2013 11 19 - Jane & Michelle på väg upp med rulltrappa
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Självdiskande diskborste hemma hos Familjen Weasley
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Självstrykande strykjärn hemma hos Familjen Weasley
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Självstickande stickor hemma hos Familjen Weasley
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Harry Potters uggla Hedwig
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Book of Monsters
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Mandragoraplanta - tyvärr skriker den inte.
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Lord Voldemort
Video: Yvette Mårtensson


2013 11 19 - Buckbeak - Hagrids husdjur
Video: Michelle Mårtensson  

Har plockat en bråkdel av alla bilder vi tog - har oxå filmsnuttar - men de kommer i ett eget inlägg.


Michelle och Marco tillsammans med Paddington Bear, Paddington Station
Foto: Yvette Mårtensson


Falk = duvjägare
Foto: Yvette Mårtensson


Harrow & Wealdstone Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Glas 1, 3, 4 = apelsinjucie
Glas 2 = Tango - apelsinläsk
Foto: Yvette Mårtensson


English breakfast - bacon, baked beans, eggs, sausages and chips
Foto: Yvette Mårtensson


Ham, egg and chips
Foto: Yvette Mårtensson


Chicken hamburger
Foto: Yvette Mårtensson


Cherry Pancakes - Two pancakes topped with hot cherries in sauce and circled with cream
Foto: Yvette Mårtensson


American Pancakes - Two pancakes in hot Maple Syrup and whipped cream
Foto: Jane Spiegelhauer


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Harry Potter-bussen som går mellan Watford Juncion och Harry Potter Studion
Foto: Michelle Mårtensson


Harry Potters hem - skrubben under trappan hos Familjen Dursley
Foto: Yvette Mårtensson


Porten in till stora salen
Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Ravenclaws vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Hufflepuffs vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Slytherins vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Gryffindors vapensköld
Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Michelle Mårtensson


Foto: Michelle Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Yvette Mårtensson


Foto: Michelle Mårtensson


Marco pausar bredvid en jättepokal
Foto: Yvette Mårtensson
   

Professor Snapes klassrum
Foto: Michelle Mårtensson


Professor Snapes klassrum
Foto: Michelle Mårtensson


Lord Voldemort la en förtrollning så att en sjundedel av hans själ hamnade i Marvolo Gaunt's ring - allt för att bli odödlig. Alla sju saker som han lagt sin själ i måste förstöras för att Lord Voldemort ska kunna dödas.
Foto: Yvette Mårtensson


Rowena Ravenclaw's diadem - en andra sak som Lord Voldemort la sin själ i.
Foto: Yvette Mårtensson


Helga Huffelpuff's pokal - tredje saken som Lord Voldemort la sin själ i
Foto: Yvette Mårtensson


Tom Riddle's dagbok - Tom Riddle är Lord Voldemorts riktiga namn och hans dagbok är en fjärde sak som han la sin själ i.
Foto: Yvette Mårtensson


Salazar Slytherin's halsband - en femte sak som Lord Voldemort la sin själ i. Den sjätte saken som hans själ är i är ormen Nagini - hans följeslagare och den sjunde saken som hans själ är i är Harry Potter.
Foto: Yvette Mårtensson


Mad-Eye Moodys trollkista
Foto: Yvette Mårtensson


Bara en trollkvast
Foto: Yvette Mårtensson


Magic is might - symboliserar att mugglare ska tryckas ner till sin rätta plats.
Foto: Yvette Mårtensson


Death Eater - Dödsätare
Foto: Michelle Mårtensson


Marco och Jane tar en sittpaus
Foto: Yvette Mårtensson


Dolores Umbridge är en kattokig och elak människa som dyker upp i Harry Potter och Fenixorden. Hon klär sig i rosa och hennes sovrum/kontor går i rosa och hon har kattprylar överallt.
Foto: Yvette Mårtensson


En kattbrosch som tillhör Dolores Umbridge
Foto: Yvette Mårtensson


Ännu en kattbrosch som tillhör Dolores Umbridge
Foto: Yvette Mårtensson


Trollkarlsmynt
Foto: Yvette Mårtensson


Brev till Harry Potters föreståndare Minerva McGonagall från Dolores Umbridge
Foto: Yvette Mårtensson


Brev till Harry Potter
Foto: Yvette Mårtensson


Butterbeer
Foto: Michelle Mårtensson


Marco och Michelle dricker Butterbeer
Foto: Yvette Mårtensson


Tom Riddles aka Lord Voldemorts grav
Foto: Yvette Mårtensson


The Knight Bus
Foto: Michelle Mårtensson


Harry Potter bodde hos Familjen Dursley - hans moster och morbror.
Foto: Yvette Mårtensson


Marco vid Hogwarts Bridge
Foto: Jane Spigelhauer


Familjen Potters hus
Foto: Yvette Mårtensson


Mrs. Norris - ägare: Filch (Hogwarts vaktmästare)
Foto: Yvette Mårtensson


Svart alfer som jobbar i Gringotts bank
Foto: Yvette Mårtensson


Mandragora - har ett skrik som söver - men som botar förstelnader
Foto: Yvette Mårtensson


Dobby - a free elf
Foto: Yvette Mårtensson


Kreacher - Sirius Black's house elf
Foto: Yvette Mårtensson


Dobby - a free elf
Foto: Yvette Mårtensson


Book of Monsters
Foto: Yvette Mårtensson


Buckbeak - en av Hagrids husdjur
Foto: Yvette Mårtensson


Aragog - Hagrids husdjur
Foto: Yvette Mårtensson


Basilisk som är med i Harry Potter och hemligheternas kammare

Foto: Yvette Mårtensson


Marco och Michelle utanför Olivanders trollstavsbutik
Foto: Yvette Mårtensson



Uggla utanför Diagongrändens djuraffär
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle och Marco utanför bröderna Weasley's wizard Wheezes
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts med snö
Foto: Michelle Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson

