OBS!!! VARNING INLÄGGET ÄR LÅNGT OBS!!!

Idag begav vi oss ut på vift strax efter åtta och vi började med att besöka Subway. Det visade sig att de inte hade bröd som var klart – ja, förutom tunnbröd och det ville vi inte ha. Det skulle dröja ca tjugo minuter innan det skulle bli klart så vi valde att vänta med frukosten.

Eftersom vi skulle vänta med frukosten gick vi till Paddington Underground och tog tunnelbanan till Westminster Underground där vi skulle besöka 10 Downing Street. Det tog ett tag innan vi hittade gatan – men väl framme blev vi besvikna – VI FICK INTE GÅ IN PÅ GATAN. Det är superhård bevakning med höga metallstaket och poliser med vapen. Det stod på en skylt att om man skulle in på Downing Street så skulle man visa pass och då Michelle inte hade sitt pass med tyckte vi inte det fanns någon anledning att fråga om vi fick gå in med bara hennes id-kort. Att jag hade mitt pass med mig berodde på att jag inte hade ett giltigt ID-kort och skulle vi av någon anledning bli stoppade och jag inte kunde legitimera mig kunde det bli problem. När vi gick från hotellet hade vi absolut inga tankar på att man skulle behöva visa pass för att titta på den engelska premiärministerns dörr – men en sak är säkert – om han vill titta på min dörr så ska jag se till så han måste visa pass.

Efter att ha tagit några bilder på gatuskylten, poliserna och skylten som talade om att man skulle visa pass så gick vi tillbaka till Westminster Underground och åkte tillbaka till Paddington. Nu hade Subway färdiga bröd och vi kunde äta vår sena frukost. Även idag blev det en Mango Chicken och då som ett Deal Meal – dvs. Subwaymacka, dricka och en kaka.

När vi hade ätit var det dags att bege sig till Tattoo Skulls – den tatueringsstudio som vi valt att göra de tatueringar som vi planerat göra. Studion ligger i källaren hos en frisörsalong och när vi kom in i salongen sa en av frisörerna att de snart skulle hjälpa oss. Michelle sa att vi skulle träffa tatueraren och när han dök upp fick vi följa med honom ner i hans studio. Tatueraren heter Gustavo Emanates och kommer från Argentina – men han pratar perfekt engelska och han är en supertrevlig prick. Vi började med att visa Gustavo vad vi hade tänkt och han ritade av motiven på ett speciellt papper och sedan plockade han fram allt han behövde använda. Michelle fick börja och när båda hennes tatueringar var klara var det min tur. Gustavo föreberedde för mina och vi började med The heart never lies-texten och sedan gjordes Love is easy-ekvationen. På texten började han vid handleden och det gjorde skitont och jag trodde ärligt att det skulle göra mindre ont ju längre upp på armen han kom – men ack vad jag hade fel. Jag ville inte vara en mes och säga att han skulle sluta efter de två första orden för det hade sett konstigt ut om det hade stått ”together” och undertill ”forever” + att Gustavo sa till Michelle att hon hade en ”cool mum”.

När även mina tatueringar var klara fick vi lite råd och föreskrifter om hur de skulle skötas och han tyckte att vi skulle gå till Sainsbury’s och köpa plastfolie som vi kunde lägga om tatueringarna med. För er som inte har tatuerat er så är det något tatuerare lägger om tatueringar med för att skydda den. Efter ett tag plockar man bort plasten, tvättar av tatueringen och sedan smörjer man in den med Helosansalva. Det varierar hos olika tatuerare hur länge man ska ha på plasten – men Gustavo sa ca 1½ tim och sedan tyckte han att vi skulle lägga på ny plast som skydd när vi skulle på konserten. Han menade på att det blir varmt och när det är trångt så gnider sig folk mot tatueringsstället. Ja, så är det i vanliga fall på en McFly-konsert – men på en konsert på RAH har man ju sin egen plats och då blir det inte den närheten. Visst det blev varmt – men då tänkte vi ta av våra hoodisar.

Vi var hos Gustavo i 2 timmar och 45 minuter (hade tid kl. 10.30 men var på plats kl. 10.15) och det sista vi gjorde var att betala.

