OBS!!! VARNING - MÅNGA BILDER OBS!!!
Hoppas det inte finns några fel i texterna under bilderna.

Rum 210 – vi bodde på 2:a våningen
Foto: Yvette Mårtensson


Tesco express – de har öppet dygnet runt. Bilden tagen från hotellfönstret.
Foto: Yvette Mårtensson


Harry Judd i gaytidningen Attitude. Ni har sett bilden på FB men den tål att ses igen.
Foto: Yvette Mårtensson


McFly = Harry Judd, Tom Fletcher, Danny Jones & Dougie Poynter i gaytidningen Attitude.
Foto: Yvette Mårtensson


Omslagsbild på gay-tidningen Attitude. Det är inte första gången McFly eller Harry Judd är på omslaget/i tidningen och det är garanterat inte sista =O)
Foto: Yvette Mårtensson


Subways limited edition - Mango Chicken
Foto: Yvette Mårtensson


Chocolate Chip Cookie M&M - fick man med om man köpte ett Meal Deal - dvs. sub + soft drink + snacks
Foto: Yvette Mårtensson


Whiteleys entré - ett köpcentrum i Bayswater.
Foto: Yvette Mårtensson


Toys R Us hade en butik i Whiteleys köpcentrum i Bayswater.
Foto: Yvette Mårtensson


Inne i Whiteleys köpcentrum.
Foto: Yvette Mårtensson


En duva som väntar på tunnelbanetåget i High Street Kensington.
Foto: Yvette Mårtensson


My Giggly Monkey - sitter i hotellsängen.
Foto: Yvette Mårtensson


Furby Boom på Hamley's
Foto: Yvette Mårtensson


Telefonkiosk byggd i LEGO - Hamley's
Foto: Yvette Mårtensson
 

Kungligheter i LEGO - på Hamley's.
Foto: Yvette Mårtensson


Chicken från Chicken Cottage med pommes (pommesen syns inte men det var kycklingen som var det viktigaste. Detta var godare, såg godare ut och var billigare än maten på KFC.
Foto: Yvette Mårtensson



Michelle & Toto på Trafalgar Square - framför ett av de fyra bronslejonen.
Foto: Yvette Mårtensson


Staty med Lord Nelson - Nelsonkolonnen - på Trafalgar Square
Foto: Yvette Mårtensson


Trafalgar Square - är ett torg i West End i centrala delarna av den London. Torget är tänkt som minnesmärke över slaget vid Trafalgar - en brittisk sjöseger under napoleonkrigen.Torget påbörjades under tidig 1800-talet och stod färdigt 1845. Mitt på torget står Nelsonkolonnen som omgivs av fontäner och fyra stora lejon i brons. Det påstås att bronset till lejonen kommer från franska fartygskanoner som smälts ner av britterna. I varje hörn av torget finns ett fundament och på tre av dom står statyer - på grund av brist på pengar blev det aldrig någon staty på det fjärde fundamentet. Torget används till politiska demonstrationer och samlingar och framförallt samlas det väldigt många Londonbor på nyårsafton. Sedan 1947 placeras varje jul en norsk julgran på torget. Granen skänks av norska staten som ett tack för den brittiska hjälpen under andra världskriget.
Foto: Yvette Mårtensson


Generalmajor Sir Henry Havenlock - född 1795 - död 1857. Står i sydöstra hörnet av torget.
Foto: Yvette Mårtensson


King George IV - född 1762 - död 1830. Står i nordöstra hörnet av torget.

Foto: Yvette Mårtensson


General Sir Charles James Napier - född 1782 - död 1853. Står i sydvästra hörnet av torget.
Foto: Yvette Mårtensson


Ett av fyra bronslejon som står på Trafalgar Square.
Foto: Yvette Mårtensson

OBS!!! VARNING INLÄGGET ÄR LÅNGT OBS!!!

Sista gången jag kollade på klockan innan jag somnade då stod den på tre och jag vaknade redan vid fem. Det blev inte många timmars sömn – men jag överlever och får sova när vi kommer hem.