 
Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson


Hogwarts
Foto: Yvette Mårtensson

   
Drömgran som står i Harry Potter Studions entré
Foto: Yvette Mårtensson


Familjen Weasleys flygande bil
Foto: Yvette Mårtensson


Meat & chips - medium
Foto: Yvette Mårtensson


Tower Bridge by night
Foto: Michelle Mårtensson


Tower Bridge by night
Foto: Michelle Mårtensson


Tower Bridge by night
Foto: Michelle Mårtensson


En låda som står vid Tower Bridge. Frågan är vad den används till?
Foto: Michelle Mårtensson


Marco sorteras med hjälp av Hogwarts sorterings hatt.
Foto: Jane Spiegelhauer

Hoppas ni orkar läsa - inlägget är långt =O)

Jag vaknade första gången runt halv tre och det var Marco som väckte mig - han var så tyst. Ja, nu låter det väl konstigt att han väckte mig genom att vara tyst - men det är så att han i vanliga fall hostar något enormt på nätterna men det gjorde han alltså inte nu. Han var till och med så tyst så att jag måste sätta en hand framför hans mun för att känna om han andades - gudskelov gjorde han det. Andra gången jag vaknade var runt halv fem och då kunde jag inte somna om igen och då åkte datorn fram och när klockan var sex duschade jag och klädde på mig. Kvart över sju väckte jag Marco och när han hade fixat till sig var klockan runt åtta och det var dax att bege sig mot Watford Junction och Harry Potter.
 
När vi kom till Paddington Station besökte Jane den Paddington Bear-butik som ligger inne på stationen. Hon köpte en Paddington Bear på Heathrow när hon och Michelle var i London i 2012 och jag har mobbat henne sedan i april när jag köpte en Paddington Bear i affären i Paddington. Jag har sagt till Jane att det inte är en riktig Paddington Bear om den inte är köpt på stationen i Paddington och nu var hon alltså tvungen att inhandla en på ett riktigt ställe. Självklart är det en Paddington Bear oavsett var i England man har köpt den - i alla fall nu när Jane köpt en riktig.
 
Under tiden som Jane var inne i Paddington Bear-butiken stod vi utanför och väntade och helt plötsligt fick vi syn på en snubbe som stod med en fågel på handen och vi var tvungna att kolla upp vilken fågel det var. Det visade sig att han hade en falk och den använde han för att jaga duvor inne på stationen. Det kan låta grymt - men det var nog behövligt med tanke på antalet duvor som besökte de olika matställena som finns inne på stationen. Överallt satt det skyltar med uppmaningen att inte mata duvorna - men likförbaskat fick de mat. Gudskelov slapp vi se falken in action.
 
När Jane handlat klart tog vi Bakerloo Line till Harrow & Wealdstone och där bytte vi till London Overground och åkte till Watford Junction. Nu var det dax att äta frukost och självklart besökte vi Junction Café - de har god mat och framförallt är maten billig. Michelle och Jane beställde - Ham, egg & chips, Marco beställde English breakfast nr 6 (sausage, egg, baked beans, bacon & chips) och jag beställde en Chickenburger. Jag valde burgare utan pommes eftersom jag inte tycker om tjocka pommes - de brukar vara lika tjocka som en tumme och det är äckligt. Nu visade det sig att när de andra fick in sin mat så var deras pommes tunna - precis som i Sverige. Nu gjorde det inget att jag valt ifrån pommes med tanke på att jag hade bestämt mig för att även beställa in Cherry Pancake (2 pannkakor med varm körsbärssås och grädde). Marco beställde American Pancake (2 pannkakor med lönnsirap och grädde) och när han ätit frukosten orkade han inte äta pannkakorna. Jag trodde vi skulle behöva slänga pannkakorna - men Michelle, Marco och Jane delade på pannkakorna och det var bara en liten bit som fick kastas.
 
När vi var mätta, belåtna och nykissade gick vi ner till stationen igen för att hoppa på bussen som går till Watford, Hertfordshire - den ort där Harry Potter Studio Tour ligger. Bussturen tog ca 15 minuter och när vi framme skulle vi hämta våra biljetter. Det går att lösa ut biljetter på två sätt - antingen manuellt och då får man stå i kö och personal lämnar ut biljetterna - eller så hämtar man dom via en automat. Vi valde automaten eftersom vi då inte behövde köa och allt gick bra ända till maskinen bad om det telefonnummer som vi hade använt när vi beställde biljetterna. Nu var kruxet att när vi beställde biljetterna så fick vi inte frågan om något telefonnummer och nu kunde vi alltså inte komma vidare i hämtningen. Vi frågade en tjej om hjälp och när hon såg bekräftelsen utan telefonnummer bad hon oss om att följa med och vi gick in till receptionen och där bytte hon ut vår bekräftelse mot fyra biljetter - hur lätt som helst och vi slapp stå i kö.
 
Eftersom vi bokat turen som gick halv tolv och klockan bara var tio i elva bestämde vi oss för att gå in i shoppen och förhandstitta lite. Nu hann vi inte det eftersom en i personalen knuffade oss fram mot ingången till turen och på samma gång sa hon att om vi skyndade oss in så slapp vi gå tillsammans med de skolklasser som bokat halv tolv. Ja, det var bara att säga tack och sedan sätta fart in.
 
