OBS!!! VARNING INLÄGGET ÄR LÅNGT OBS!!!

Sista gången jag kollade på klockan innan jag somnade då stod den på tre och jag vaknade redan vid fem. Det blev inte många timmars sömn – men jag överlever och får sova när vi kommer hem.

Runt åtta gick vi från hotellet och började med att äta frukost på Subway – det blev en Mango Chicken – en limited edition macka och det är verkligen synd att den inte får stanna för den var supergod. När vi hade ätit fortsatte vi mot Bayswater där vi skulle besöka Toys R Us. Vi hade redan hemifrån Sverige bestämt att vi skulle besöka denna affär eftersom de hade billiga Furby 2012. De kostar enligt deras hemsida i vanliga fall £60 men de har sedan ett tag tillbaka haft rea på dom – dvs. £39,99. Eftersom de kostar 949:- i Sverige hade jag bestämt mig för att köpa en om de fortfarande hade rea på dom här i London.

När vi besökt och handlat (Michelle köpte Furbysar) på Toys R Us fortsatte vi mot High Street Kensington och Argos. Argos är en butik där de har nästan allt – men när vi kom fram visade det sig att det inte var en fysisk butik. Nej, du tittar i kataloger och sedan säger du till vid en disk, betalar och sedan efter några minuter får du varan. Lite annorlunda sätt att handla på. Här köpte jag min lilla ”monkey” (skrev att det var i Bayswater – men det var fel). Den lilla apa kostade 999:- (dansk valuta) på Kastrup och när jag kollade efter den i svenska butiker kostade den nästan 1200:- (svensk valuta). På Argos fanns den till £69,99 – men sedan hade de rea och då blev det ett pris som passade mig - eller rättare sagt min plånbok.

Eftersom ap-kartongen var jättestor och de inte hade någon påse som räckte till knöt de ett band runt om kartongen så att jag kunde bära den. Den var rätt så otymplig så vi valde att åka tillbaka till Paddington så att jag kunde dumpa den på hotellet. Vi kollade även så att Furbysarna och apan fungerade – hade känts lite jobbigt om vi kommit till Sverige och de inte fungerade.

Nästa grej som vi hade planerat in var att hitta en affär som sålde välgörenhetsarmband från Teenage Cancer Trust och detta skulle ske i Oxford Circus. Harry och hans fru Izzie jobbar ideellt för denna förening och självklart vill vi hjälpa till när vi nu har chans att hjälpa till. Vi letade efter en affär som hette Top Shop och när vi väl hittade den frågade vi personalen om armbanden och fick svaret att de var slut. När vi gick ifrån Top Shop såg vi att i den affären låg ett en annan affär som hette Top Man och då Michelle blev osäker på om det var Top Shop eller Top Man som sålde armbanden bestämde vi oss för att kolla med Top Man också och när vi väl hittat kassorna frågade vi efter armbanden och de hade vita kvar (har för mig att de fanns i tre olika färger) och vi köpte två var – vilket blev £8 till Teenage Cancer Trust från oss - inte många pengar - men alla bäckar små.

I Oxford Circus letade vi också efter Disney Store. Vi visste att den skulle ligga på Oxford Street – men inte var och vi gick på hela gatan – men hittade inte Disney Store och efter ett tag var vi tvungna att ge upp. Innan vi fortsatte till nästa ställe köpte vi varsin hamburgare och smoothie på McDonald’s. När vi ätit tog vi underground till Piccadilly Circus och sedan fortsatte vi till Hamley’s. Det är ju inte första gången vi besöker Hamley’s – men denna gången kollade vi alla fem våningar.

Vi kollade på de nya Fubysarna – dvs. Furby Boom och vi kunde snabbt konstatera att vi inte skulle köpa någon där – de kostade £76 och det är hutlöst. Vi kollade även på deras Harry Potter-prylar och Michelle köpte ett halsband och Harry Potter-mynt.

Vi tittade också på något som vi kunde ge till Jane, mor och far och till sist valde jag varsin liten Tatty Teddy till mor och Jane och Michelle valde en Tatty Teddy till mor och en My Blue Nose Friend till Jane. Michelle köpte en Mr Bean-nalle till Marco. Vi båda kände att det inte fanns något som vi ville ge min far och vi bestämde oss för att hitta på något annat till honom. Innan vi gick ifrån Hamley’s plockade jag till mig en Steiff-elefant-nyckelring  som vi lovat köpa för Jane och det blev även en Stieff-mus till Amazing. Ja, jag vet att ni tycker det är vansinne att köpa en Steiff-leksak till Amazing – men hon är ju min lilla gullegris.

När vi betalat fortsatte vi till Bayswater och ToysRUs igen och denna gång för att inhandla något till Marco och även köpa Furby Boom. Marco hatar Furbysar men älskar Minions från Dumma mej-filmerna och jag köpte lite olika prylar till honom från filmen – en porslinsmugg, två nyckelringar, en mjukminion och Minion som dansar och pratar. Michelle och jag köpte varsin Furby Boom.