Runt åtta gick vi från hotellet och började med att äta frukost på Subway – det blev en Mango Chicken – en limited edition macka och det är verkligen synd att den inte får stanna för den var supergod. När vi hade ätit fortsatte vi mot Bayswater där vi skulle besöka Toys R Us. Vi hade redan hemifrån Sverige bestämt att vi skulle besöka denna affär eftersom de hade billiga Furby 2012. De kostar enligt deras hemsida i vanliga fall £60 men de har sedan ett tag tillbaka haft rea på dom – dvs. £39,99. Eftersom de kostar 949:- i Sverige hade jag bestämt mig för att köpa en om de fortfarande hade rea på dom här i London.

När vi besökt och handlat (Michelle köpte Furbysar) på Toys R Us fortsatte vi mot High Street Kensington och Argos. Argos är en butik där de har nästan allt – men när vi kom fram visade det sig att det inte var en fysisk butik. Nej, du tittar i kataloger och sedan säger du till vid en disk, betalar och sedan efter några minuter får du varan. Lite annorlunda sätt att handla på. Här köpte jag min lilla ”monkey” (skrev att det var i Bayswater – men det var fel). Den lilla apa kostade 999:- (dansk valuta) på Kastrup och när jag kollade efter den i svenska butiker kostade den nästan 1200:- (svensk valuta). På Argos fanns den till £69,99 – men sedan hade de rea och då blev det ett pris som passade mig - eller rättare sagt min plånbok.

Eftersom ap-kartongen var jättestor och de inte hade någon påse som räckte till knöt de ett band runt om kartongen så att jag kunde bära den. Den var rätt så otymplig så vi valde att åka tillbaka till Paddington så att jag kunde dumpa den på hotellet. Vi kollade även så att Furbysarna och apan fungerade – hade känts lite jobbigt om vi kommit till Sverige och de inte fungerade.

Nästa grej som vi hade planerat in var att hitta en affär som sålde välgörenhetsarmband från Teenage Cancer Trust och detta skulle ske i Oxford Circus. Harry och hans fru Izzie jobbar ideellt för denna förening och självklart vill vi hjälpa till när vi nu har chans att hjälpa till. Vi letade efter en affär som hette Top Shop och när vi väl hittade den frågade vi personalen om armbanden och fick svaret att de var slut. När vi gick ifrån Top Shop såg vi att i den affären låg ett en annan affär som hette Top Man och då Michelle blev osäker på om det var Top Shop eller Top Man som sålde armbanden bestämde vi oss för att kolla med Top Man också och när vi väl hittat kassorna frågade vi efter armbanden och de hade vita kvar (har för mig att de fanns i tre olika färger) och vi köpte två var – vilket blev £8 till Teenage Cancer Trust från oss - inte många pengar - men alla bäckar små.

I Oxford Circus letade vi också efter Disney Store. Vi visste att den skulle ligga på Oxford Street – men inte var och vi gick på hela gatan – men hittade inte Disney Store och efter ett tag var vi tvungna att ge upp. Innan vi fortsatte till nästa ställe köpte vi varsin hamburgare och smoothie på McDonald’s. När vi ätit tog vi underground till Piccadilly Circus och sedan fortsatte vi till Hamley’s. Det är ju inte första gången vi besöker Hamley’s – men denna gången kollade vi alla fem våningar.

Vi kollade på de nya Fubysarna – dvs. Furby Boom och vi kunde snabbt konstatera att vi inte skulle köpa någon där – de kostade £76 och det är hutlöst. Vi kollade även på deras Harry Potter-prylar och Michelle köpte ett halsband och Harry Potter-mynt.

Vi tittade också på något som vi kunde ge till Jane, mor och far och till sist valde jag varsin liten Tatty Teddy till mor och Jane och Michelle valde en Tatty Teddy till mor och en My Blue Nose Friend till Jane. Michelle köpte en Mr Bean-nalle till Marco. Vi båda kände att det inte fanns något som vi ville ge min far och vi bestämde oss för att hitta på något annat till honom. Innan vi gick ifrån Hamley’s plockade jag till mig en Steiff-elefant-nyckelring  som vi lovat köpa för Jane och det blev även en Stieff-mus till Amazing. Ja, jag vet att ni tycker det är vansinne att köpa en Steiff-leksak till Amazing – men hon är ju min lilla gullegris.