I april när Michelle och jag besökte Harry Potter tog det 7 timmar + tiden vi gick inne i shoppen - denna gången tog det inte lika lång tid - ca 5 timmar inklusive shoppen. När vi hade gått halva rundan blev det en paus och då skulle vi givetvis dricka lite Butterbeer. Butterbeer är inget som jag kan dricka mycket av - men jag tycker ändå att besöker man Harry Potter i London - ja, då ska man oxå dricka ett glas. Det har en smak som är söt, syrlig, äcklig, mäktig och ändå god.
 
När vi hade tittat på allt som fanns i byggnaden och som var intressant att se på var det dax för ett besök i shoppen och det tog sin lilla tid att titta på allt. De har allt som har med Harry Potter-filmerna att göra och det är en fröjd att gå och bara kolla. Själv skulle jag vilja köpa allt - men det går inte - finns inte en chans att man har råd. Något litet fick ändå följa med hem och då bl.a nyckelringar - något som jag har användning för - eller ja, jag inbillar mig att jag har användning för dom. Eftersom jag inte köpt några inne i London köpte jag min ranson i Harry Potter-shoppen. Det blev fyra med varje elevhems sköld, två med chokladgrodor (de luktar choklad), en sorteringshatt, två pygmepuffar (en lila och en rosa).
 
När Michelle stod och tittade på de olika trollspö som säljs i shoppen kom en kille fram (en anställd) och frågade henne vilket trollspö hon var intresserad av och vilken rollfigur hon tyckte bäst om. Michelle svarade att hon har olika favoriter och de tillhör både de onda och goda - Draco Malfoy (ond), Professor Snape (ond men oxå snäll), Bellatrix Lestrange (superond) och Ron Weasley (snäll). Det kom fram att vi alla tre tycker om Professor Snape och vi konstaterade att han är en missförstådd man. Vi fick oxå reda på att författaren J.K Rowling hade krav när det gällde vem som skulle spela de olika rollerna och då bl.a att Alan Rickman skulle spela Professor Snape. Killen berättade oxå att Hermione Grangers katt Crookshank som är en röd perser (rollen spelades av fyra olika perser) var tvungen att fixas till så att pälsen var flottig, ojämn och så hemsk ut. De hade bl.a hittat en ko som hade samma röda färg som Crookshank och att de tagit päls från kon för att få den strävhet som Crookshank skulle ha. Jag förklarade för killen att jag har åkt på utställningar med välbadade och välpresenterade perser och jag blev förtvivlad när jag såg "denna" ovårdade och skitiga katt. När vi inte hade mer att prata om fortsatte vi vår rundtur i shoppen och han fortsatte jobba.
 
En annan sak som jag var intresserad av och som jag ville köpa var den monsterbok som var med i Harry Potter och fången från Azkaban. I filmen kommer Harry in i ett rum och får syn på monsterboken och när han öppnar den attackerar den honom. Han måste då krypa upp i sängen och varje gång han sätter ner en fot på golvet attackerar boken honom. Till sist lockar han fram boken genom att hålla ner sin sko och när den attackerar skon hoppar han ner på boken och kan på så sätt stänga den.
 
Shoppen hade denna monsterbok och det fanns väl ca 20 stycken som stod i en hylla. Marco och jag ville se hur den fungerade och testade först en - men den fungerade inte - sedan testade vi nästa - med samma resultat och nästa - ja, till sist hade vi testat alla. Vi kollade efter en anställd och efter en stund såg vi killen som Michelle och jag hade pratat med och självklart ville han hjälpa oss. Jag sa till honom att jag gärna ville kolla så att den monsterbok jag köpte fungerade eftersom vi bor i Sverige och det var helt ok. Marco sa att vi hade testat alla och då plockade killen med sig en bok ut till lagret för att se om det kanske var batterierna som var slut och efter en stund ko han ut och berättade att han hade fått reda på att efter att man placerat ON/OFF-knappen i ON-läget skulle man trycka boken i ryggen. Vi gjorde så och ingen av dom fungerade och då gick killen tillbaka till lagret och efter ytterligare en stund kom han ut och hade då med den bok han skulle kolla batteriet på. Han berättade att det satt testbatterier i böckerna och att de nu bytt ut batteriet i den han tog med sig och nu fanns det riktiga i den. Efter en demonstration tackade jag för hjälpen och stoppade boken i korgen.
 
När vi hade handlat klart  och Michelle hade lämnat sitt CV var det dax att åka tillbaka till hotellet och vi skulle åka med samma Harry Potter-buss som vi kom dit med och det visade sig att vi var först i kön och kunde sitta på andra våningen - längst fram. Det var rätt så scary att sitta där vi satt med tanke på chaufförens hastighet - han körde fort och ibland kändes det som om vi skulle köra in i rumpan på framförvarande bil. Efter ca 15 minuter var vi tillbaka i Watford Junction och vi tog London Overground tillbaka till Harrow & Wealdstone och sedan vidare till Paddington och hotellet.
 
När vi dumpat våra inköpta Harry Potter-prylar stannade Marco kvar på hotellet och vi andra tre åkte till Westminster - vi skulle till London Dungeon. Michelle hann inte lämna sitt CV när vi besökte L D igår och då passade vi på att gå in i deras shop för att handla. Marco blev så förtjust i min fladdermushanddocka som jag köpte igår så jag bestämde mig för att köpa en till honom och då passade jag på att köpa en till Michelle oxå (Jane köpte även hon en). Jag köpte oxå två böcker till Marco som han tittade på igår - men som han inte ville köpa för att han tyckte de var för dyra - den ena handlade om Jack The Ripper och den andra handlade om Tortyr. De kostade enligt en skylt på ena stället de låg £20 - men enligt en skylt på ett annat ställe fick man en rabatt på £5.
 
