Klockan ringde strax efter fyra och då det inte fanns tid att snooza var det bara att stiga upp och fixa det som skulle fixas innan vi började resan till London. Jag fixade katterna, bäddade sängen, rensade kisselådan och diskade vattenskålen. När jag var klar blev det en snabbdusch och när klockan var halv sex satte jag mig en stund vid datorn och gick då in på Skånetrafikens hemsida för att kolla de tider vi hade att passa. Det var meningen att vi skulle åka från Perstorp kl. 06.02 till Hässleholm för att där byta till Öresundståget till Kastrup. Nu visade det sig att jag inte kunde hitta tåget och vi fick ta det tåg som gick kl 05.53 och då via Ramlösa och sedan vidare till Kastrup. Jag berättade detta för Michelle, Marco och Jane och det var bara att se till att komma iväg till stationen. När vi hade kommit halvvägs kom Michelle på att hon glömt låset till resväskan och jag vände om för att hämtade det under tiden som de andra fixade biljetterna. Jag småsprang både hem och mot stationen och när jag hade en liten bit kvar hörde jag hur det började plinga och då var det bara att springa lite snabbare - jag hann precis med tåget.
 
I Ramlösa behövde vi inte vänta mer än några minuter innan det var dax att byta till Öresundståget och vi var framme på Kastrup 07.42 Vi började med att äta "frukost" och det kändes onekligen konstigt att sitta på Burger King och äta en meal så tidigt på morgonen. Hör verkligen inte till vanligheterna att äta hamburgare till frukost - men ibland får det bli annat än vad man är van vid.
 
Vi hann inte mer än att komma in på Burger King innan en kille kom fram till oss och han frågade var vi skulle resa och vi svarade att vi skulle till London och han önskade oss en trevlig resa. Han pratade med Marco och förklarade för honom att han inte var riktigt nykter och att han bara skulle strunta i honom. När jag hade ätit upp min mat skulle jag besöka "hemlighuset" och var då tvungen att gå förbi honom. Precis när jag kom jämsides med hans bord tog han tag i mig och frågade om jag inte kunde strunta i London och istället följa med honom och hans kompis på fest. Jag förklarade för honom att jag hellre ville åka till London men att jag önskade dom ett trevligt festande. Killen tyckte jag svek honom och sa att det hade varit så roligt att festa tillsammans med mig och att vi kunde ragga varsin kille till oss =O) Hans pojkvän blev inte glad över hans kommentar.
 
När vi hade ätit klart gick vi till Terminal 2 och det var dax för incheckning och det blev en automatisk sådan. Direkt efter gick vi till British Airways bag drop och det tog inte mer än ett par minuter att fixa överlämnandet av väskorna. Nästa steg var att gå igenom säkerhetskontrollen och två av fyra klarade sig utan problem. Michelle och Jane började gå igenom och det utan problem - men när Marco gick igenom började det pipa och killen som stod på in-sidan bad honom om att ta av sig skorna, sätta dom i en låda som då åkte igenom röntgenmaskinen och Marco fick gå igenom bågen igen - utan problem. När det var min tur pep det och jag blev ombedd att gå upp på en liten låda och en kvinnlig säkerhetskontrollant visiterade mig. Eftersom jag inte hade något att dölja var det helt ok och det tog bara några minuter.
 
Det blev en runda inne på flygplatsen så att Marco fick se alla snobbaffärer och helt plötsligt bestämde han sig för att handla. Han hade sett en burk med Jack Daniel's Tennessee Whiskey Fudge och den måste han bara ha. När han hade betalat sin nya förälskelse gick vi till Gate C27 och där fick vi vänta ca 30 minuter innan det var dax att borda planet. Flyget skulle gå 11.15 och det gick utan fördröjningar. Marco fick en fönsterplats och han tyckte inte det var häftigt att kunna se när allt blev mindre och mindre. När planet lättade höll han sig krampaktigt i armstödet och han blundade - men efter ett tag öppnade han ögonen - och till sist vågade han även titta ut. Efter ca 40 minuter i luften kom personalen med lite fika och precis som de andra gångerna bjöd British Airway på Chicken Tikki Wrap och dricka. Även om vi hade ätit "frukost" var det gott med lite mat mitt på dagen.
 
