Sömnen inatt var inte så bra som den varit de andra nätterna. Även om jag somnade snabbt har jag haft ont och vaknat när jag vänt mig. Vaknade också när Michelle körde in ett knä i ryggen på mig och försökte knuffa ner mig från sängen. När klockan var halv sex kunde jag inte somna om igen och jag behövde verkligen gå på toaletten. Jag låg kvar i sängen eftersom jag inte ville väcka Michelle och det hade jag gjort om jag gått upp. Behövde inte ligga sysslolös eftersom jag la datorn i fönstret när vi avslutade dagen och jag kunde gå in och fortsätta med bloggen för igår.

Klockan sju vaknade Michelle och vid åtta började vi fixa till oss och strax efter nio gick vi från hotellet. Vi började med att gå in på Paddington station där vi åt lite frukost på Starbucks.

Tio över tio var vi på plats utanför Madame Tussauds och vi fick ställa oss i den kö där man hämtade Internetbokade biljetter. När vi långt om länge kom in började vi ta lite foto på de stjärnor som var där. Jag har alltid drömt om att få åka till Madame Tussauds – men jag tyckte väl inte det var så bra som jag trott. Eftersom man får röra vaxdockorna och fotograferas tillsammans med dom var det svårt att få bilder utan andra människor och det stod hela tiden något bredvid figurerna. Jag lyckades ta bilder på varenda en av figurerna men det blir bara en bråkdel som kommer in i bloggen.

När vi hade sett alla figurer var det dags för skräckdelen och det var väl i och för sig inget att ropa hej över. Den varade bara en liten stund men det var skrämmande eftersom personer dök upp springandes emot oss. Jag höll mig krampaktigt i Michelle eftersom jag hatar mörker.

Nästa stopp var för att titta på en 4D-film med superhjältar. Vi fick sitta i jättesköna stora fåtöljer och när filmen började  kom en av hjältarna flygande och flög rätt ner i vatten och då stänkte det på besökarna. Skurken har svärd som fingrar och när han körde in dom i hjältarna – ja, då stack det till i ryggen på oss. När spindelmannen flög förbi oss – ja, då fick vi en vindpust i nacken. Det var superhäftigt.

När besöket på Madame Tussauds var över åkte vi till Embankment där London Eye, Sea Life och London Dungeon. Vi började med besöket på London Dungeon och det var skrämmande och kusligt. Det började med att Michelle fick lägga huvudet på en stock och jag skulle då hugga huvudet av henne.  Personalen var utklädda till Londonbor på 1800-talet och de berättade om pesttiden och andra hemskheter som hänt. Vi fick stiga in i en hiss och golvet gungade och skakade och helt plötsligt exploderade hissen. Vi fick gå igenom pestsmittade områden i London och helt plötsligt var det en pestsmittad som nös till och jag fick det rätt i ansiktet. Vi besökte Mrs Lovett’s pajbutik och när hon berättade något roligt var det några som skrattade högt och några som inte skrattade. Mrs Lovett flög fram till Michelle och frågade varför hon inte skrattade. Vi fick också träffa Sweeney Todd och vi besökarna fick sitta i varsin rakstol och det var mörkt i rummet. Helt plötsligt hörde man när Sweeney Todd skar halsen av någon och det stänkte blod över oss och stolarna tippade – som stolen i filmen tippar.