En kille (anställd) dök upp och frågade Michelle om hon själv hade dödat djuret hon hade på huvudet. Michelle sa att hon hade dödat det själv och sedan flått det, ätit det och sedan gjort en mössa av skinnet. Killen frågade om det var en rosa/blå isbjörn och Michelle skyndade sig säga att han delvis hade rätt för det var en rosa/blå isbjörnspingvin. När Michelle ändå stod och pratade med killen frågade hon om det var ok att lämna sitt CV och han sa att de inte tog emot CV i pappersform - hon måste gå in på deras hemsida och där kryssa i vilka jobb hon sökte + lämna sitt CV digitalt. London Dungeon tillhör en grupp som har andra attraktioner oxå - dvs. Madame Tussauds, Sea Life och London Eye.
 
Nu var det dax att åka till Hammersmith där Jane skulle köpa varsin Giggling Monkey till henne och mor. På väg tillbaka till Westminster underground gick vi förbi den souvenirbutik där jag köpte mössorna till kidsen och då passade jag på att köpa en mössa till mig oxå. Eftersom jag inte ville ha en likadan som Michelle (tycker den är för skrikig i färgen) köpte jag en vit mössa med vita öron med svart foder (även fodret i mössan är svart). Jag passade oxå på att köpa en till mössa till Marco - så han har att byta med.
 
Framme i Hammersmith skyndade vi oss till Argo's och det visade sig att de hade Giggling Monkey i lager och Jane köpte två stycken. Vi testade dom och när vi sett att de fungerade la vi dom i en plastpåse och kartongerna fick affären behålla (de var så stora så vi hade inte fått plats i resväskorna). Nu skyndade vi tillbaka till Hammersmith underground och åkte tillbaka till Paddington och hotellet. Under vår tripp hade vi bestämt oss för att istället för att äta på en snabbmatsrestaurang så skulle vi gå till en riktig restaurang. Först kollade vi på ett ställe som hette Steak House - men det visade sig att en bit kött kostade nästan £20 - och det var bara för köttet - sedan tillkom tillbehör och dricka. Vi kollade oxå en annan restaurang - Garfunkels - och de hade även de en bit kött - men där kostade det £12.95 för kött och tillbehör och sedan fick vi betala extra för dricka. Helt klart billigare alternativ.
 
När vi dumpat det vi köpt + hämtat Marco började vi gå mot stationen och Marco frågade om vi skulle äta på Burger King, McDonald's eller Chicken Cottage. Vi sa att eftersom han inte ville ha snabbmat hade vi bestämt för att äta på en riktig restaurang - han blev överlycklig. När vi kom in blev vi visade till ett bord och vi fick in menyer. Jag bestämde mig snabbt för bit kött med "chips" och det valde även Jane och Marco. Michelle tog kycklingfilé med "chips". Servitrisen konstaterade precis innan hon gick att vi skulle ha köttet medium och jag skyndade mig att säga att mitt kött skulle vara "well done" och då förklarade hon att köttet var så tunt så det bästa var att det stektes medium. Jag gick med på det och hoppades verkligen på att det inte skulle vara blodigt - jag vill absolut inte få blodsmak i munnen. Vi beställde oxå dricka - Michelle, Jane och jag tog apelsinjuice och Marco ville ha en cider. När vi fick in vår dricka visade det sig att Marco tyckte cidern smakade gamla äpplen och lät Jane smaka för att hon skulle bekräfta det. Nu visade det sig att Jane tyckte den var god och hon bytte med Marco.
 
Michelle var den som fick in sin mat först och det såg riktigt gott ut - men när min tallrik kom in såg jag meddetsamma att mitt kött var väldigt blodigt. Jag fick lite panik men bestämde mig för att smaka på det innan jag pratade med servitrisen. Jag har aldrig ätit halvstekt nötkött - men alltid varit rädd för att få blodsmak i munnen. Nu visade det sig att det smakade gott och jag bestämde mig för att inte säga till - men jag kommer aldrig äta det igen - om jag betalar dyrt för kött vill jag ha det genomstekt.
 
När vi hade ätit och suttit en stund för att smälta maten bestämde vi oss för att betala och sedan fortsätta det vi planerat. Servitrisen kom med notan och påpekade två gånger för oss att summan var utan dricks. Jag tyckte vi betalat tillräckligt mycket för maten + att jag inte tyckte servicen var på topp - så jag sa till de andra att vi struntade i dricks. Ja, vi betalade lite dricks - £0.25. Snålt - jag vet - men överlever =O)
 
Jane och Marco skulle gå till hotellet och Michelle och jag skulle åka till Tower Hill för att gå till Tower Bridge. När Michelle och jag var i London i september tog vi kvällsbilder på Tower Bridge - men när vi kom till hotellet visade det sig att Michelles minneskort lagt av och hon fick inga bilder på bron. Vi hade inte tid att åka tillbaka till Tower Bridge på kvällen eftersom tunnelbanorna stängt när McFly-konserterna var slut. Nu blev det en snabbtur eftersom det var svinkallt.
 
När vi kom tillbaka till hotellet ordnade vi med personalen så att vi checkade ut det ena rummet kl. 13.00 istället för 10.00 Vi fick betala en liten slant - men det var det värt. Innan det var dax att träffa John Blund pratade vi igenom vad som skulle hända på onsdagen. Marco hann knappt lägga huvudet på kudden innan han somnade och jag satte mig en stund vid datorn.
 