Planet var framme i tid och när vi hade lämnat det gick vi till passkontrollen och även om det var många passagerare gick det snabbt och lätt. Nästa steg var att hämta vårt bagage och när vi kom till rätt bagageutsläpp låg dom och snurrade runt på bandet. De andra gångerna Michelle och jag har åkt har vi varit tvungna att vänta på utsläppet. Sista saken vi måste göra innan vi lämnade Heathrow var att ladda på våra Oyster-kort och när vi kom ner till det ställe där vi laddat på de andra gångerna fick vi besked om att deras kassa var trasig och vi måste gå upp i ankomsthallen igen. Det blev lite kötid - men snart hade vi laddat på korten med £30 och vi kunde ta tunnelbanetåget till Piccadilly Circus där vi sedan fick byta tåg till Paddington. Framme i Paddington gick vi till Tune Hotel och det visade sig att vi inte kunde checka in förrän klockan tre (klockan var inte mer än två) och vi bestämde oss rätt så snabbt för att betala £5 per rum för att få tillgång till dom tidigare.
 
När vi lämnat väskorna och besökt hemlighuset gick vi till Chicken Cottage för att äta och denna gången var jag inte nöjd med deras service. Michelle och Jane beställde Chicken Wrap Meal och de fick dom rätt så snabbt. Marco beställde någon kebabgrej meal och i den ingick det lamm och kyckling och jag beställde en BBQ Hamburger Meal och de dröjde. Tjejen som stod i kassan sa att det skulle dröja 5 minuter och Marco fick sin mat efter 5 minuter - medan hon tittade på mig och sa att min mat dröjde 3 minuter och efter ytterligare 3 minuter sa hon att det dröjde 3 minuter. Jag påpekade för henne att det hade varit bättre om hon sagt från början att maten skulle dröja 11 minuter och då blev hon sur och frågade om hon skulle servera mig ostekt hamburgare. När jag fick min mat och såg den tunna, tunna hamburgaren kunde jag verkligen inte förstå att de behövde 11 minuter på sig att steka den. Marcos kött smakade unket och han var tvungen att dränka in den i ketchup och majonnäs för att kunna äta den och sedan sköljde han ner det med Coca Cola.
 
Direkt efter att vi ätit tog vi tunnelbanan (District line) från Paddington till High Street Kensington och där besökte vi Argo's. Jane och mor blev lite "avundsjuka" på min Giggling Monkey som jag köpte i London och nu skulle Jane köpa varsin till dom. Jag kollade Argo's hemsida igår och då hade de på lager - men när vi väl kom till affären var de slut. Eftersom nästa stopp var Hamley's bestämde vi oss för att kolla om de hade fått in apan.
 
Nu åkte vi till Piccadilly Circus och där hade de hängt upp julpynt längs gatorna och de hade även satt in Piccadilly Circus memorial fountain (upprest till minne av Antony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury) i en genomskinlig snöboll. Vi gick till Hamley's och där köpte Michelle Ron Weasley's Artifact Box (innehåller prylar som Ron använde i filmerna). Jane tittade efter apor men eftersom de kostade £99 blev det inga apor - men hon köpte på sig ett par Blue Nose-kramisar. Marco och jag köpte inget men vi gick istället och tittade på alla olika Hamley's-nallar och när Marco fick syn på den största nallen Hamley's hade var det "Love at first sight". Marco ville ha en med sig hem och vi började fundera på hur vi skulle få hem den. Efter en stund sa Marco att han ändå inte ville ha den för han tyckte inte vi hade tillräckligt med pengar med till den - men ändå gick vi iväg för att kolla priset. Det visade sig att den kostade £100 och jag sa priset var ok för min del - men att vi måste fundera på hur vi skulle kunna transportera hem den till Sverige. Vi förevigade Marco med nya vännen och bestämde oss för att köpa den precis innan vi skulle åka hem.
 
