handen och vi var tvungna att kolla upp vilken fågel det var. Det visade sig att han hade en falk och den använde han för att jaga duvor inne på stationen. Det kan låta grymt - men det var nog behövligt med tanke på antalet duvor som besökte de olika matställena som finns inne på stationen. Överallt satt det skyltar med uppmaningen att inte mata duvorna - men likförbaskat fick de mat. Gudskelov slapp vi se falken in action.
 
När Jane handlat klart tog vi Bakerloo Line till Harrow & Wealdstone och där bytte vi till London Overground och åkte till Watford Junction. Nu var det dax att äta frukost och självklart besökte vi Junction Café - de har god mat och framförallt är maten billig. Michelle och Jane beställde - Ham, egg & chips, Marco beställde English breakfast nr 6 (sausage, egg, baked beans, bacon & chips) och jag beställde en Chickenburger. Jag valde burgare utan pommes eftersom jag inte tycker om tjocka pommes - de brukar vara lika tjocka som en tumme och det är äckligt. Nu visade det sig att när de andra fick in sin mat så var deras pommes tunna - precis som i Sverige. Nu gjorde det inget att jag valt ifrån pommes med tanke på att jag hade bestämt mig för att även beställa in Cherry Pancake (2 pannkakor med varm körsbärssås och grädde). Marco beställde American Pancake (2 pannkakor med lönnsirap och grädde) och när han ätit frukosten orkade han inte äta pannkakorna. Jag trodde vi skulle behöva slänga pannkakorna - men Michelle, Marco och Jane delade på pannkakorna och det var bara en liten bit som fick kastas.
 
När vi var mätta, belåtna och nykissade gick vi ner till stationen igen för att hoppa på bussen som går till Watford, Hertfordshire - den ort där Harry Potter Studio Tour ligger. Bussturen tog ca 15 minuter och när vi framme skulle vi hämta våra biljetter. Det går att lösa ut biljetter på två sätt - antingen manuellt och då får man stå i kö och personal lämnar ut biljetterna - eller så hämtar man dom via en automat. Vi valde automaten eftersom vi då inte behövde köa och allt gick bra ända till maskinen bad om det telefonnummer som vi hade använt när vi beställde biljetterna. Nu var kruxet att när vi beställde biljetterna så fick vi inte frågan om något telefonnummer och nu kunde vi alltså inte komma vidare i hämtningen. Vi frågade en tjej om hjälp och när hon såg bekräftelsen utan telefonnummer bad hon oss om att följa med och vi gick in till receptionen och där bytte hon ut vår bekräftelse mot fyra biljetter - hur lätt som helst och vi slapp stå i kö.
 
Eftersom vi bokat turen som gick halv tolv och klockan bara var tio i elva bestämde vi oss för att gå in i shoppen och förhandstitta lite. Nu hann vi inte det eftersom en i personalen knuffade oss fram mot ingången till turen och på samma gång sa hon att om vi skyndade oss in så slapp vi gå tillsammans med de skolklasser som bokat halv tolv. Ja, det var bara att säga tack och sedan sätta fart in.
 
I april när Michelle och jag besökte Harry Potter tog det 7 timmar + tiden vi gick inne i shoppen - denna gången tog det inte lika lång tid - ca 5 timmar inklusive shoppen. När vi hade gått halva rundan blev det en paus och då skulle vi givetvis dricka lite Butterbeer. Butterbeer är inget som jag kan dricka mycket av - men jag tycker ändå att besöker man Harry Potter i London - ja, då ska man oxå dricka ett glas. Det har en smak som är söt, syrlig, äcklig, mäktig och ändå god.
 
När vi hade tittat på allt som fanns i byggnaden och som var intressant att se på var det dax för ett besök i shoppen och det tog sin lilla tid att titta på allt. De har allt som har med Harry Potter-filmerna att göra och det är en fröjd att gå och bara kolla. Själv skulle jag vilja köpa allt - men det går inte - finns inte en chans att man har råd. Något litet fick ändå följa med hem och då bl.a nyckelringar - något som jag har användning för - eller ja, jag inbillar mig att jag har användning för dom. Eftersom jag inte köpt några inne i London köpte jag min ranson i Harry Potter-shoppen. Det blev fyra med varje elevhems sköld, två med chokladgrodor (de luktar choklad), en sorteringshatt, två pygmepuffar (en lila och en rosa).
 