Ps. Jag ljög om att jag inte köpt några nyckelringar inne i London - jag köpte tre nyckelringar när vi besökte London Eye.

Här kommer några bilder från vår novembertur till London - dag 1.


Klockan är 07.46 - vi har precis anlänt till Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


Lite julpynt i terminalen på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


Julgran utanför terminalen på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


"Frukost" på Burger King
Foto: Yvette Mårtensson


Julpynt i avgångshallen.
Foto: Yvette Mårtensson

FurReal Friends Cuddles My Giggly Monkey som sitter i Hamley's-butiken på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


En misshandlad Furby som sitter i Hamley's-butiken på Kastrup.
Foto: Michelle Mårtensson


Hamley's-nalle i Hamley's-butiken på Kastrup.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle fotograferar Marcos tidsfördriv - på Hamley's.
Foto: Yvette Mårtensson


Marco fördriver tiden på Hamley's.
Foto: Yvette Mårtensson


Tv-skärm med alla plan som ska iväg - vårt plan går enligt skärmen 11.15 - från gate C27.
Foto: Yvette Mårtensson


WWF's insamlingsbössa.
Foto: Yvette Mårtensson


Stor julgran i avgångshallen på Kastrup.
Foto: Michelle Mårtensson

 
Julpynt i avgångshallen på Kastrup.
Foto: Michelle Mårtensson


Michelle tillsammans med en Lego-elefant.
Foto: Yvette Mårtensson


Julgran på Heathrow
Foto: Yvette Mårtensson

Julpynt som hänger på stationen i High Street Kensington.
Foto: Yvette Mårtensson


Julpynt som hänger på stationen i High Street Kensington.
Foto: Yvette Mårtensson


Oyster card - vi laddade på £35 och kunde åka överallt i London.
Foto: Michelle Mårtensson


Hamley's juldekoration
Foto: Yvette Mårtensson


Marco tillsammans med Hamley's-förälskelsen - Bakewell Bear
Foto: Yvette Mårtensson


En av London Eye's gondoler.
Foto: Michelle Mårtensson


View from London Eye - "by night".
Foto: Yvette Mårtensson


View from London Eye - "by night".
Foto: Yvette Mårtensson


View from London Eye - Embankment Pier - "by night".
Foto: Yvette Mårtensson



En av London Eye's gondoler.
Foto: Michelle Mårtensson


View from London Eye - "by night".
Foto: Michelle Mårtensson

View from London Eye - "by night".
Foto: Michelle Mårtensson


London Dungeon's entré
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle och Marco i sina nya mössor köpta i en liten souvenirbutik utanför London Dungeon.
Foto: Yvette Mårtensson


London Eye by night
Foto: Michelle Mårtensson


Waterloo Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Westminster Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Waterloo Underground
Foto: Michelle Mårtensson


Skylt som visar vilka stationer som ingår i Bakerloo Line - från Northbound Platform 3.
Foto: Yvette Mårtensson


Mind the gap - between the train and platform
Foto: Yvette Mårtensson


Marco försöker dölja Paddington-skylten
Foto: Yvette Mårtensson


Paddington Underground
Foto: Yvette Mårtensson


Paddington Station
Foto: Jane Spiegelhauer


The Harold Pinter Theatre's Stage Door
Foto: Yvette Mårtensson


Regler som "ska" följas för att få träffa stjärnorna i pjäsen Mojo. Hänger vid Stage Door.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint - spelar Sweet i pjäsen Mojo - men är mer känd som Ron Weasley i 7 Harry Potter-filmer.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint tillsammans med Michelle.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint - spelar Sweet i pjäsen Mojo - men är mer känd som Ron Weasley i 7 Harry Potter-filmer.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grints autograf.
Foto: Yvette Mårtensson


Rupert Grint - spelar Sweet i Mojo
Foto: Yvette Mårtensson


Fr.v: Colin Morgan, Rupert Grint, Daniel Mays, Ben Whishaw, Tom Rhys Harries, Brendan Coyle
Foto: Yvette Mårtensson


Entrén till The Harold Pinter Theatre.
Foto: Yvette Mårtensson


Pjäsen MOJO som går på The Harold Pinter Theatre.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle tillsammans med en snubbe som blev glad när han såg Michelle i sin färgglada mössa. Han ville absolut bli fotad med henne.
Foto: Yvette Mårtensson


The Four Bronze Horses of Helios - hittar man vid Haymarket Piccadilly Circus. Statyn är skapad av skulptören Rudy Weller i 1992.
Foto: Yvette Mårtensson


Piccadilly Circus memorial fountain (upprest till minne av Antony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury) - inklädd i en genomskinlig snöboll.
Foto: Yvette Mårtensson


Juldekoration - Regent Street
Foto: Yvette Mårtensson


Juldekorationer - Regent Street
Foto: Yvette Mårtensson

Klockan ringde strax efter fyra och då det inte fanns tid att snooza var det bara att stiga upp och fixa det som skulle fixas innan vi började resan till London. Jag fixade katterna, bäddade sängen, rensade kisselådan och diskade vattenskålen. När jag var klar blev det en snabbdusch och när klockan var halv sex satte jag mig en stund vid datorn och gick då in på Skånetrafikens hemsida för att kolla de tider vi hade att passa. Det var meningen att vi skulle åka från Perstorp kl. 06.02 till Hässleholm för att där byta till Öresundståget till Kastrup. Nu visade det sig att jag inte kunde hitta tåget och vi fick ta det tåg som gick kl 05.53 och då via Ramlösa och sedan vidare till Kastrup. Jag berättade detta för Michelle, Marco och Jane och det var bara att se till att komma iväg till stationen. När vi hade kommit halvvägs kom Michelle på att hon glömt låset till resväskan och jag vände om för att hämtade det under tiden som de andra fixade biljetterna. Jag småsprang både hem och mot stationen och när jag hade en liten bit kvar hörde jag hur det började plinga och då var det bara att springa lite snabbare - jag hann precis med tåget.
 
