Detta är de sista bilderna från själva resan. Nästa inlägg blir bilder på mina nyckelringar och lite annat.


Frukostfattiglappen
Foto: Jane Spiegelhauer (jag tvingade henne ta bilden innan hon lämnade den ifrån sig)


Janes frukost (jag åt 1 stekt ägg, 2 skivor bacon, 1 hash browns, 1 skiva rostat bröd, 1 yoghurt, fruktsallad)
Foto: Jane Spiegelhauer


Janes frukost (jag valde oxå fruktsallad)
Foto: Jane Spiegelhauer


Bussfattiglapp
Foto: Yvette Mårtensson


Marco tillsammans med två nallekompisar på Hamley's på Heathrow
Foto: Yvette Mårtensson


Gran på Heathrow
Foto: Yvette Mårtensson


Fina flaskor i tax free shopen
Foto: Michelle Mårtensson


Julpynt på Heathrow
Foto: Michelle Mårtensson


Avgångstavla
Foto: Michelle Mårtensson


WHSmith är en vanlig affär i England
Foto: Michelle Mårtensson


Harrods på Heathrow
Foto: Michelle Mårtensson


Harrods på Heathrow
Foto: Michelle Mårtensson


Skylten som visar information om det flyg vi skulle flyga med
Foto: Michelle Mårtensson


Michelles flygbiljett
Foto: Michelle Mårtensson


Michelle vilar på tåget till Ramlösa
Foto: Yvette Mårtensson

'
Michelle på Ramlösa station i väntan på tåget till Perstorp
Foto: Yvette Mårtensson


Marco på Ramlösa station i väntan på tåget till Perstorp.
Foto: Yvette Mårtensson

Idag var det dax att åka hem - igen. Vi vaknade halv sex och vi fixade till oss. Det vill säga Michelle gick till det rum som Jane och Marco sov i eftersom  hon hade sina prylar där och Marco kom till det rum han och jag hade.
 
Klockan sju åt vi frukost och det fanns många olika alternativ. Vita bönor i tomatsås, korv, ägg, äggröra, bacon m.m Det fanns även bröd som man kunde rosta, yoghurt, chockladpuffar, cornflakes, olika torkade frukter, olika sorters marmelader, fruktsallad m.m I England finns det en sak som en del tycker om och en del hatar och det är Marmite. Det sägs att antingen älskar man det eller hatar man det och det stämmer. En som älskar det är Harry i McFly och jag vet även en kattdomare som tycker om det. Även om jag inte tycker om det tog jag två små förpackningar av Marmiten som en souvernir =O) Marco ville testa allt när det gällde cornflakes, chokladpuffar, torkad frukt m.m - men när han hade tagit upp allt på tallriken upptäckte han att det inte fanns någon filmjölk. De hade tre olika sorters mjölk men ingen filmjölk. Gudskelov hittade han naturell yoghurt och han fick ta några sådana småburkar för att kunna fylla tallriken. Han åt allt utom den torkade frukten - de var så hårda så han kunde använt dom som tuggummi. Vi satt i lugn och ro och åt frukost - tror vi satt en timme. När vi alla var klara var klockan åtta och vi gick in och packade det sista och sedan var det dax att checka ut.
 
Kl. 08.32 gick bussen till flygplatsen och den ville vi inte missa. Vi stod innanför entrédörren och när det var några minuter kvar gick vi ut och väntade utanför. När vi kom fram till Heathrow vägde vi väskorna och sedan lämnade vi dom vid det som heter "bag drop" - det vill säga väskorna var redan incheckade (det gjordes igår) och skulle bara lämnas.
 
När väskorna var inlämnade var det dax för säkerhetskontrollen och det tog tid eftersom de som skulle åkt igår - åkte idag istället. När det va vår tur la vi våra grejor i backarna och sedan stod vi åter i kö. Helt plötsligt blev Marco framkallad - de vill ha alla karlarna och när en fem -sex hade gått igenom var det kvinnornas tur. Marco hade egentligen inget att lägga i en back - men han tog av sig skorna - eftersom de pep när vi åkte från Kastrup. Alla fyra gick igenom utan problem.
 