När vi betalat fortsatte vi till Bayswater och ToysRUs igen och denna gång för att inhandla något till Marco och även köpa Furby Boom. Marco hatar Furbysar men älskar Minions från Dumma mej-filmerna och jag köpte lite olika prylar till honom från filmen – en porslinsmugg, två nyckelringar, en mjukminion och Minion som dansar och pratar. Michelle och jag köpte varsin Furby Boom.

När vi hade handlat klart fortsatte vi till hotellet för att lasta av våra inköpta prylar och när vi gjort det gick vi ner på Tesco och vi såg att de fått in Coca Cola Cherry. Självklart köpte jag på mig några flaskor som jag kan ha under vår vistelse.

Tillbaka i hotellrummet blev det lite vila och efter det var det dags att äta middag. Idag valde vi Chicken Cottage och vi kunde bara konstatera att vi valde rätt. Vi fick mer kyckling och vi sparade en liten slant + att det var godare än KFC. Glömde skriva för den 18:e att vi fick mycket pommes på KFC och jag som valde Popcorn Chicken fick nio små friterade kycklingbitar som smakade popcorn. Ja, smaken var det inget fel på – men nio små bitar kändes verkligen snålt. Här fick jag tre stora friterade bitar och lite pommes – precis så som det ska vara.

Nu brukar jag inte tycka om att äta kyckling med ben när vi är på matställen eftersom fingrarna blir så flottiga och kladdiga – men på matställen i London får man en våtservett tillsammans med maten – vilken service.

När vi ätit tog vi tunnelbanan till Trafalgar Square och vi fotograferade statyer, fontäner och byggnader utan problem - men nu var det ju oxå ljust. Vi låg lite efter i tiden och fick skynda oss iväg till South Kensington där vi skulle besöka RAH.

Vi fick gå rätt så långt för att komma till RAH men när vi väl var där fick jag rysningar – det var så imponerade att se byggnaden – den är enormt stor. På biljetterna stod det att vi skulle använda oss av ”door 12” och vi kollade upp var den ingången var och sedan gick vi till ”door 6” där McFly’s Anniversary Merchandise skulle säljas. Vi fick vänta en stund innan vi blev insläppta och då fick vi visa våra biljetter – dvs. de scannade in dom och när vi köpt det vi skulle ha och sedan skulle ut igen – ja, då fick vi scanna biljetterna igen. Detta gjordes varje gång vi gick in eller ut genom en dörr.

Michelle träffade på en tjej från Israel som hon pratat med på både FB och Twitter. Hon var på konserten tillsammans med sin storebror och de var supertrevliga båda två. När klockan närmade sig kvart i åtta gick vi till rätt dörr och det var i närheten av Box Office och vi kollade vad de hade att sälja. De hade teburkar, muggar, nallar, program m.m allt med RAHs namn på – Michelle och jag köpte varsitt program och varsin RAH-nalle. Precis innan insläppet gick Michelle till baren där hon köpte en flaska med vatten och det var rätt så komiskt för hon fick behålla korken till flaskan. Nu undrar ni säkert om jag blivit knäpp - men när vi köpte varsin Coca Cola precis när vi anlänt till RAH så fick vi inte korkarna till flaskorna - det var på grund av säkerheten. Alla andra fick också sina flaskor utan korkar och det var ju bara att acceptera även om det gjorde det svårare att förvara flaskorna.

När vi blev insläppta i själva RAH visade personalen fansen till deras platser och jag kan bara säga att vi trodde vi skulle se dåligt eftersom vi egentligen skulle sitta bakom scenen – men vi satt ändå rätt så bra. Vi vet ju att Dougie, Tom och Danny hoppar och härjar på scenen och vi var absolut inte rädda för att vi bara skulle få se deras ryggar. Det skulle bli värre med Harry eftersom han inte kan studsa runt på scenen – men om vi sträckte på oss kunde vi se honom också och det var ju bara att hoppas på att han någon gång under konserten skulle vända sig.