I Ramlösa behövde vi inte vänta mer än några minuter innan det var dax att byta till Öresundståget och vi var framme på Kastrup 07.42 Vi började med att äta "frukost" och det kändes onekligen konstigt att sitta på Burger King och äta en meal så tidigt på morgonen. Hör verkligen inte till vanligheterna att äta hamburgare till frukost - men ibland får det bli annat än vad man är van vid.
 
Vi hann inte mer än att komma in på Burger King innan en kille kom fram till oss och han frågade var vi skulle resa och vi svarade att vi skulle till London och han önskade oss en trevlig resa. Han pratade med Marco och förklarade för honom att han inte var riktigt nykter och att han bara skulle strunta i honom. När jag hade ätit upp min mat skulle jag besöka "hemlighuset" och var då tvungen att gå förbi honom. Precis när jag kom jämsides med hans bord tog han tag i mig och frågade om jag inte kunde strunta i London och istället följa med honom och hans kompis på fest. Jag förklarade för honom att jag hellre ville åka till London men att jag önskade dom ett trevligt festande. Killen tyckte jag svek honom och sa att det hade varit så roligt att festa tillsammans med mig och att vi kunde ragga varsin kille till oss =O) Hans pojkvän blev inte glad över hans kommentar.
 
När vi hade ätit klart gick vi till Terminal 2 och det var dax för incheckning och det blev en automatisk sådan. Direkt efter gick vi till British Airways bag drop och det tog inte mer än ett par minuter att fixa överlämnandet av väskorna. Nästa steg var att gå igenom säkerhetskontrollen och två av fyra klarade sig utan problem. Michelle och Jane började gå igenom och det utan problem - men när Marco gick igenom började det pipa och killen som stod på in-sidan bad honom om att ta av sig skorna, sätta dom i en låda som då åkte igenom röntgenmaskinen och Marco fick gå igenom bågen igen - utan problem. När det var min tur pep det och jag blev ombedd att gå upp på en liten låda och en kvinnlig säkerhetskontrollant visiterade mig. Eftersom jag inte hade något att dölja var det helt ok och det tog bara några minuter.
 
Det blev en runda inne på flygplatsen så att Marco fick se alla snobbaffärer och helt plötsligt bestämde han sig för att handla. Han hade sett en burk med Jack Daniel's Tennessee Whiskey Fudge och den måste han bara ha. När han hade betalat sin nya förälskelse gick vi till Gate C27 och där fick vi vänta ca 30 minuter innan det var dax att borda planet. Flyget skulle gå 11.15 och det gick utan fördröjningar. Marco fick en fönsterplats och han tyckte inte det var häftigt att kunna se när allt blev mindre och mindre. När planet lättade höll han sig krampaktigt i armstödet och han blundade - men efter ett tag öppnade han ögonen - och till sist vågade han även titta ut. Efter ca 40 minuter i luften kom personalen med lite fika och precis som de andra gångerna bjöd British Airway på Chicken Tikki Wrap och dricka. Även om vi hade ätit "frukost" var det gott med lite mat mitt på dagen.
 
Planet var framme i tid och när vi hade lämnat det gick vi till passkontrollen och även om det var många passagerare gick det snabbt och lätt. Nästa steg var att hämta vårt bagage och när vi kom till rätt bagageutsläpp låg dom och snurrade runt på bandet. De andra gångerna Michelle och jag har åkt har vi varit tvungna att vänta på utsläppet. Sista saken vi måste göra innan vi lämnade Heathrow var att ladda på våra Oyster-kort och när vi kom ner till det ställe där vi laddat på de andra gångerna fick vi besked om att deras kassa var trasig och vi måste gå upp i ankomsthallen igen. Det blev lite kötid - men snart hade vi laddat på korten med £30 och vi kunde ta tunnelbanetåget till Piccadilly Circus där vi sedan fick byta tåg till Paddington. Framme i Paddington gick vi till Tune Hotel och det visade sig att vi inte kunde checka in förrän klockan tre (klockan var inte mer än två) och vi bestämde oss rätt så snabbt för att betala £5 per rum för att få tillgång till dom tidigare.
 
När vi lämnat väskorna och besökt hemlighuset gick vi till Chicken Cottage för att äta och denna gången var jag inte nöjd med deras service. Michelle och Jane beställde Chicken Wrap Meal och de fick dom rätt så snabbt. Marco beställde någon kebabgrej meal och i den ingick det lamm och kyckling och jag beställde en BBQ Hamburger Meal och de dröjde. Tjejen som stod i kassan sa att det skulle dröja 5 minuter och Marco fick sin mat efter 5 minuter - medan hon tittade på mig och sa att min mat dröjde 3 minuter och efter ytterligare 3 minuter sa hon att det dröjde 3 minuter. Jag påpekade för henne att det hade varit bättre om hon sagt från början att maten skulle dröja 11 minuter och då blev hon sur och frågade om hon skulle servera mig ostekt hamburgare. När jag fick min mat och såg den tunna, tunna hamburgaren kunde jag verkligen inte förstå att de behövde 11 minuter på sig att steka den. Marcos kött smakade unket och han var tvungen att dränka in den i ketchup och majonnäs för att kunna äta den och sedan sköljde han ner det med Coca Cola.
 
