Den 24:e april skrev jag detta på min tidslinje på FB:
”Tillbaka till hotellet och vi är både varma och trötta. Har hunnit med det som vi planerat - ja, vi har Big Ben och London Eye i mörker kvar - men det tar vi om några timmar. Ni kommer att kunna läsa om vår dag i bloggen - när jag har hunnit skriva den (ska skriva om McFly-konserten först).

Tror det har varit varmare än 23 grader och vi har sett gröna träd och träd som snart kommer att blomma - det var efter konserterna det bästa jag sett.

En sak jag är väldigt fascinerad över är att det inte finns några papperskorgar på tex. underground eller stationer. Läs mer om detta i bloggen senare.

En annan sak jag är fascinerad över är att de flesta engelsmän är väldigt vänliga. Skulle någon knuffa till mig - ja, då säger personen: "Sorry" om jag knuffar till någon - ja, då säger den personen: "Sorry" innan jag hunnit säga det. Det kommer mer om vänligheten i bloggen senare

När vi åkte med Underground tillbaka till Paddington för en stund sedan satt det en arrogant typ mitt emot mig - ja, självklart kan ni läsa mer om det i bloggen.

Annat ni kan läsa om i bloggen är snubben som plågade en katt och ungdomar som inte vågar slå till tågpersonalen. Ni kan oxå läsa om hästen som somnade i tjänst.”

Jag har skrivit om vänligheten i London och jag har skrivit om att det trots avsaknad av soptunnor är rent överallt och jag har även skrivit om Londonbornas stress. Idag tänkte jag skriva om händelsen när vi åkte tåg och tågvärden skällde ut en ung kille.

Det var när vi skulle till Birmingham som detta utspelade sig. Vi satt i lugn och ro och helt plötsligt hörde vi att en kvinna med hög röst sa: ”Silly, silly, silly boy”. Självklart trodde vi att det var en mamma som skällde på sitt barn.

Sedan fortsatte hon: ”Kan du berätta varför du anser att du är så viktig så att du inte behöver ha en biljett”. ”Du har ingen respekt för järnvägen, mig eller för de andra passagerare som har köpt sina biljetter”. ”Nästa station vill jag att du hoppar av”. ”Har du förstått”? ”Shame on you, shame on you”. Sedan fortsatte hon sin runda med att kolla biljetter.

Självklart utspelade sig allt på engelska – men eftersom jag är urdålig på att skriva engelska blev en del på svenska.

Killen som åkte snålskjuts var en kille i 16-17 års ålder och han såg ut att var en stentuff kille. Kan ju säga att hade jag mött honom själv en kväll hade jag ökat på stegen och absolut inte tittat honom i ögonen.  Hur tågvärden vågade skälla ut honom är en gåta för mig och att säga till honom att han skulle gå av tåget och sedan inte kolla honom blev vi förvånade över. Michelle sa att självklart kommer han inte att hoppa av – men se det gjorde han. Han tittade ner i golvet och såg verkligen skamsen ut.

Hade detta utspelats i Sverige hade tågvärden åkt på stryk. Ja, kan ju säga att jag inte tror att denna scen hade utspelat sig i Sverige – för ingen tågvärd hade utsatt sig för fara. Samma dag vi kom hem från London pratade jag med en tågvärd på Öresundståget och när jag berättade om denna händelse sa han att det aldrig hade hänt i Sverige och han var ändå en lång och kraftig karl.

Under våra dagar i London hörde vi aldrig ungdomar som muckade gräl med varandra eller andra.


Biljetterna till Birmingham - tur och retur (Foto: Michelle)


Stationen i Watford Junction - plattformen till Birmingham (Foto: Michelle)


Tåget till Birmingham (Foto: Michelle)


Rugby station (Foto: Michelle)


Birmingham station (Foto: Michelle)