De började med att på en stor bioduk visa gratulationer från fans och från kändisar och då både folk och fä. Ja, jag skriver fä för man kan väl inte kalla Miss Piggy för folk =O) Ja, även hon gratulerade McFly och hon tyckte den ena var snyggare än den andra.

Helt plötsligt äntrade killarna scenen och det skreks rätt så friskt i RAH och det var en härlig känsla. De började med att spela och sjunga en låt och när de var klara pratade de med fansen. Precis som vanligt var de skojfriska i sitt sätt mot oss. Under kvällen presenterades bandet via film på den stora bioduken och det flätades in med låtar och prat.

När sjunde låten skulle spelas/sjungas blev det helt mörkt i RAH och alla fansen tystnade. Helt plötsligt tändes lamporna vid RAHs orgel och jag såg att någon kom springandes – det var Dougie och han var bara en halv meter från oss. Michelle blev helt hysterisk och hon visste inte var hon skulle bli av. Hon filmade när han satte sig vid orgeln och när han började spela och under hela tiden pratade hon och skrattade  om vartannat och det hördes på filmen. När Dougie spelat lite sprang han iväg igen och ner på sin plats på scenen. Låten de spelade var Transylvania (Transan är döpt efter låten) och då spelas det orgelmusik. Egentligen är det Dougie som börjar sjunga – men eftersom han var ute på språng fick Tom ta över hans sång.

Konserten varade i 2½ tim och det var en helt underbar konsert och jag ville bara att den skulle fortsätta i all evighet. Kändes lite tråkigt att behöva gå ifrån McFly och RAH – men vi kunde åtminstone glädjas över att vi hade en konsert kvar. När vi kom ut från RAH hamnade vi bredvid ”Stage door” och det fanns en chans att vi skulle få se McFly när de lämnade byggnaden – men när vi väntat i femton minuter valde vi att gå till tunnelbanan. På väg från RAH såldes det icke-officiella-McFly-merchandise  och Michelle köpte några hoodisar och t-shirtar och sedan skyndade vi oss iväg. När vi kom till tunnelbanan visade det sig att den hade stängt och vi hade inte kollat upp andra möjligheter att ta oss hem. Vi hittade en buss och kunde fråga chauffören vilken buss vi skulle ta för att komma till Paddington och han svarade tveksamt att vi kunde ta buss 414 och sedan visade han åt vilket håll vi kunde hitta en busshållplats.

Buss 414 gick med 15 minuters mellanrum och vi hade turen att det skulle gå en efter bara 2 minuter. Snacka om att vi blev snopna när den bara körde förbi. Vi såg att de andra bussarna stannade och för att få dom att stanna viftade passagerarna med handen. När nästa buss 414 dök upp testade vi viftandet och det fungerade. Vi åkte en bra bit och vi tyckte att vi kom längre och längre ifrån gatunamn som vi kände igen. Vi plingade på en hållplats och vi hoppade av och sedan kollade vi på deras busslinjeplan och hittade en buss som gick mot Paddington. Tyvärr dök den inte upp så vi var tvungna att ta en annan buss men även där dök det upp okända gatunamn. Jag gick fram och frågade chauffören om vi var på väg mot Paddington och jag höll på att tappa hakan när han sa att vi var långt från Paddington – men han skulle hjälpa oss. Han släckte lamporna i bussen eftersom den hade gjort sitt för dagen och chauffören hade slutat. Chauffören gav oss numret på en buss som skulle ta oss till Paddington och han lovade att han skulle köra oss till en hållplats som bussen gick från. Han körde och körde och körde och körde och jag viskade till Michelle att vi säkert hamnade långt från Paddington och sedan skulle han säga att vi fick hitta till Paddington själv. När han hade kört i 15-20 minuter – snabbt, som om han hade stulit bussen – tvärnitade han, öppnade dörren, pekade åt ett håll och sa att om vi gick åt det hållet i fem minuter så skulle vi se en station. Vi tackade chauffören, förklarade för honom att han både var dagens hjälte och en ängel. När vi hade gått i exakt fem minuter kom vi till en T-korsning och mitt framför oss var en stor vägg där det stod St. Mary’s hospital och vi ropade hurra. Nu var det bara att gå ca  25 meter åt höger och då var vi framme vid hotellet. Det såg lite mörkt ut i början – men snacka om att vi var tacksamma över för chauffören som körde oss tillbaka till Paddington. I Sverige hade vi fått besked av busschaufförerna att vi fick klara oss själva.