Vi fick också träffa på en läkare som grävde i ett pestsmittat dött lik och när han plockade ut urinblåsan kastade han kisset i ansiktet på en tjej. En annan tjej fick sätta sig i en stol och han skar handleden på henne och blodet sprutade. Han berättade att han använde blodiglar till sina patienter – men de hade rymt och helt plötsligt sög det till i rumporna på oss besökare. Vi fick åka i en båt och det stänkte blod i ansiktet på oss när folk halshöggs. De berättade om folk som blev torterade och en tjej  (besökare)  som hade lämnat ett brev till fel person hamnade i en fängelsehåla och en kille som säkert också var en förrädare fick sitta i en stol och där blev han torterad. Vi kom in i en rättssal där en domare dömde en snubbe till hängning för att han stulit ett får och när tre besökare blivit dömda – bestämde domaren sig för att vi alla skulle hängas. De visade oss in i ett rum där vi fick sätta oss i varsin stol och helt plötsligt försvann golvet under oss och vi åkte ner – ja, det kändes som om vi blivit hängda. Det var en häftig rundtur även om den var kuslig. Ja, jag var så feg så jag gick bakom Michelle och när det blev mörkt var det Michelle som fick visa mig vägen – en gång visade hon sig själv in i väggen.

Näst sista besöket blev Sea Life och det var ingen höjdare. Jag tycker det var synd om många av djuren och då mest om pingvinerna. Det stod överallt om att man skulle värna om hajarna, pingvinerna, sjöhästarna m.fl – men är det så snällt att stänga in pingviner på ett litet område där de inte har något annat att göra än att i princip bara stå. Eller att krokodilen hade så litet utrymme att han inte kunde hitta på något. Nej, vi gick igenom Sea Life rätt så fort och fortsatte till London Eye.

Vi började med att få se en 4D-film om London Eye och det både regnade och snöade och då även ner över oss. Det var en skithäftig upplevelse. Jag har under tiden vi väntat på att åka till London varit nervös inför turen i London Eye – men det var inte så farligt som jag trodde. De har en enorm säkerhet och vi fick inte gå ombord i vagnarna utan att visa våra väskor + att personalen kollade varje vagn innan de släppte på nya besökare. Skulle tro att det är bomber de kollar efter.

London Eye var sista sevärdhet som vi bestämt att vi skulle se under måndagen och vi åkte tillbaka till hotellet och när vi lämnat av grejorna vi köpt (souvenirer) gick vi in i Paddington för att se om vi kunde hitta ett nytt ställe att äta på. När jag skulle lägga vykort på en brevlåda visste jag inte vilket hål jag skulle stoppa dom i – vid det ena hålet stod det Stamped mail och vid det andra stod det Franked mail. En rullstolsbunden hemlösing satt framför lådan och han visade vilket hål jag skulle lägga korten i. Michelle tyckte synd om honom och ville ge honom lite pengar. När jag också skulle ge honom alla mina 1 pencare ville han inte ha dom – han hade gott om sådana och ville inte ha fler – men han tog gärna emot pund. Ja, vad ska man säga om detta. 

Emma Watson - spelar Hermione i Harry Potte-filmerna.

Johnny Depp

One Direction - hade varit bättre med McFly

Whoopi Goldberg

Arnold Schwartzenegger

Michelle Mårtensson - känd som McFly-fan

Prins Harry & Co

The Beatles

Skräck

Dagen började i ett huj. Innan vi gick och la oss i natt ställde vi mobilerna så att de skulle ringa klockan fem. Vi skulle med tåget till London kl. 06:20 och eftersom vi inte fick missa det skulle vi gå från Hostel:et senast halv sex. Jag vaknade ett par gånger under natten men somnade om och sista gången jag tittade på klockan var halv kvart i fyra. Jag orkade inte hålla mig vaken och somnade om. När min mobil ringde trodde jag självklart att det var första ringningen och tyckte jag kunde ligga och dra mig till andra ringningen – 5 minuter senare.

Michelle som också vaknade tittade på sin mobil och hojtade till med att klockan var 20 minuter över fem. Ja, det var bara att snabbt gå på toaletten, borsta tänderna och klä på sig. Det fanns ingen tid att tvätta sig eller att tänka efter vad vi gjorde. Innan vi gick ut från rummet kollade vi så att vi inte glömt något och sedan ner till receptionen. Självklart fanns det ingen där men en lapp talade om att receptionisten var i loungen och skulle komma strax och hade man inte tid att vänta var det bara att gå ner och säga till. Ja, vi hade ju ingen tid att vänta och vi knallade ner för trapporna, sa till och vi gick upp för att checka ut.