Direkt efter att vi ätit tog vi tunnelbanan (District line) från Paddington till High Street Kensington och där besökte vi Argo's. Jane och mor blev lite "avundsjuka" på min Giggling Monkey som jag köpte i London och nu skulle Jane köpa varsin till dom. Jag kollade Argo's hemsida igår och då hade de på lager - men när vi väl kom till affären var de slut. Eftersom nästa stopp var Hamley's bestämde vi oss för att kolla om de hade fått in apan.
 
Nu åkte vi till Piccadilly Circus och där hade de hängt upp julpynt längs gatorna och de hade även satt in Piccadilly Circus memorial fountain (upprest till minne av Antony Ashley Cooper, 7:e earl av Shaftesbury) i en genomskinlig snöboll. Vi gick till Hamley's och där köpte Michelle Ron Weasley's Artifact Box (innehåller prylar som Ron använde i filmerna). Jane tittade efter apor men eftersom de kostade £99 blev det inga apor - men hon köpte på sig ett par Blue Nose-kramisar. Marco och jag köpte inget men vi gick istället och tittade på alla olika Hamley's-nallar och när Marco fick syn på den största nallen Hamley's hade var det "Love at first sight". Marco ville ha en med sig hem och vi började fundera på hur vi skulle få hem den. Efter en stund sa Marco att han ändå inte ville ha den för han tyckte inte vi hade tillräckligt med pengar med till den - men ändå gick vi iväg för att kolla priset. Det visade sig att den kostade £100 och jag sa priset var ok för min del - men att vi måste fundera på hur vi skulle kunna transportera hem den till Sverige. Vi förevigade Marco med nya vännen och bestämde oss för att köpa den precis innan vi skulle åka hem.
 
När vi var klara med handlingen på Hamley's var det dax att snabbt ta oss till London Dungeon. Vi tog tunnelbanan till Waterloo och därifrån gick vi till det område där London Dungeon ligger. Vi hade bokat in en rundtur och vi skulle hämta biljetterna innan klockan fem och eftersom det var sista turen kunde vi absolut inte missa tiden. Big Ben slog fem när vi öppnade dörrarna och det visade sig att allt var nedsläckt och de hade stängt kassorna. Kändes lite snopet med tanke på att det på bekräftelsen stod 17.00 och vi kom fram prick 17.00 Det fanns ingen personal där och det kändes snopet - men efter några minuter kom det ut en tjej och hon sa att de stängt. Michelle förklarade för henne att vi hade anlänt prick 17.00 men att det inte varit någon i kassan och att vi hade sett framemot att få besöka London Dungeon. Tjejen sa att om det var ok att vi missade det första så kunde hon göra ett undantag för denna gången. Hon visade oss in i gångarna och det visade sig att det vi missat var fotograferingen utanför och det var ok för vår del.
 
Förra gången Michelle och jag besökte London Dungeon gick vi i en grupp om kanske 25 personer och då vi hamnade långt bak blev vi anonyma - men idag var vi i en grupp om 12 personer och då blev vi inte lika anonyma. När vi kom till tortyrkammaren hamnade Michelle i en liten pyttecell och där fick hon sitta på en stol under tiden som en kvinna torterade en man. Helt plötsligt tippade stolen som Michelle satt på och när hon skrek till skrek kvinnan till henne att hon skulle vara tyst. När tortyren av mannen var klar fick vi gå vidare och när vi till sist kom till en läkarmottaning fick vi sätta oss på varsin bänk och jag hamnade framför en brits med ett lik - ja, det var inte vilket lik som helst utan det var läkaren. En sköterska tog tag i Marco och frågade vad ha hette och han svarade Marco och nu fick han sätta sig i en stol och han blev fastspänd. Sköterskan förklarade att läkarna trodde att det var katterna och hundarna som orsakat pesten i London och att de försökte på alla sätt att få fram ett sätt att bota de pestdrabbade. En sak som de hade testat var att tömma patienterna på blod och sköterskan visade på Marco hur de gick till väga - hon snittade hans handled och blodet rann ut. Nu började hon obducera läkaren och hon drog upp hans tarmar, urinblåsan och hjärtat. När hon höll i urinblåsan konstaterade hon att det fanns urin i den och hon tömde den över mig - jag kan säga er att jag fick mycket "urin" över mig och hon tryckte ut varenda droppe. När hon var klar med urinblåsan stoppade hon tillbaka allt och la ett skynke över läkaren igen. Nu drog hon för ett skynke runt stolen Marco satt i och hon slog honom i huvudet för att bedöva honom. När sköterskan pratat klar och vi skulle gå vidare släppte hon inte Marco. Michelle tittade bort mot skynket och sa till mig: "Min bror" och jag sa till henne: "Min son". Sköterskan jagade ut oss från mottagningen och vi stod i en korridor och väntade på att Marco skulle komma - men det dröjde. Helt plötsligt hörde vi Marco komma springandes och han sa att han inte trodde att sköterskan skulle släppa honom.
 