Det var skönt att ha kommit tillbaka till hotellet och vi fixade till oss och sedan blev det en stund framför datorerna.

Michelle på tåget till Hässleholm.
Foto: Yvette Mårtensson


Toto på Hässleholms station - det är tågbyte på G.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle & Toto på stationen i Hässleholm - det är tågbyte på G.
Foto: Yvette Mårtensson


Hässleholms station
Foto: Yvette Mårtensson


Toto på Öresundståget - mot Kastrup.
Foto: Michelle Mårtensson


Burger King - Chicken Royale
Foto: Yvette Mårtensson


Kastrup
Foto: Michelle Mårtensson


Inga förseningar på gång.
Foto: Yvette Mårtensson


Michelle och jag bytte plats - hon fick fönsterplatsen.
Foto: Michelle Mårtensson


Information om flygningen på mitt boarding card.
Foto: Yvette Mårtensson


Chicken Tikka Wrap - det bästa med flygningen.
Foto: Yvette Mårtensson


Tänk om man fick gå på molnen - vilken känsla.
Foto: Michelle Mårtensson


Kvällsmat på KFC - pommes med popcorn chicken.
Foto: Yvette Mårtensson


Rulltrappa ner på Paddington underground
Foto: Yvette Mårtensson


Stand to the right. Väldigt viktig att göra som det står på skylten - det är en synd att stå fel.
Foto: Yvette Mårtensson


Ernst & Young - London Bridge. Stackars den som ska putsa fönster.
Foto: Yvette Mårtensson


Kontorskomplex - London Bridge.
Foto: Yvette Mårtensson


Gatulampa eller konst?
Foto: Yvette Mårtensson


City Hall - det är tydligen Londons borgmästare som huserar i denna byggnad och det kostade £43 miljoner att bygga den.
Foto: Yvette Mårtensson


Towern eller Tower of London är en medeltida kunglig borg vid Themsens norra strand i London, vars primära funktioner under lång tid var att vara en fäsning, ett kungligt palats och ett fängelse för högt uppsatta fångar. Towern har även varit en plats för avrättning och tortyr, samt vapenhus, skattkammare, zoo, Royal Mint, observatorium och sedan 1303 den plats där Storbritanniens riksregalier förvaras.
Foto: Yvette Mårtensson

Tower Bridge är en klaffbro över floden Themsen i London. Den påbörjades 1886 och slutfördes den 30 juni 1987. I början drevs klaffarna av ångmaskiner - men är nu eldrivna. Tower Bridge är 244 meter lång, 16 meter bred och väger 11000 ton.
Foto: Yvette Mårtensson


Tower Bridge
Foto: Yvette Mårtensson


Tower Bridge
Foto: Yvette Mårtensson


Tower Bridge
Foto: Yvette Mårtensson


Tower Bridge
Foto: Yvette Mårtensson


Månen lyser över Tower Bridge.
Foto: Yvette Mårtensson

Waterloo - underground
Foto: Yvette Mårtensson


Charing Cross - underground
Foto: Yvette Mårtensson


Big Ben som sitter i klocktornet Elisabeth Tower. I folkmun kallas klocktornet för Big Ben - men det är bara själva klockan som heter så.
Foto: Yvette Mårtensson


WAIT - vid ett övergångsställe i Westminster
Foto: Yvette Mårtensson

Vi åkte från Perstorp med tåg kl. 10.03 och i Hässleholm fick i vänta ca 15 minuter innan tåget till Kastrup gick. Framme vid flygplatsen började vi med att äta på Burger King och när vi både var mätta och avkissade gick vi till terminal 2.

