Nu är ni säkert trötta på mitt tjat om London – men jag har material till ytterligare några inlägg.

Som jag nog har skrivit i ett inlägg under tiden som vi var i London så är deras rulltrappskultur annorlunda än vår. I alla undergrounds som vi nyttjade fanns det gott om rulltrappor. När vi skulle med ett tunnelbanetåg åkte man för det mesta två rulltrappor ner och två upp – men ibland blev det en ner och två upp och några gånger två ner – men en upp.

När det gäller deras längd så var jag imponerad (man blir väl alltid imponerad av längden =O) ). Jag har aldrig åkt i så långa rulltrappor som de i London. Ibland fanns det en vanlig trappa mitt emellan rulltrapporna – men ibland fanns det bara rulltrappor. Kan bli lite jobbigt för de som inte vågar använda sig av rulltrappor – men om man tänker efter så finns det kanske inga Londonbor som har rulltrappsfobier.

Som jag skrivit tidigare står rulltrappsåkarna inte i bredd när de åker - man står i höger sida för att ge fri väg till de som har bråttom och de går/springer i vänster sida. Det skulle vi kanske också införa i Sverige.

Nu över till telefonkiosker. Som alla säkert vet så har England röda telefonkiosker. Det finns många av de gamla klassiska kvar – men vi såg även många nya. Något som vi inte har i Sverige är telefonkiosker med Wi-Fi. Vi testade inte hur uppkopplingen var i en kiosk eftersom vi tyckte det skulle vara pinsamt – men kanske testar vi nästa gång vi kommer till London.