När Michelle stod och tittade på de olika trollspö som säljs i shoppen kom en kille fram (en anställd) och frågade henne vilket trollspö hon var intresserad av och vilken rollfigur hon tyckte bäst om. Michelle svarade att hon har olika favoriter och de tillhör både de onda och goda - Draco Malfoy (ond), Professor Snape (ond men oxå snäll), Bellatrix Lestrange (superond) och Ron Weasley (snäll). Det kom fram att vi alla tre tycker om Professor Snape och vi konstaterade att han är en missförstådd man. Vi fick oxå reda på att författaren J.K Rowling hade krav när det gällde vem som skulle spela de olika rollerna och då bl.a att Alan Rickman skulle spela Professor Snape. Killen berättade oxå att Hermione Grangers katt Crookshank som är en röd perser (rollen spelades av fyra olika perser) var tvungen att fixas till så att pälsen var flottig, ojämn och så hemsk ut. De hade bl.a hittat en ko som hade samma röda färg som Crookshank och att de tagit päls från kon för att få den strävhet som Crookshank skulle ha. Jag förklarade för killen att jag har åkt på utställningar med välbadade och välpresenterade perser och jag blev förtvivlad när jag såg "denna" ovårdade och skitiga katt. När vi inte hade mer att prata om fortsatte vi vår rundtur i shoppen och han fortsatte jobba.
 
En annan sak som jag var intresserad av och som jag ville köpa var den monsterbok som var med i Harry Potter och fången från Azkaban. I filmen kommer Harry in i ett rum och får syn på monsterboken och när han öppnar den attackerar den honom. Han måste då krypa upp i sängen och varje gång han sätter ner en fot på golvet attackerar boken honom. Till sist lockar han fram boken genom att hålla ner sin sko och när den attackerar skon hoppar han ner på boken och kan på så sätt stänga den.
 
Shoppen hade denna monsterbok och det fanns väl ca 20 stycken som stod i en hylla. Marco och jag ville se hur den fungerade och testade först en - men den fungerade inte - sedan testade vi nästa - med samma resultat och nästa - ja, till sist hade vi testat alla. Vi kollade efter en anställd och efter en stund såg vi killen som Michelle och jag hade pratat med och självklart ville han hjälpa oss. Jag sa till honom att jag gärna ville kolla så att den monsterbok jag köpte fungerade eftersom vi bor i Sverige och det var helt ok. Marco sa att vi hade testat alla och då plockade killen med sig en bok ut till lagret för att se om det kanske var batterierna som var slut och efter en stund ko han ut och berättade att han hade fått reda på att efter att man placerat ON/OFF-knappen i ON-läget skulle man trycka boken i ryggen. Vi gjorde så och ingen av dom fungerade och då gick killen tillbaka till lagret och efter ytterligare en stund kom han ut och hade då med den bok han skulle kolla batteriet på. Han berättade att det satt testbatterier i böckerna och att de nu bytt ut batteriet i den han tog med sig och nu fanns det riktiga i den. Efter en demonstration tackade jag för hjälpen och stoppade boken i korgen.
 
När vi hade handlat klart  och Michelle hade lämnat sitt CV var det dax att åka tillbaka till hotellet och vi skulle åka med samma Harry Potter-buss som vi kom dit med och det visade sig att vi var först i kön och kunde sitta på andra våningen - längst fram. Det var rätt så scary att sitta där vi satt med tanke på chaufförens hastighet - han körde fort och ibland kändes det som om vi skulle köra in i rumpan på framförvarande bil. Efter ca 15 minuter var vi tillbaka i Watford Junction och vi tog London Overground tillbaka till Harrow & Wealdstone och sedan vidare till Paddington och hotellet.
 
När vi dumpat våra inköpta Harry Potter-prylar stannade Marco kvar på hotellet och vi andra tre åkte till Westminster - vi skulle till London Dungeon. Michelle hann inte lämna sitt CV när vi besökte L D igår och då passade vi på att gå in i deras shop för att handla. Marco blev så förtjust i min fladdermushanddocka som jag köpte igår så jag bestämde mig för att köpa en till honom och då passade jag på att köpa en till Michelle oxå (Jane köpte även hon en). Jag köpte oxå två böcker till Marco som han tittade på igår - men som han inte ville köpa för att han tyckte de var för dyra - den ena handlade om Jack The Ripper och den andra handlade om Tortyr. De kostade enligt en skylt på ena stället de låg £20 - men enligt en skylt på ett annat ställe fick man en rabatt på £5.
 
En kille (anställd) dök upp och frågade Michelle om hon själv hade dödat djuret hon hade på huvudet. Michelle sa att hon hade dödat det själv och sedan flått det, ätit det och sedan gjort en mössa av skinnet. Killen frågade om det var en rosa/blå isbjörn och Michelle skyndade sig säga att han delvis hade rätt för det var en rosa/blå isbjörnspingvin. När Michelle ändå stod och pratade med killen frågade hon om det var ok att lämna sitt CV och han sa att de inte tog emot CV i pappersform - hon måste gå in på deras hemsida och där kryssa i vilka jobb hon sökte + lämna sitt CV digitalt. London Dungeon tillhör en grupp som har andra attraktioner oxå - dvs. Madame Tussauds, Sea Life och London Eye.
 