Nu började jakten på att köpa en flaska Rom till Marco. Vi kollade i Tax Free-butikerna och det var olidligt för mig - jag får migrän av parfymen och det stank inne i affärerna. Efter ett tag hittade vi en flaska som han ville ha och han fick själv betala den. Hon som stod i kassan stod och tvekade om han skulle behöva visa legitimation - men efter ett tag bad hon om det och när hon såg att han var över 18 fick han köpa Romen. Vi pratade lite om åldern och hon sa att eftersom han har en skäggtuss på hakan trodde hon att han hade åldern inne - men på samma gång såg han ut som om han var under 18. Michelle kom fram och frågade om hon kunde säga hur gammal hon var och kassörskan gissade på att hon var 14-15 år och när Michelle visade sitt legitimation sa hon snopet att det är därför de måste kolla legitimation på de som inte ser ut att vara gamla nog.

Det sista vi gjorde innan vi skulle gå till gaten var att gå in i en liten affär där vi köpte varsin läsk - den sista Coca Cola Cherry på ett bra tag =O( När vi var klara i affären gick vi till gaten som denna gången var A22. Vi fick vänta ett tag vid gaten och när det var dax att borda tog de stolsrad efter stolsrad och det är mycket bättre än när de släpper på alla huller om buller. Vi fick ta en rulltrappa ner för att komma på planet och väl framme vid planet visade vi biljetterna för flygvärdinnorna.
 
Michelle satt på plats 24 E, Jane 24 D, Marco 25 E och jag 25 D - men när vi kom fram till våra platser så satt det redan någon på dom. Det var en Etiopisk (muslimsk) familj på åtta personer och de kunde inte ett smack engelska. En dam som hade plats 24 F (bredvid Michelle) sa till den som satt på den platsen att det var hennes plats och han tittade bara på henne med stora öppna ögon och öppen mun. Hon förklarade ännu en gång och han fortsatte titta på henne. Hon släppte förbi mig och Marco och vi såg att mamman och ett barn satt på våra platser och jag försökte förklara att det var våra platser - men även dessa tittade bara på oss. Efter ca 5 minuters förklarande kom en steward och sa att han skulle ta över. Han vände sig till pappan och bad honom om deras biljetter och det visade sig att de skulle sitta i andra sidan. Pappan försökte på väldigt dålig engelska förklara att vi kunde sitta i andra sidan men då förklarade stewarden att så gör man inte hos British Airway. Om det skulle hända en olycka och passagerarna sitter på fel platser kan det bli ödesdigert när de meddelar anhöriga utgången av olyckan. Tänk om vi överlever - men inte de som sitter på våra platser och de meddelar våra anhöriga att vi har dött - men det visar sig att vi lever. Ja, den situationen är kanske inte så förödande för våra anhöriga - men om det skulle vara tvärtom kan det bli jobbigt. Efter många om och men fick vi våra platser och vi fick väskorna på plats och fick spänt fast oss.
 
Planet skulle lyfta kl. 11.20 men vi kom inte iväg förrän kl. 11.47 och orsaken till förseningen var de inställda planen igår - det blev fler plan som skulle starta idag. Vi skulle vara framme i Danmark kl 14.25 och den tiden höll piloten fast vi var sena.
 
När vi varit på G en stund bjöd British Airway på lite gott att tugga på och det var en BLT (Bacon, tomat och sallad) och det var precis som de andra gångerna supergott. Något som jag blev förvånad över var att den Etiopiska familjen oxå åt BLT - ja, i alla fall alla utom pappan - de får ju inte äta gris.