Vi gick till stationen på 20 minuter och när vi kom fram hade de inte öppnat den grind som vi gick ut genom igår och vi måste leta upp en annan ingång. Stationsbyggnaden är stor och då vi inte hade tid att gå runt den frågade vi några byggarbetare om väg. De förklarade för oss och vi följde deras beskrivning. När vi gått långt och fortfarande inte hittat en ingång – som dessutom var huvudingången – frågade vi två snubbar som stod utanför ett casino. De sa att vi skulle gå tillbaka en bit och att vi inte kunde missa det. Vi hade missat ingången men från detta håll såg vi det hur klart och tydligt.

Inne på stationen letade vi reda på vilket spår tåget skulle gå ifrån och nere på plattformen väntade vi ca 10 minuter när en röst sa att tåget hade spår 3 istället för spår 6. Ja, det var bara att knalla upp och sedan ner. När tåget kom in hittade vi rätt vagn och rätt platser (när vi köpte biljetterna reserverades två platser till oss och det var skönt att slippa stå i två timmar).

När vi kom fram till London Euston tog vi Underground till Paddington och innan vi gick till hotellet gick vi in på Subway och där köpte vi varsin Subway-macka som vi tog med till hotellet. Det fanns städerskor i vår korridor och vi förstod att det var städdax. Gästerna ska  städa sina egna rum – men var tredje dag städar hotellet. När vi kom in på rummet visade det sig att vårt inte blivit städat och efter ca 5 minuter öppnades dörren och städerskan bad om ursäkt och vi förklarade att vi kunde sitta nere i foajén under tiden de städade. Vi bestämde med henne att hon skulle fixa vårt rum efter 5 minuter.

Vi gick ner i foajén och där kopplade vi våra datorer till deras kontakter (de behövde laddas).  Våra Subway-mackor åts och när vi suttit i nästan 30 minuter gick vi upp till rummet och blev väldigt förvånade när vi såg att det fortfarande inte städats. Vi hade inte tid att gå iväg igen och bestämde oss för att strunta i städningen och började fixa till oss. När vi hade duschat och klätt oss och höll på att packa väskorna med kameror och dylikt knackade det på dörren och det var en annan städerska. Hon frågade om vi ville ha rummet städat och vi sa att vi skulle gå om tio minuter.

Innan vi åkte iväg gick vi in på Tesco där vi köpte med oss varsin dricka och något sött att äta. Kände att vi ville ha med något om vi skulle behöva lite socker =O) Nu gick vi till Underground där vi åkte till Embankment och vi trodde vi skulle behöva leta oss fram – men när vi kom ur Underground-stationen stod det folk överallt. Vi hittade en plats där vi kunde stå och vi stod i nästan 2 timmar innan Harry dök upp. De som sprang var olika typer – både friska och handikappade. Det kom några som var blinda, några som satt i rullstolar, några utan armar och en kille som vi hördes ryktas om att han vunnit maratonet som gick under OS – han hade inga ben – men sprang ändå. Nu undrar ni förståss hur han kunde springa utan ben – men han hade typ hoppstyltor – metallben med skenor längst ner som sviktade. Michelle filmade honom och jag vet inte om hon kan göra om det till en bild – men det får vi fixa när vi är tillbaka i Sverige. Många av de som deltog var trötta och en snubbe ramlade omkull och sjukvårdarna hjälpte honom. När han hade vilat och fått syrgas – ja, då ville han fortsätta – men sjukvårdarna stoppade honom.

När det hade gått ca 1½ tim fick jag tankarna att vi skulle strunta i det och det visade sig att Michelle hade samma tankar.  Vi sa inget till varandra och vi bara stod kvar. Kl. 13:20 såg vi Harry och han var väldigt koncentrerad och han hade hörlurar i öronen så vi började inte skrika. Michelle skulle filma men blev så uppspelt så hon filmade marken istället. Nåja, vi hade varit där, vi hade stöttat honom och vi hade sett honom.