När vi hade handlat klart fortsatte vi till hotellet för att lasta av våra inköpta prylar och när vi gjort det gick vi ner på Tesco och vi såg att de fått in Coca Cola Cherry. Självklart köpte jag på mig några flaskor som jag kan ha under vår vistelse.

Tillbaka i hotellrummet blev det lite vila och efter det var det dags att äta middag. Idag valde vi Chicken Cottage och vi kunde bara konstatera att vi valde rätt. Vi fick mer kyckling och vi sparade en liten slant + att det var godare än KFC. Glömde skriva för den 18:e att vi fick mycket pommes på KFC och jag som valde Popcorn Chicken fick nio små friterade kycklingbitar som smakade popcorn. Ja, smaken var det inget fel på – men nio små bitar kändes verkligen snålt. Här fick jag tre stora friterade bitar och lite pommes – precis så som det ska vara.

Nu brukar jag inte tycka om att äta kyckling med ben när vi är på matställen eftersom fingrarna blir så flottiga och kladdiga – men på matställen i London får man en våtservett tillsammans med maten – vilken service.

När vi ätit tog vi tunnelbanan till Trafalgar Square och vi fotograferade statyer, fontäner och byggnader utan problem - men nu var det ju oxå ljust. Vi låg lite efter i tiden och fick skynda oss iväg till South Kensington där vi skulle besöka RAH.

Vi fick gå rätt så långt för att komma till RAH men när vi väl var där fick jag rysningar – det var så imponerade att se byggnaden – den är enormt stor. På biljetterna stod det att vi skulle använda oss av ”door 12” och vi kollade upp var den ingången var och sedan gick vi till ”door 6” där McFly’s Anniversary Merchandise skulle säljas. Vi fick vänta en stund innan vi blev insläppta och då fick vi visa våra biljetter – dvs. de scannade in dom och när vi köpt det vi skulle ha och sedan skulle ut igen – ja, då fick vi scanna biljetterna igen. Detta gjordes varje gång vi gick in eller ut genom en dörr.

Michelle träffade på en tjej från Israel som hon pratat med på både FB och Twitter. Hon var på konserten tillsammans med sin storebror och de var supertrevliga båda två. När klockan närmade sig kvart i åtta gick vi till rätt dörr och det var i närheten av Box Office och vi kollade vad de hade att sälja. De hade teburkar, muggar, nallar, program m.m allt med RAHs namn på – Michelle och jag köpte varsitt program och varsin RAH-nalle. Precis innan insläppet gick Michelle till baren där hon köpte en flaska med vatten och det var rätt så komiskt för hon fick behålla korken till flaskan. Nu undrar ni säkert om jag blivit knäpp - men när vi köpte varsin Coca Cola precis när vi anlänt till RAH så fick vi inte korkarna till flaskorna - det var på grund av säkerheten. Alla andra fick också sina flaskor utan korkar och det var ju bara att acceptera även om det gjorde det svårare att förvara flaskorna.

När vi blev insläppta i själva RAH visade personalen fansen till deras platser och jag kan bara säga att vi trodde vi skulle se dåligt eftersom vi egentligen skulle sitta bakom scenen – men vi satt ändå rätt så bra. Vi vet ju att Dougie, Tom och Danny hoppar och härjar på scenen och vi var absolut inte rädda för att vi bara skulle få se deras ryggar. Det skulle bli värre med Harry eftersom han inte kan studsa runt på scenen – men om vi sträckte på oss kunde vi se honom också och det var ju bara att hoppas på att han någon gång under konserten skulle vända sig.

De började med att på en stor bioduk visa gratulationer från fans och från kändisar och då både folk och fä. Ja, jag skriver fä för man kan väl inte kalla Miss Piggy för folk =O) Ja, även hon gratulerade McFly och hon tyckte den ena var snyggare än den andra.

Helt plötsligt äntrade killarna scenen och det skreks rätt så friskt i RAH och det var en härlig känsla. De började med att spela och sjunga en låt och när de var klara pratade de med fansen. Precis som vanligt var de skojfriska i sitt sätt mot oss. Under kvällen presenterades bandet via film på den stora bioduken och det flätades in med låtar och prat.

När sjunde låten skulle spelas/sjungas blev det helt mörkt i RAH och alla fansen tystnade. Helt plötsligt tändes lamporna vid RAHs orgel och jag såg att någon kom springandes – det var Dougie och han var bara en halv meter från oss. Michelle blev helt hysterisk och hon visste inte var hon skulle bli av. Hon filmade när han satte sig vid orgeln och när han började spela och under hela tiden pratade hon och skrattade  om vartannat och det hördes på filmen. När Dougie spelat lite sprang han iväg igen och ner på sin plats på scenen. Låten de spelade var Transylvania (Transan är döpt efter låten) och då spelas det orgelmusik. Egentligen är det Dougie som börjar sjunga – men eftersom han var ute på språng fick Tom ta över hans sång.