Gustavo var väldigt intresserad av Sverige och han ställde många frågor om vårt land. När jag sa att min text-tatuering var ”beautiful” frågade han vad det hette på svenska och vi svarade vackert. Han testade säga ”vackert” och han var riktigt duktig på det. För er som undrar om hygienen hos en engelsk tatueringsartist så kan jag bara säga att Gustavo var väldigt noga med hygienen och han hade intyg från hälsovårdsmyndigheterna på att han var godkänd. Kan verkligen rekommendera Gustavo Emanates om ni skulle få för er att åka till England för en tatuering.

Nu var det dags för lite andra aktiviteter och då bl.a Hamley’s . Vi kan inte åka till London utan att besöka Hamley’s ett par gånger och detta bara för upplevelsens skull. Det är en härlig känsla att komma in i denna stora leksaksaffär där personalen står överallt och demonstrerar leksakerna. Det gör verkligen allt för att locka kunderna att köpa – men på samma gång säljer de inte dyra leksaker om det finns något billigare som passar kunden bättre. Vi kan ta Steiff som ett exempel – det är dyra gosedjur som föräldrar gärna köper till sina barn – men som Hamley’s-personalen gärna avråder och visar ett billigare alternativ. En snubbe ville köpa en stor vit Steiff-tiger till sin dotter och en kvinna i personalen föreslog en billigare – men nästan lika stor och likadant tiger till en fjärdedel av Steiff-tigerns pris. En liten tjej på 2-3 år struntar i om det är en tiger som kostar £80 eller £20. Pappan berömde Hamley’s personal för att de tänker på kunderna istället för på att sälja så dyrt som möjligt.

Nu blev det så att vi köpte några smågrejor på Hamley’s – ja, vi kunde bara inte låta bli. Michelle hittade en liten siames som hon valde att ge morfar. Det är kanske inget som han bryr sig om – men Michelle tyckte han skulle ha en lättskött katt. Det kommer bilder på allt det som jag köpt under vår tripp – men ni får vänta till sista inlägget. Kanske inte snällt – men ibland känner jag för att vara stygg.

På väg tillbaka till hotellet stannade vi till vid en snubbe som sålde souvenirer och självklart måste vi handla lite med oss till Sverige. Har upptäckt att det är roligt att byta nyckelringar ofta och i London finns det många roliga och häftiga sådana – alltså passade jag på. Pennor är en annan sak jag köpte – eftersom de är så sköna att hålla i och spetsen på bläckpennorna skriver skönt. Låter kanske löjligt – men jag tycker att det är så och då gällde det att passa på. Det blev också en tur inom Tesco i Piccadilly Circus och då de hade Coca Cola Cherry var det bara att köpa med sig några till hotellet (vi visste inte om de hade fler på Tesco i Paddington). Hittade också något gott som jag kunde ta med hem till min far och Marco – varsin stor burk med chokladpraliner.

När vi var på väg tillbaka till hotellet i Paddington såg jag en liten söt nyckelring med en nalle och självklart blev det en tur inom den souvenirbutiken också och det blev ytterligare några nyckelringar och pennor. Michelle har letat efter en speciell sorts plånbok och nu äntligen hittade hon en. Det skulle vara en med motiv från England  och det hade denna + att den hade ett överkomligt pris.

Tillbaka på hotellet tvättade vi av våra tatueringar och smorde in dom med Helosansalva. Jag stoppade också burken med salvan i väskan så att vi kunde smörja in dom då och då under kvällen. När vi vilat en stund var det dags för middag och det blev Burger King. De flesta Burger King och McDonald’s i England har det så att man beställer på bottenvåningen och sedan äter man på andra våningen. Det hände en komisk sak och det var att jag fick min mat utan någon fördröjning – men Michelles kycklingburgare dröjde 1 minut och tjejen som vi beställde av bad om ursäkt minst femton gånger för att den dröjde. Vi berättade för henne att i Sverige kan man ibland få vänta 15 minuter på maten och hon trodde inte sina öron. De har som mål att snabbmat inte ska dröja och hon tyckte att 1 minuts fördröjning är för lång tid. När vi hade satt oss började ett barn gråta hjärtskärande och det var rätt så intressant att se de andra gästerna – ingen reagerade och blev irriterade – alla skötte sitt. Jag kan bara säga att jag reagerade – men inte så att jag blev irriterad utan jag blev illa berörd och ju mer det här lilla barnet grät ju mer gråtfärdig blev jag – jag hade verkligen svårt för att hålla tårarna borta och jag fick kämpa för att inte Michelle skulle se det. Barnet var kanske mellan åtta månader och ett år och det skrek inte för att det inte fick en glass eller för att det inte fick hoppa i bollhavet – nej, det skrek förtvivlat och inget som föräldrarna gjorde hjälpte det lilla barnet.