Eftersom klockan inte var så mycket bestämde vi oss för att gå ner och titta på London Eye. Det ligger en bit från där vi var så vi tog Underground till Waterloo och sedan gick till London Eye. Där såg vi många olika levande statyer och självklart blev det foto på dom.

Det var meningen vi skulle äta varsin McFlurry på McDonald’s men vi valde en våffla med grädde, jordgubbar och chokladsås istället. Det var supergott.

När vi hade sett det vi ville se bestämde vi oss för att åka till Piccadilly Circus och det blev ännu ett besök på Hamley’s. Jag var supersugen på att köpa ett Steiff-djur och bestämde mig för att köpa ett. De är dyra – men jag kände att ett pyttedjur skulle passa reskassan =O) Den lilla musen som jag bestämde mig för hade en stöldskyddsbricka i ryggen och jag blev förvånad när tjejen i kassan frågade: ”Do you mind if I remove the tag”. Jag blev förvånad över att hon frågade detta – för vad ska jag med en kramis till som jag inte kan ta med mig ur affären. Sa till henne att självklart gjorde det inget.

På väg till Undergroun igen såg vi folk som kom med påsar från M&M World. Vi hade pratat om att besöka denna butik och nu tyckte vi att vi hade tid över. Vi tog Underground till Leicester Square. Vi fick fråga oss fram och denna gången blev det en gatusopare som fick förklara vägen för oss.

M&M World är en butik med 4 våningar fylld av bara M&M. Det är godis, figurer, kläder m.m Allt var förstås superdyrt och vi gick därifrån efter att ha kollat och tagit några foto.

Nu åkte vi tillbaka till Paddington och gick tillbaka till hotellet. Vi satte oss i foajén en timme och sedan gick vi till ett litet ställe där de serverade Fish’n Chips, Det var stora portioner och vi orkade inte äta all Chips. När vi ätit gick vi tillbaka till hotellet – men innan vi gick in blev det ett nytt besök på Tesco. Vi har en affär mitt emot hotellet – alltså nära och bra. Vi köpte några drickor och lite choklad och sedan satte vi oss i foajén med våra datorer. När vi suttit där i tre timmar gick vi upp till rummet. Kändes verkligen gott att krypa ner under täcket – efter ännu en lyckad och intressant dag.

Det fanns gott om poliser längs den väg där deltagarna till London Marathon sprang. De både gick och cyklade.

En byggnad - jag vet inte vilken det är just nu - men tar kanske reda på det en dag till er.

Vet inte om detta är Westminster - ja, det är en gammal och fin byggnad.

Big Ben med tillbehör.

En av korgarna på London Eye

Det stod levande statyer överallt . Detta är Yoda från Star Wars-filmerna.

Vet inte vem detta ska föreställa. Vet ni vem det kan vara?

Vet heller inte vem detta är. Ni kanske har några förslag.

Detta är Janes favorit. Mr Bean med sin Teddy Bear.

Vet inte vem detta ska föreställa - ja, den som inte är guldig är ju Michelle. Gubben gjorde tecken till Michelle att ställa sig hos honom.

Tror detta ska föreställa Frankensteins Monster. Jag visste bara inte att han var grön =O)

I denna korg låg det ett djur. Självklart inget levande djur - men en människa har tagit på en dräkt och ligger på knä på marken under bordet.

Ytterligare en figur jag inte vet vem är. Även här vet jag att den icke-guldiga är Michelle.

Våffla med grädde, jordgubbar och chokladsås

M&M World - 4 våningar med bara M&M

Ett rum med supermånga rör i olika färger och kunderna får själv blanda till sina M&M-påsar.

Det fanns många hyllor med M&M-muggar

M&M-gubbe