Nu var det dax att åka till Hammersmith där Jane skulle köpa varsin Giggling Monkey till henne och mor. På väg tillbaka till Westminster underground gick vi förbi den souvenirbutik där jag köpte mössorna till kidsen och då passade jag på att köpa en mössa till mig oxå. Eftersom jag inte ville ha en likadan som Michelle (tycker den är för skrikig i färgen) köpte jag en vit mössa med vita öron med svart foder (även fodret i mössan är svart). Jag passade oxå på att köpa en till mössa till Marco - så han har att byta med.
 
Framme i Hammersmith skyndade vi oss till Argo's och det visade sig att de hade Giggling Monkey i lager och Jane köpte två stycken. Vi testade dom och när vi sett att de fungerade la vi dom i en plastpåse och kartongerna fick affären behålla (de var så stora så vi hade inte fått plats i resväskorna). Nu skyndade vi tillbaka till Hammersmith underground och åkte tillbaka till Paddington och hotellet. Under vår tripp hade vi bestämt oss för att istället för att äta på en snabbmatsrestaurang så skulle vi gå till en riktig restaurang. Först kollade vi på ett ställe som hette Steak House - men det visade sig att en bit kött kostade nästan £20 - och det var bara för köttet - sedan tillkom tillbehör och dricka. Vi kollade oxå en annan restaurang - Garfunkels - och de hade även de en bit kött - men där kostade det £12.95 för kött och tillbehör och sedan fick vi betala extra för dricka. Helt klart billigare alternativ.
 
När vi dumpat det vi köpt + hämtat Marco började vi gå mot stationen och Marco frågade om vi skulle äta på Burger King, McDonald's eller Chicken Cottage. Vi sa att eftersom han inte ville ha snabbmat hade vi bestämt för att äta på en riktig restaurang - han blev överlycklig. När vi kom in blev vi visade till ett bord och vi fick in menyer. Jag bestämde mig snabbt för bit kött med "chips" och det valde även Jane och Marco. Michelle tog kycklingfilé med "chips". Servitrisen konstaterade precis innan hon gick att vi skulle ha köttet medium och jag skyndade mig att säga att mitt kött skulle vara "well done" och då förklarade hon att köttet var så tunt så det bästa var att det stektes medium. Jag gick med på det och hoppades verkligen på att det inte skulle vara blodigt - jag vill absolut inte få blodsmak i munnen. Vi beställde oxå dricka - Michelle, Jane och jag tog apelsinjuice och Marco ville ha en cider. När vi fick in vår dricka visade det sig att Marco tyckte cidern smakade gamla äpplen och lät Jane smaka för att hon skulle bekräfta det. Nu visade det sig att Jane tyckte den var god och hon bytte med Marco.
 
Michelle var den som fick in sin mat först och det såg riktigt gott ut - men när min tallrik kom in såg jag meddetsamma att mitt kött var väldigt blodigt. Jag fick lite panik men bestämde mig för att smaka på det innan jag pratade med servitrisen. Jag har aldrig ätit halvstekt nötkött - men alltid varit rädd för att få blodsmak i munnen. Nu visade det sig att det smakade gott och jag bestämde mig för att inte säga till - men jag kommer aldrig äta det igen - om jag betalar dyrt för kött vill jag ha det genomstekt.
 
När vi hade ätit och suttit en stund för att smälta maten bestämde vi oss för att betala och sedan fortsätta det vi planerat. Servitrisen kom med notan och påpekade två gånger för oss att summan var utan dricks. Jag tyckte vi betalat tillräckligt mycket för maten + att jag inte tyckte servicen var på topp - så jag sa till de andra att vi struntade i dricks. Ja, vi betalade lite dricks - £0.25. Snålt - jag vet - men överlever =O)
 
Jane och Marco skulle gå till hotellet och Michelle och jag skulle åka till Tower Hill för att gå till Tower Bridge. När Michelle och jag var i London i september tog vi kvällsbilder på Tower Bridge - men när vi kom till hotellet visade det sig att Michelles minneskort lagt av och hon fick inga bilder på bron. Vi hade inte tid att åka tillbaka till Tower Bridge på kvällen eftersom tunnelbanorna stängt när McFly-konserterna var slut. Nu blev det en snabbtur eftersom det var svinkallt.
 
När vi kom tillbaka till hotellet ordnade vi med personalen så att vi checkade ut det ena rummet kl. 13.00 istället för 10.00 Vi fick betala en liten slant - men det var det värt. Innan det var dax att träffa John Blund pratade vi igenom vad som skulle hända på onsdagen. Marco hann knappt lägga huvudet på kudden innan han somnade och jag satte mig en stund vid datorn.
 
Ps. Jag ljög om att jag inte köpt några nyckelringar inne i London - jag köpte tre nyckelringar när vi besökte London Eye.