När vi hade ätit åkte vi tunnelbana från Paddington Underground till South Kensington Underground och vi gick den långa vägen till RAH och vi var lika förväntansfulla som vi var igår. Väl framme vid RAH gick vi över till Albert Memorialstatyen som ligger på motsatta sidan av RAH. Jag hade bestämt mig att jag skulle ha ett foto på RAH och vi hade aldrig klarat av att ta det om vi inte hade gått över på andra sidan.

Tillbaka på andra sidan gick vi till ”door 8” – mest för att kolla var vi skulle vara och när vi hade koll på insläppsdörren gick vi till ”door 6” där de sålde merchandise – Michelle skulle köpa ett linne till och när det var gjort skulle hon byta om – men det visade sig vara en superlång kö till toaletten och hon valde att byta om utanför. När vi var på väg till en buske som jag upptäckt och som vi tänkte kunde skydda Michelle så dök en svensk tjej upp som Michelle träffade i London på en McFly-konsert 2012. Vi pratade en stund med henne och hon berättade för mig att hon tyckte det var så häftigt att Michelle har en mamma som också älskar McFly och att jag gör det så mycket så jag följer med Michelle till London två gånger på ett år. Hon önskade att hon också hade en cool mamma.

Under tiden som vi stod och pratade med Emelie dök Sophie och hennes bror Kirill upp (från Israel). Idag hade vi tid att prata med dom en längre stund. Vi stod och pratade om mötet Michelle och jag hade i våras med McFly och då berättade vi om de bajsluktande kattleksakerna som jag virkat till Tom’s och Harry’s katter. Kirill frågade vad det var sorts leksaker och jag berättade att de luktade fruktansvärt och då det visade sig att han har katt lovade jag att virka några och skicka dom till honom – ja, om han alltså gav adressen till Michelle och det lovade han.

Helt plötsligt upptäckte vi att det var dags för insläppet och det var bara att säga hejdå till Sophie och Kirill och innan vi gick blev det kramkalas mellan Michelle och Sophie och helt plötsligt tyckte hon att hon också ville krama mig – som är en supercool mamma som älskar McFly, Harry och tatuerar in McFly-saker på mina armar.

Innan vi gick till vår plats gick vi till baren där Michelle köpte en flaska vatten och ett glas cider. Vi gick till rätt ställe (Cirkel Y, Row 2, Seat 118) och där blev vi visade till våra platser. Väl på plats upptäckte vi att vi hade fått urusla platser och vi kände att kvällen skulle bli en besvikelse. Visst om vi stod upp kunde vi väl se lite av scenen – men det kändes osäkert att stå upp med tanke på att vi inte hade något räcke framför oss och jag fick känslan att jag skulle ramla ner. Om jag satt ner och tjejen som satt på första raden lutade sig fram – ja, då såg jag inget. Vi såg att det fanns lediga platser vid Choir West (där vi satt igår) och Michelle sa att hon skulle skynda sig ner för att kolla om vi kunde uppgradera biljetterna till platser där. Hon försvann och helt plötsligt började de visa den film med gratulationer från kändisar och fans och när den var klar började konserten. Jag tyckte Michelle var borta länge och när andra låten startade och hon inte kommit tillbaka funderade jag på att leta efter henne. Precis innan andra låten var slut dök Michelle upp och hon skrek till mig att jag skulle följa efter henne för hon hade fixat rätt så bra platser till oss. Jag blev superglad med tanke på att tjejen som satt bredvid mig hade långt, stort, svart hår som hon slängde med fram och tillbaka och jag fick håret i ansiktet. När hon stod upp gungade hon fram och tillbaka och körde upp hennes breda röv i ansiktet på mig (ja, jag vågade inte stå upp eftersom räcke saknades och det var långt ner).