Vi gick till gatan där Jack the Ripper huserade och en sköka berättade om morden på andra skökor och sedan fick vi gå in till ett värdshus och där berättade värdshusvärdinnan om skräcken och att hennes värdshus inte var lika välbesökt. Nästa anhalt var hos Mrs. Lovett  och hennes pajbageri - hon berättade om hennes samarbete med Sweeney Todd och att allt blivit mycket bättre efter att hon börjat samarbeta med Sweeney. Vi fick fortsätta in i hans "barber shop" och när vi satt oss i varsin stol kom Mrs. Lovetts syster in och hon började prata med männen i rummet. Hon frågade bl.a Marco om han hade plånboken i fickan eller i skorna - för det var ju synd om den blev uppbränd. När hon gick förbi mig petade hon på påsen jag höll i och frågade om jag hade parfym i den som hon skulle få. Efter att Sweeney Todd skurit halsen av oss alla fick vi gå vidare och nu hamnade vi i en domstol och första målet domaren hade för dagen var en tjej som prostituerat sig - hon blev dömd till hängning. Nästa som dömdes var en kille och han hade stulit ett får och den sista som dömdes var Michelle och när domaren frågat henne var hon kom ifrån svarade hon: "Sweden" och då skrek han: "Guilty" och att hon skulle hängas. Ja, och hängda blev vi - vi fick sitta i varsin stol och sedan åkte vi ner fritt fall och det hördes hängningsljud.
 
Nu var turen slut och vi kunde gå ut i London Dungeon's shop och där köpte Marco sex shot-glas (fast de var inte i glas utan i porslin) med London Dungeon's logga. Han köpte oxå ett smalt glas med loggan. Jag köpte tre pennor med loggan och jag köpte en stor svart råtta till Amazing och en handdockefladdermus till mig själv. När alla hade handlat klart gick vi ut och jag fick övertalat Marco att följa med upp i London Eye. Han har hela tiden sagt att han inte ville med upp och med tanke på att han är höjdrädd trodde jag inte jag skulle få honom med upp. När han stått och tittat på hjulet ett tag gick han med på att åka upp i det. Efter en halvtimme stod vi på marken igen och jag tror inte Marco tyckte det var så farligt som han trott.
 
Nu var det dax att åka tillbaka till Paddington och gick vi förbi många småaffärer som sålde souvenirer och annat. Michelle upptäckte en rosa/blå möss/halsduk och då hon så gärna ville ha den köpte jag den till henne. Marco såg en mössa med renar på och den har skinn både här och där och då han inte hittar den han köpte förra året - ja, då köpte jag den till honom. Vi gick över Westminster bridge och tog tunnelbanan från Westminster till Paddington. När vi hade lämnat av det vi köpt bestämdes det att Marco och Jane skulle gå på en pub och under tiden skulle Michelle och jag åka till Piccadilly Circus.
 
Vi började med att gå in i en souvenirbutik där Michelle köpte en bag som hon ska använda som skolväska. När vi kom ut började vi leta reda på The Harold Pinter Theatre och efter att ha frågat oss fram hittade vi det. På teatern går det för tillfället en pjäs som heter Mojo och Rupert Grint spelar med i den - Rupert är känd som Ron Weasley i Harry Potter. Pjäsen handlar om sex, droger och Rock'n Roll i Soho. Många stjärnor spelar med i den och då bl.a Rupert Grint som gör sin West End debut som Sweet - en gängmedlem som är amfetaminberoende. Michelle hade fått reda på av några vänner som bor i England att när pjäsen var slut så kunde man få träffa de olika stjärnorna om man stod vid Stage door. Självklart är det inte fel att få träffa på en stjärna från Harry Potter. Vi fick vänta i ca 40 minuter - men det var det värt. Michelle hade ju köpt Ron Weasleys Artifact Box på Hamley's och det var meningen att hon skulle be Rupert signera den - men nu visade det sig att skådespelarna inte signerade något annat än biljetter från pjäsen och pjäsens program och då gick vi iväg till Box Office och köpte varsitt program. Vi stod längst fram och när Rupert kom ut kunde vi rätt så snabbt honom att signera våra program och Michelle frågade om hon fick fotas tillsammans med honom och det fick hon - det stod på en skylt att ingen fick fotas tillsammans med skådespelarna eftersom det tog tid - men Rupert Grint ställde upp.
 
När vi fått vad vi kommit efter gick vi därifrån och gick då tillbaka till den souvenirbutik som Michelle köpt väskan hos och nu köpte vi varsin ryggsäck. Vi tyckte det skulle vara lättare att ha våra saker i en ryggsäck på ryggen när vi besökte Harry Potter Studio Tour och speciellt med tanke på att vi skulle ha med dricka som är tungt. När vi kom ut från butiken kom kom det en kille fram till Michelle och han sa till Michelle att hon hade en häftig mössa och han undrade om hans kompis fick ta en bild på honom tillsammans med Michelle. Hon sa att det var ok och både kompisen och jag tog varsin bild på dom. Killen sa till Michelle innan vi fortsatte att hon och mössan gjorde honom glad.
 
Nu var det dax att åka tillbaka till Paddington och hotellet - men innan vi gjorde det blev det ett besök på Tesco. Tyvärr hade Tesco i Paddington ingen Coca Cola Cherry och nu skulle vi då kolla om Tesco i Piccadilly Circus hade några. Det visade sig att hyllan där de skulle stå var tom - men bredvid stod det en vagn och på den fanns det gott om Coca Cola Cherry - men då vi inte hittade någon personal som kunde packa upp några till oss bestämde vi oss för att vänta till ett annat tillfälle.
 
När vi kom tillbaka till Paddington gick vi upp till Marcos och mitt rum och där satt han och Jane och pratade. De hade varit på en pub och Marco hade druckit några shotar och en drink och Jane hade druckit en öl. Marco hade oxå varit inne på Tesco och köpt med sig några Smirnoff-drinkar som han drack på rummet.
 
Nu var det dax för Marco att sova - ja, han var så trött så han hann knappt lägga huvudet på kudden innan han somnade. Jag kollade lite Internet och när jag släckt datorn dröjde det rätt så lång tid innan jag lyckades somna. Klockan var nästan halv två sista gången jag kollade klockan.