Det komiska med denna BLT var att den ligger i en liten kartong och när stewarden skulle lämna en kartong till Marco så tappade han den ner på min arm och han blev helt förfärad och bad om ursäkt. Jag sa att det var ok och han sa ännu en gång: "I'm sorry" och jag sa ännu en gång: "It's ok" och då kom det samma sak ur stewardens mun och jag sa att jag förlät honom. När vi sagt samma sak fyra-fem gånger sa jag till honom att min arm inte hade gått sönder och jag visade honom att jag kunde röra den och han förklarade att han inte brukade kasta maten på passagerarna. När han återigen bad om ursäkt så föreslog jag att jag kunde kasta en kartong på honom och sedan var vi kvitt. Han skrattade och sa att det var bra att han hade "kastat" kartongen på en förstående passagerare. När han hade gått tog jag upp två huvudvärkstabletter och jag hade tänkt skämta med honom genom att fråga efter vatten och att jag måste ta värktabletter för armen - men jag struntade i det. Den stackars människan hade väl blivit helt förstörd.
 
När planet hade landat - i tid - och vi hade gått av fick vi visa passen innan vi kunde hämta väskorna. Under tiden som Jane och Michelle väntade på väskorna skulle Marco och jag gå på toaletten. Ja, Marco gick in på herrarnas men de hade satt en skylt på damernas att de var ur funktion och likaså på handikapp-toan. Jag var så kissnödig att jag bestämde mig för att gå in på herrarnas och det visade sig att de hade pissoarerna först och sedan de stängda båsen och jag var tvungen att gå förbi Marco som stod där inne. Tyvärr var även de vanliga toaletterna hos herrarna ur funktion och jag började få panik. Hade turen att en anställd dök upp och han visade mig var det fanns en toalett som fungerade.
 
Innan vi gick till tåget köpte vi varsin hamburgare hos Pölsemannen (tror jag det var) och det varmt men supergott. När vi ätit gick vi till JoJo-automaterna och där köpte vi två Duo-biljetter till Perstorp. Det var meningen vi skulle ta tåget som gick från Kastrup kl. 15.26 med byte i Hässleholm och vi skulle vara framme i Perstorp kl. 17.21 Nu hann vi med ett tidigare tåg och då blev det från Kastrup kl. 15.14 - vi skulle vara framme i Ramlösa kl. 16.16 - i Ramlösa skulle vi byta tåget som gick kl. 16.20 och vi skulle vara framme i Perstorp kl. 17.03 Självklart uppstod det problem när vi var mellan Malmö och Lund - några obehöriga vistades på spåret och tåget stannade och stod stilla. Det var först när polisen hade tagit hand om de obehöriga som vi kunde fortsätta och då var det kört med vår planering. Vi var framme i Ramlösa strax före kl. 17.00 och vi fick vänta på tåget som skulle gå kl. 17.20 och då var vi framme i Perstorp kl. 18.03

Strax innan vi var framme ringde min telefon och det var Yen - hon som vi klipper oss hos. Hon ville låna min Wii-konsol - men jag fick säga att jag inte kände för att gå hem med den till henne när vi precis kommit hem efter en lång dags resande. Det var meningen hon skulle lånat spelet en vecka innan vi åkte till England men hon hörde aldrig av sig och då trodde jag att hon inte var intresserad av att låna Wii:et.
 
Hemma igen började vi med att hälsa på katterna och när vi kelat klart packade Michelle och jag upp våra väskor. Jag vill gärna ha bort uppackningen meddetsamma - annars blir det inte av och väskan kommer att stå ouppackad hur länge som helst. Marco hade inte tid att packa upp sin väska - han körde till Väla för att byta skärmen på sin mobil. Han hade fått reda på att ett företag där ute bytte skärmar och att det skulle gå på en timme och det skulle kosta runt 800:-. När han kom dit hade de inte tid att ta emot telefonen och de sa till honom att han fick återkomma dagen efter. Det komiska var att de inte hade några kunder i affären och de stod bara och pratade. I och för sig var klockan sju och de stängde åtta - men då hade de ju tid att svara på Marcos fråga om hur mycket det kostade att byta skärmen och hur lång tid det skulle ta. Ja, det var bara för honom att åka hem igen.
 
När jag hade packat upp min väska gick jag ner i tvättstugan för att boka en ny tvättid. Jag kom ju på igår att jag skulle tvätta som idag och då mellan 14.00 och 21.00 - men det hann jag inte.