När vi hade hittat det stället där vi skulle checka in både oss och bagaget frågade vi en kvinnlig anställd när vi kunde checka in och hon sa att om vi ville checka in manuellt var det två timmar innan avgång och om vi checkade in via en maskin så kunde vi göra det tidigare. Jag  sa till henne att det nog var bäst att vi väntade och gjorde det manuellt för vi skulle säkert klanta till det och hon sa att det inte gick att göra fel  och att vi inte hamnade i Kina eller att maskinen åt upp våra pass.

Allt gick bra med maskinen fram till att vi skulle lägga i våra pass. På skärmen stod det att man skulle lägga passet med bilden upp och det stod där man la passen att man skulle lägga det med bilden ner. En engelsk snubbe försökte hjälpa oss och helt plötsligt hade Michelle checkat in men maskinen missade mig. Vi försökte göra om proceduren – men maskinen talade om att Michelle redan checkat in och det utan att vi fått boardingkorten. Jag gick till samma kvinna som jag pratat med innan och hon skulle försöka hjälpa oss och när hon också gick bet på det fick vi gå bort och få våra boardingkort manuellt. Tjo flöjt – det skulle inte gå att göra fel – men då har de inte mött oss.

När både väskorna och vi var incheckade var det dags för säkerhetskontrollen och vi gjorde som det stod. Vi tog av våra yttertröjor, plockade upp datorerna ur väskan och Michelle tog även upp Toto från väskan. Jag frågade snubben som stod i säkerhetskontrollen om Toto kunde ligga i väskan eller om han skulle stå bredvid Michelles dator. Han tittade misstänksamt på Toto och jag fick förklara för honom att Toto är en elektronisk leksak och att hans batterier låg i Michelles väska som var incheckad. Vi fick klartecken – Toto skulle stå bredvid datorn.

Backarna med våra saker åkte igenom röntgenmaskinen och vi gick igenom säkerhetsbågen. Jag klarade mig utan något pip – men när Michelle gick igenom pep det till och hon blev visiterad. Ja, nu har hon testat det också.

Vi gick runt och kollade lite affärer och när vi kom till Hamley’s gick vi in och där såg jag en supergullig elektronisk apa och jag bestämde mig för att en sådan ska följa med hem till Sverige. Tyvärr visade det sig att priset var alldeles för högt och det får bli en dröm som nog aldrig går i uppfyllelse.

Vi fördrev tiden med att sitta med våra datorer och gå runt lite på Internet och konstigt nog gick tiden mycket fortare denna gången än när vi åkte i april. Vi gick i och för sig mer runt och kollade bland affärerna denna gången än vad vi gjorde förra gången. Bland annat letade vi efter en engelsk tidning  som heter Attitude i de VHS Smith-butiker som finns på Kastrup. Tyvärr  hade de inte den och det var bara att inse att vi fick vänta till vi kom till England. Attitude är en Engelsk gay-tidning och eftersom Mcfly är så heta bland gay-killarna – ja, då får de vara med i tidningen titt som tätt.

Vi boardade i tid och planet gick också enligt tidtabellen. Det stod på den elektroniska skärmen att resan skulle vara avklarad på 1 timme och 40 minuter och det var ju positivt med tanke på att vi hade ett brådskande ärende när vi kom till London. Ja, jag tänker inte skriva om vilket ärende vi hade – utan ni får vänta till jag kommer längre ner i bloggen =O) Nu visade det sig att det fanns så många plan i luften så vårt plan fick cirkla rundor i luften och vi kom inte ner förrän den tiden som vi egentligen skulle vara framme. Efter en lång väntetid kom vi ur planet och vi fick visa våra pass och sedan kunde vi hämta våra väskor. Vi skyndade ner till Underground där vi fyllde på våra Oysterkort så att vi kan åka obegränsat under tiden vi är i London. När det var gjort gick vi på det tunnelbanetåg som skulle ta oss mot Piccadilly och istället för att byta där så att vi kom till Paddington åkte vi till Caledonian Road. Vi hade bestämt oss för att vi skulle försöka leka groupies till McFly =O) Vi hade nämligen fått reda på var de repar inför deras konserter och vi hade alltså chansen att träffa dom. En tjej som tipsade Michelle skrev att de brukade komma ut vid 19-tiden och en annan tjej skrev att de brukade komma ut runt 19.30-tiden Vi skyndade oss självklart men det går tyvärr inte att få tunnelbanetågen att gå fortare. När vi kom till Caledonian Road såg vi nog så förvirrade och bortkomna ut att ett cykelbud förklarade vägen för oss (ett stort tack till honom) och när vi hittat fram till deras studio var klockan 19.40 och inte en käft syntes till.