När vi var klara med handlingen på Hamley's var det dax att snabbt ta oss till London Dungeon. Vi tog tunnelbanan till Waterloo och därifrån gick vi till det område där London Dungeon ligger. Vi hade bokat in en rundtur och vi skulle hämta biljetterna innan klockan fem och eftersom det var sista turen kunde vi absolut inte missa tiden. Big Ben slog fem när vi öppnade dörrarna och det visade sig att allt var nedsläckt och de hade stängt kassorna. Kändes lite snopet med tanke på att det på bekräftelsen stod 17.00 och vi kom fram prick 17.00 Det fanns ingen personal där och det kändes snopet - men efter några minuter kom det ut en tjej och hon sa att de stängt. Michelle förklarade för henne att vi hade anlänt prick 17.00 men att det inte varit någon i kassan och att vi hade sett framemot att få besöka London Dungeon. Tjejen sa att om det var ok att vi missade det första så kunde hon göra ett undantag för denna gången. Hon visade oss in i gångarna och det visade sig att det vi missat var fotograferingen utanför och det var ok för vår del.
 
Förra gången Michelle och jag besökte London Dungeon gick vi i en grupp om kanske 25 personer och då vi hamnade långt bak blev vi anonyma - men idag var vi i en grupp om 12 personer och då blev vi inte lika anonyma. När vi kom till tortyrkammaren hamnade Michelle i en liten pyttecell och där fick hon sitta på en stol under tiden som en kvinna torterade en man. Helt plötsligt tippade stolen som Michelle satt på och när hon skrek till skrek kvinnan till henne att hon skulle vara tyst. När tortyren av mannen var klar fick vi gå vidare och när vi till sist kom till en läkarmottaning fick vi sätta oss på varsin bänk och jag hamnade framför en brits med ett lik - ja, det var inte vilket lik som helst utan det var läkaren. En sköterska tog tag i Marco och frågade vad ha hette och han svarade Marco och nu fick han sätta sig i en stol och han blev fastspänd. Sköterskan förklarade att läkarna trodde att det var katterna och hundarna som orsakat pesten i London och att de försökte på alla sätt att få fram ett sätt att bota de pestdrabbade. En sak som de hade testat var att tömma patienterna på blod och sköterskan visade på Marco hur de gick till väga - hon snittade hans handled och blodet rann ut. Nu började hon obducera läkaren och hon drog upp hans tarmar, urinblåsan och hjärtat. När hon höll i urinblåsan konstaterade hon att det fanns urin i den och hon tömde den över mig - jag kan säga er att jag fick mycket "urin" över mig och hon tryckte ut varenda droppe. När hon var klar med urinblåsan stoppade hon tillbaka allt och la ett skynke över läkaren igen. Nu drog hon för ett skynke runt stolen Marco satt i och hon slog honom i huvudet för att bedöva honom. När sköterskan pratat klar och vi skulle gå vidare släppte hon inte Marco. Michelle tittade bort mot skynket och sa till mig: "Min bror" och jag sa till henne: "Min son". Sköterskan jagade ut oss från mottagningen och vi stod i en korridor och väntade på att Marco skulle komma - men det dröjde. Helt plötsligt hörde vi Marco komma springandes och han sa att han inte trodde att sköterskan skulle släppa honom.
 