Konserten varade i 2½ tim och det var en helt underbar konsert och jag ville bara att den skulle fortsätta i all evighet. Kändes lite tråkigt att behöva gå ifrån McFly och RAH – men vi kunde åtminstone glädjas över att vi hade en konsert kvar. När vi kom ut från RAH hamnade vi bredvid ”Stage door” och det fanns en chans att vi skulle få se McFly när de lämnade byggnaden – men när vi väntat i femton minuter valde vi att gå till tunnelbanan. På väg från RAH såldes det icke-officiella-McFly-merchandise  och Michelle köpte några hoodisar och t-shirtar och sedan skyndade vi oss iväg. När vi kom till tunnelbanan visade det sig att den hade stängt och vi hade inte kollat upp andra möjligheter att ta oss hem. Vi hittade en buss och kunde fråga chauffören vilken buss vi skulle ta för att komma till Paddington och han svarade tveksamt att vi kunde ta buss 414 och sedan visade han åt vilket håll vi kunde hitta en busshållplats.

Buss 414 gick med 15 minuters mellanrum och vi hade turen att det skulle gå en efter bara 2 minuter. Snacka om att vi blev snopna när den bara körde förbi. Vi såg att de andra bussarna stannade och för att få dom att stanna viftade passagerarna med handen. När nästa buss 414 dök upp testade vi viftandet och det fungerade. Vi åkte en bra bit och vi tyckte att vi kom längre och längre ifrån gatunamn som vi kände igen. Vi plingade på en hållplats och vi hoppade av och sedan kollade vi på deras busslinjeplan och hittade en buss som gick mot Paddington. Tyvärr dök den inte upp så vi var tvungna att ta en annan buss men även där dök det upp okända gatunamn. Jag gick fram och frågade chauffören om vi var på väg mot Paddington och jag höll på att tappa hakan när han sa att vi var långt från Paddington – men han skulle hjälpa oss. Han släckte lamporna i bussen eftersom den hade gjort sitt för dagen och chauffören hade slutat. Chauffören gav oss numret på en buss som skulle ta oss till Paddington och han lovade att han skulle köra oss till en hållplats som bussen gick från. Han körde och körde och körde och körde och jag viskade till Michelle att vi säkert hamnade långt från Paddington och sedan skulle han säga att vi fick hitta till Paddington själv. När han hade kört i 15-20 minuter – snabbt, som om han hade stulit bussen – tvärnitade han, öppnade dörren, pekade åt ett håll och sa att om vi gick åt det hållet i fem minuter så skulle vi se en station. Vi tackade chauffören, förklarade för honom att han både var dagens hjälte och en ängel. När vi hade gått i exakt fem minuter kom vi till en T-korsning och mitt framför oss var en stor vägg där det stod St. Mary’s hospital och vi ropade hurra. Nu var det bara att gå ca  25 meter åt höger och då var vi framme vid hotellet. Det såg lite mörkt ut i början – men snacka om att vi var tacksamma över för chauffören som körde oss tillbaka till Paddington. I Sverige hade vi fått besked av busschaufförerna att vi fick klara oss själva.

Det var skönt att ha kommit tillbaka till hotellet och vi fixade till oss och sedan blev det en stund framför datorerna.

 

Jane

27 september 2013 14:24

Jag såg på jobbet att du hade skrivit (5 minuter kvar på min rast)men jag fick vänta tills jag kom hem med att läsa. Det är alltid lika kul att få läsa det som ni fått uppleva, känns lite som man varit med. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är de sista bilderna från själva resan. Nästa inlägg blir bilder på mina nyckelringar och lite annat.FrukostfattiglappenFoto: Jane Spiegelhauer (jag tvingade henne ta bilden innan hon lämnade den ifrån sig)Janes frukost (jag åt 1 stekt ägg, 2 s...

Idag var det dax att åka hem - igen. Vi vaknade halv sex och vi fixade till oss. Det vill säga Michelle gick till det rum som Jane och Marco sov i eftersom  hon hade sina prylar där och Marco kom till det rum han och jag hade.  Klockan sju åt vi fr...

  2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönster Video: Yvette Mårtensson2013 11 20 - ...

Bilder från dag 3. Filmsnuttarna kommer i eget inlägg.Hamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonSkylt som visar vad Hamley's har på de olika våningarna...

Idag står det hemresa på schemat och i vanliga fall hade det betytt att vi skulle checka ut från hotellet kl. 10.00 - men eftersom vi betalat för att checka ut kl. 13.00 istället hinner vi med lite annat på förmiddagen. Marco valde att stann...