Vi skyndade oss ner till bottenvåningen och en RAH-anställd visade oss till våra platser och de var helt underbara. De kostade oss visserligen £12.50 extra – men det var verkligen väl använda pengar. Det bästa var nog när de skulle spela/sjunga Transylvania för då sprang Dougie förbi oss och även idag hade vi inte mer än 50 cm mellan honom och oss. Vi såg hela konserten hur bra som helst och om den var himmelsk igår så var den helt underbart himmelsk idag.

När killarna hade spelat/sjungit sista låten och det var dags att gå ut från RAH såg jag att det stod en ”fire officer” bakom oss och han plockade ut sina öronproppar och sa: ”What a loud noise”. Han tyckte att vi var helt fenomenala som klarade av ljudnivån och att det var fantastiskt att vi inte hade öronproppar och sedan sa han att han bara hade två kvällar kvar. Jag sa till honom att Michelle och jag gärna bytte med honom och det var snudd att han gick med på det.

När vi kom ut från RAH gick vi till den busshållplats som vi hade kollat upp innan konserten och vi tog buss 70 mot Acton och där skulle vi byta till en annan buss. När vi hade åkt en bit och bussen stannade för att släppa på passagerare hojtade Michelle till att vi skulle av. Hon hade sett att vi var i Bayswater och det var ett ställe som vi kände igen alltså plingade vi och hoppade av och därifrån tog vi tunnelbanan till Paddington.

Innan vi gick till hotellet gick vi in på Tesco för att handla något att dricka + KitKat med jordnötssmör och jag passade också på att köpa en extra burk med chokladpraliner till Marco. Det vi handlat skulle packas ner i väskorna och dom hade vi tänkt fixa när vi kom upp på rummet.

Jag hade lite svårigheter med att få plats med prylarna som jag köpt och jag fick pyssla fram och tillbaka innan jag kom på hur det fick bli. Apan skulle jag ha utan kartong i handbagaget och Furbysarna och den dansande Minionen skulle jag ha i resväskan – men eftersom jag ville att de skulle ligga skyddade ville jag ha dom i kartongerna (vet inte hur bagagepersonalen på flygplatserna hanterar väskorna). Tyvärr fick jag inte plats med övriga saker såsom mina kläder och jag fick tänka om. Furbysarna åkte ner i handbagageväskan och jag fyllde upp kartongen med den dansande Minionen med chokladpralinerna som Marco skulle ha + de KitKat och Chruchies som jag köpt till mig. Pralinerna som jag köpt låg i fina plastburkar – men de fick jag lämna kvar på hotellrummet och de till min far hällde jag över i en påse och även den åkte ner i Minionkartongen – alltså fyllde jag upp tomrummet i kartongen och Minionen låg skyddad =O)

Nåja, så småningom var väskorna packade och vi kunde sätta oss framför datorerna en stund och sedan blev det att nanna kuddarna.

 

mor

2 oktober 2013 13:43

det var roligt att läsa om er tur fastän ni berättade om den när ni kom hem

 

Jane

2 oktober 2013 17:47

Jag håller med mor att det även var roligt att få läsa om resan. Ser fram emot att se bilderna sen. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är de sista bilderna från själva resan. Nästa inlägg blir bilder på mina nyckelringar och lite annat.FrukostfattiglappenFoto: Jane Spiegelhauer (jag tvingade henne ta bilden innan hon lämnade den ifrån sig)Janes frukost (jag åt 1 stekt ägg, 2 s...

Idag var det dax att åka hem - igen. Vi vaknade halv sex och vi fixade till oss. Det vill säga Michelle gick till det rum som Jane och Marco sov i eftersom  hon hade sina prylar där och Marco kom till det rum han och jag hade.  Klockan sju åt vi fr...

  2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönster Video: Yvette Mårtensson2013 11 20 - ...

Bilder från dag 3. Filmsnuttarna kommer i eget inlägg.Hamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonSkylt som visar vad Hamley's har på de olika våningarna...

Idag står det hemresa på schemat och i vanliga fall hade det betytt att vi skulle checka ut från hotellet kl. 10.00 - men eftersom vi betalat för att checka ut kl. 13.00 istället hinner vi med lite annat på förmiddagen. Marco valde att stann...