Vi gick till gatan där Jack the Ripper huserade och en sköka berättade om morden på andra skökor och sedan fick vi gå in till ett värdshus och där berättade värdshusvärdinnan om skräcken och att hennes värdshus inte var lika välbesökt. Nästa anhalt var hos Mrs. Lovett  och hennes pajbageri - hon berättade om hennes samarbete med Sweeney Todd och att allt blivit mycket bättre efter att hon börjat samarbeta med Sweeney. Vi fick fortsätta in i hans "barber shop" och när vi satt oss i varsin stol kom Mrs. Lovetts syster in och hon började prata med männen i rummet. Hon frågade bl.a Marco om han hade plånboken i fickan eller i skorna - för det var ju synd om den blev uppbränd. När hon gick förbi mig petade hon på påsen jag höll i och frågade om jag hade parfym i den som hon skulle få. Efter att Sweeney Todd skurit halsen av oss alla fick vi gå vidare och nu hamnade vi i en domstol och första målet domaren hade för dagen var en tjej som prostituerat sig - hon blev dömd till hängning. Nästa som dömdes var en kille och han hade stulit ett får och den sista som dömdes var Michelle och när domaren frågat henne var hon kom ifrån svarade hon: "Sweden" och då skrek han: "Guilty" och att hon skulle hängas. Ja, och hängda blev vi - vi fick sitta i varsin stol och sedan åkte vi ner fritt fall och det hördes hängningsljud.
 
Nu var turen slut och vi kunde gå ut i London Dungeon's shop och där köpte Marco sex shot-glas (fast de var inte i glas utan i porslin) med London Dungeon's logga. Han köpte oxå ett smalt glas med loggan. Jag köpte tre pennor med loggan och jag köpte en stor svart råtta till Amazing och en handdockefladdermus till mig själv. När alla hade handlat klart gick vi ut och jag fick övertalat Marco att följa med upp i London Eye. Han har hela tiden sagt att han inte ville med upp och med tanke på att han är höjdrädd trodde jag inte jag skulle få honom med upp. När han stått och tittat på hjulet ett tag gick han med på att åka upp i det. Efter en halvtimme stod vi på marken igen och jag tror inte Marco tyckte det var så farligt som han trott.
 
Nu var det dax att åka tillbaka till Paddington och gick vi förbi många småaffärer som sålde souvenirer och annat. Michelle upptäckte en rosa/blå möss/halsduk och då hon så gärna ville ha den köpte jag den till henne. Marco såg en mössa med renar på och den har skinn både här och där och då han inte hittar den han köpte förra året - ja, då köpte jag den till honom. Vi gick över Westminster bridge och tog tunnelbanan från Westminster till Paddington. När vi hade lämnat av det vi köpt bestämdes det att Marco och Jane skulle gå på en pub och under tiden skulle Michelle och jag åka till Piccadilly Circus.
 
Vi började med att gå in i en souvenirbutik där Michelle köpte en bag som hon ska använda som skolväska. När vi kom ut började vi leta reda på The Harold Pinter Theatre och efter att ha frågat oss fram hittade vi det. På teatern går det för tillfället en pjäs som heter Mojo och Rupert Grint spelar med i den - Rupert är känd som Ron Weasley i Harry Potter. Pjäsen handlar om sex, droger och Rock'n Roll i Soho. Många stjärnor spelar med i den och då bl.a Rupert Grint som gör sin West End debut som Sweet - en gängmedlem som är amfetaminberoende. Michelle hade fått reda på av några vänner som bor i England att när pjäsen var slut så kunde man få träffa de olika stjärnorna om man stod vid Stage door. Självklart är det inte fel att få träffa på en stjärna från Harry Potter. Vi fick vänta i ca 40 minuter - men det var det värt. Michelle hade ju köpt Ron Weasleys Artifact Box på Hamley's och det var meningen att hon skulle be Rupert signera den - men nu visade det sig att skådespelarna inte signerade något annat än biljetter från pjäsen och pjäsens program och då gick vi iväg till Box Office och köpte varsitt program. Vi stod längst fram och när Rupert kom ut kunde vi rätt så snabbt honom att signera våra program och Michelle frågade om hon fick fotas tillsammans med honom och det fick hon - det stod på en skylt att ingen fick fotas tillsammans med skådespelarna eftersom det tog tid - men Rupert Grint ställde upp.
 
