Vi åkte från Perstorp med tåg kl. 10.03 och i Hässleholm fick i vänta ca 15 minuter innan tåget till Kastrup gick. Framme vid flygplatsen började vi med att äta på Burger King och när vi både var mätta och avkissade gick vi till terminal 2.

När vi hade hittat det stället där vi skulle checka in både oss och bagaget frågade vi en kvinnlig anställd när vi kunde checka in och hon sa att om vi ville checka in manuellt var det två timmar innan avgång och om vi checkade in via en maskin så kunde vi göra det tidigare. Jag  sa till henne att det nog var bäst att vi väntade och gjorde det manuellt för vi skulle säkert klanta till det och hon sa att det inte gick att göra fel  och att vi inte hamnade i Kina eller att maskinen åt upp våra pass.

Allt gick bra med maskinen fram till att vi skulle lägga i våra pass. På skärmen stod det att man skulle lägga passet med bilden upp och det stod där man la passen att man skulle lägga det med bilden ner. En engelsk snubbe försökte hjälpa oss och helt plötsligt hade Michelle checkat in men maskinen missade mig. Vi försökte göra om proceduren – men maskinen talade om att Michelle redan checkat in och det utan att vi fått boardingkorten. Jag gick till samma kvinna som jag pratat med innan och hon skulle försöka hjälpa oss och när hon också gick bet på det fick vi gå bort och få våra boardingkort manuellt. Tjo flöjt – det skulle inte gå att göra fel – men då har de inte mött oss.

När både väskorna och vi var incheckade var det dags för säkerhetskontrollen och vi gjorde som det stod. Vi tog av våra yttertröjor, plockade upp datorerna ur väskan och Michelle tog även upp Toto från väskan. Jag frågade snubben som stod i säkerhetskontrollen om Toto kunde ligga i väskan eller om han skulle stå bredvid Michelles dator. Han tittade misstänksamt på Toto och jag fick förklara för honom att Toto är en elektronisk leksak och att hans batterier låg i Michelles väska som var incheckad. Vi fick klartecken – Toto skulle stå bredvid datorn.

Backarna med våra saker åkte igenom röntgenmaskinen och vi gick igenom säkerhetsbågen. Jag klarade mig utan något pip – men när Michelle gick igenom pep det till och hon blev visiterad. Ja, nu har hon testat det också.

Vi gick runt och kollade lite affärer och när vi kom till Hamley’s gick vi in och där såg jag en supergullig elektronisk apa och jag bestämde mig för att en sådan ska följa med hem till Sverige. Tyvärr visade det sig att priset var alldeles för högt och det får bli en dröm som nog aldrig går i uppfyllelse.

Vi fördrev tiden med att sitta med våra datorer och gå runt lite på Internet och konstigt nog gick tiden mycket fortare denna gången än när vi åkte i april. Vi gick i och för sig mer runt och kollade bland affärerna denna gången än vad vi gjorde förra gången. Bland annat letade vi efter en engelsk tidning  som heter Attitude i de VHS Smith-butiker som finns på Kastrup. Tyvärr  hade de inte den och det var bara att inse att vi fick vänta till vi kom till England. Attitude är en Engelsk gay-tidning och eftersom Mcfly är så heta bland gay-killarna – ja, då får de vara med i tidningen titt som tätt.

Vi boardade i tid och planet gick också enligt tidtabellen. Det stod på den elektroniska skärmen att resan skulle vara avklarad på 1 timme och 40 minuter och det var ju positivt med tanke på att vi hade ett brådskande ärende när vi kom till London. Ja, jag tänker inte skriva om vilket ärende vi hade – utan ni får vänta till jag kommer längre ner i bloggen =O) Nu visade det sig att det fanns så många plan i luften så vårt plan fick cirkla rundor i luften och vi kom inte ner förrän den tiden som vi egentligen skulle vara framme. Efter en lång väntetid kom vi ur planet och vi fick visa våra pass och sedan kunde vi hämta våra väskor. Vi skyndade ner till Underground där vi fyllde på våra Oysterkort så att vi kan åka obegränsat under tiden vi är i London. När det var gjort gick vi på det tunnelbanetåg som skulle ta oss mot Piccadilly och istället för att byta där så att vi kom till Paddington åkte vi till Caledonian Road. Vi hade bestämt oss för att vi skulle försöka leka groupies till McFly =O) Vi hade nämligen fått reda på var de repar inför deras konserter och vi hade alltså chansen att träffa dom. En tjej som tipsade Michelle skrev att de brukade komma ut vid 19-tiden och en annan tjej skrev att de brukade komma ut runt 19.30-tiden Vi skyndade oss självklart men det går tyvärr inte att få tunnelbanetågen att gå fortare. När vi kom till Caledonian Road såg vi nog så förvirrade och bortkomna ut att ett cykelbud förklarade vägen för oss (ett stort tack till honom) och när vi hittat fram till deras studio var klockan 19.40 och inte en käft syntes till.

Eftersom vi kom för sent var det bara att åka till Paddington och gå till hotellet. På väg upp från tunnelbanestationen gick vi bakom två danska tjejer och hade två danska tjejer bakom oss och dessa fyra tjejer var säkerligen McFly-fans. De som gick bakom oss såg min tröja med McFly’s kärleksekvation och de pratade om att jag antagligen inte visste att jag hade en McFly-tröja och sedan konstaterade de att om man var så gammal som mig så kunde man inte veta vem McFly är. Jag kan bara säga att de var rätt så korkade – med tanke på att tröjorna från McFly’s 2013 tour inte går att köpa om man inte varit på en av tour-konserterna.

När vi checkat in och kommit upp på rummet konstaterade vi att det inte var lönt att stressa till London Eye som var vårt egentliga mål när vi kom till London. Vi hade tänkt åka en tur med hjulet när det var mörkt – men sista turen går halv nio och med tanke på att klockan var tio över åtta och det tar ett tag att både åka tunnelbana och gå till hjulet – ja, då var det inte lönt.

Istället för att stressa till London Eye gick vi ner till Tesco för att handla det viktigaste – dvs. Coca Cola Cherry och KitKat Chunky Peanut butter men det visade sig att de inte hade Coca Cola Cherry. Snacka om att vi blev besvikna – men vi köpte KitKat och sedan fortsatte vi mot KFC där vi åt kyckling och pommes. När vi ätit klart fortsatte vi mot Tower Bridge – vi måste se bron i mörker och jag kan bara säga att det var en fantastisk upplevelse. Tower Bridge var så mycket bättre kvällstid än dagtid.

Nästa sevärdhet var Trafalgar Square och vi bestämde snabbt att denna plats är något man besöker på dagtid. Det gick inte att få bra bilder på de berömda lejonstatyerna eller på monumentet som står där. Nej, det får bli ett besök imorgon eller på fredag när det är ljust. Istället besökte vi en Tesco-affär som turligt nog hade Coca Cola Cherry. Vi upptäckte att vi inte var långt ifrån Big Ben och istället för att åka ett varmt tunnelbanetåg så valde vi att gå till klockan och därifrån tog vi tunnelbanan till Paddington och sedan till hotellet.

Nu skulle ni fått se bilder men det tog enormt lång tid att ladda upp och då blir resultatet att ni får se bilderna sen.