När vi fått vad vi kommit efter gick vi därifrån och gick då tillbaka till den souvenirbutik som Michelle köpt väskan hos och nu köpte vi varsin ryggsäck. Vi tyckte det skulle vara lättare att ha våra saker i en ryggsäck på ryggen när vi besökte Harry Potter Studio Tour och speciellt med tanke på att vi skulle ha med dricka som är tungt. När vi kom ut från butiken kom kom det en kille fram till Michelle och han sa till Michelle att hon hade en häftig mössa och han undrade om hans kompis fick ta en bild på honom tillsammans med Michelle. Hon sa att det var ok och både kompisen och jag tog varsin bild på dom. Killen sa till Michelle innan vi fortsatte att hon och mössan gjorde honom glad.
 
Nu var det dax att åka tillbaka till Paddington och hotellet - men innan vi gjorde det blev det ett besök på Tesco. Tyvärr hade Tesco i Paddington ingen Coca Cola Cherry och nu skulle vi då kolla om Tesco i Piccadilly Circus hade några. Det visade sig att hyllan där de skulle stå var tom - men bredvid stod det en vagn och på den fanns det gott om Coca Cola Cherry - men då vi inte hittade någon personal som kunde packa upp några till oss bestämde vi oss för att vänta till ett annat tillfälle.
 
När vi kom tillbaka till Paddington gick vi upp till Marcos och mitt rum och där satt han och Jane och pratade. De hade varit på en pub och Marco hade druckit några shotar och en drink och Jane hade druckit en öl. Marco hade oxå varit inne på Tesco och köpt med sig några Smirnoff-drinkar som han drack på rummet.
 
Nu var det dax för Marco att sova - ja, han var så trött så han hann knappt lägga huvudet på kudden innan han somnade. Jag kollade lite Internet och när jag släckt datorn dröjde det rätt så lång tid innan jag lyckades somna. Klockan var nästan halv två sista gången jag kollade klockan.

 

Jane

24 november 2013 17:22

Tack för trevlig resa och även om jag var med på resan så läste jag det du skrev :)

 

Karin

24 november 2013 17:31

Hej igen! Nu fungerade det, vad jag gjorde? Jo tryckte uppdatera och vips så kom texten rätt. Men det gick att läsa innan med när jag markerade texten :)
Tack för att ni delade med er av händelserna i England. Känns lite som jag var med :9 du skriver så intressant och händelsen känns verklig. Kramar

http://mazemazing.bloggplatsen.se

 

mor

24 november 2013 18:53

har visserligen fått allt muntlig, men det kan ju vara roligt att läsa det ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är de sista bilderna från själva resan. Nästa inlägg blir bilder på mina nyckelringar och lite annat.FrukostfattiglappenFoto: Jane Spiegelhauer (jag tvingade henne ta bilden innan hon lämnade den ifrån sig)Janes frukost (jag åt 1 stekt ägg, 2 s...

Idag var det dax att åka hem - igen. Vi vaknade halv sex och vi fixade till oss. Det vill säga Michelle gick till det rum som Jane och Marco sov i eftersom  hon hade sina prylar där och Marco kom till det rum han och jag hade.  Klockan sju åt vi fr...

  2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönster Video: Yvette Mårtensson2013 11 20 - ...

Bilder från dag 3. Filmsnuttarna kommer i eget inlägg.Hamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonSkylt som visar vad Hamley's har på de olika våningarna...

Idag står det hemresa på schemat och i vanliga fall hade det betytt att vi skulle checka ut från hotellet kl. 10.00 - men eftersom vi betalat för att checka ut kl. 13.00 istället hinner vi med lite annat på förmiddagen. Marco valde att stann...