Eftersom vi kom för sent var det bara att åka till Paddington och gå till hotellet. På väg upp från tunnelbanestationen gick vi bakom två danska tjejer och hade två danska tjejer bakom oss och dessa fyra tjejer var säkerligen McFly-fans. De som gick bakom oss såg min tröja med McFly’s kärleksekvation och de pratade om att jag antagligen inte visste att jag hade en McFly-tröja och sedan konstaterade de att om man var så gammal som mig så kunde man inte veta vem McFly är. Jag kan bara säga att de var rätt så korkade – med tanke på att tröjorna från McFly’s 2013 tour inte går att köpa om man inte varit på en av tour-konserterna.

När vi checkat in och kommit upp på rummet konstaterade vi att det inte var lönt att stressa till London Eye som var vårt egentliga mål när vi kom till London. Vi hade tänkt åka en tur med hjulet när det var mörkt – men sista turen går halv nio och med tanke på att klockan var tio över åtta och det tar ett tag att både åka tunnelbana och gå till hjulet – ja, då var det inte lönt.

Istället för att stressa till London Eye gick vi ner till Tesco för att handla det viktigaste – dvs. Coca Cola Cherry och KitKat Chunky Peanut butter men det visade sig att de inte hade Coca Cola Cherry. Snacka om att vi blev besvikna – men vi köpte KitKat och sedan fortsatte vi mot KFC där vi åt kyckling och pommes. När vi ätit klart fortsatte vi mot Tower Bridge – vi måste se bron i mörker och jag kan bara säga att det var en fantastisk upplevelse. Tower Bridge var så mycket bättre kvällstid än dagtid.

Nästa sevärdhet var Trafalgar Square och vi bestämde snabbt att denna plats är något man besöker på dagtid. Det gick inte att få bra bilder på de berömda lejonstatyerna eller på monumentet som står där. Nej, det får bli ett besök imorgon eller på fredag när det är ljust. Istället besökte vi en Tesco-affär som turligt nog hade Coca Cola Cherry. Vi upptäckte att vi inte var långt ifrån Big Ben och istället för att åka ett varmt tunnelbanetåg så valde vi att gå till klockan och därifrån tog vi tunnelbanan till Paddington och sedan till hotellet.

Nu skulle ni fått se bilder men det tog enormt lång tid att ladda upp och då blir resultatet att ni får se bilderna sen.

Snart är det dax att bege sig till London. Vi börjar med att ta tåget från Perstorp till Hässelholm där vi får göra ett byte och då blir det tåget till Kastrup. Sedan blir det flyg till England och där får vi se vad som händer och sker. Eventuellt blir det ändrade planer på vad vi ska göra när vi kommer till London och då missar vi det som vi egentligen skulle göra - men kan bara säga två ord: Shit happens. Självklart uppdateras ni när vi gjort antingen det ena eller det andra - vill inte berätta något innan det skett =O)

Har precis ätit filmjölk med flingor + Naproxen och jag fick verkligen tvinga det i mig. Kan inte äta frukost så tidigt på dagen - men jag kände att jag måste ha något i mig om jag ska klara mig fram till att vi kan äta på Kastrup. Försöker oxå bota den migrän som så lägligt dök upp. Har inte haft en så jobbig migrän sedan i början av juli och har klarat mig på Panodil - men tyvärr inte idag.

Katterna märker att något är på gång. De springer framför fötterna på oss och då och då ligger Amazing på min väska. Hade hon fått hade hon legat på insidan istället för på utsidan - men tyvärr får hon inte följa med - hotellet tillåter inte djur på rummen. Ja, sedan finns det ett annat problem och det är att hon inte är rabiesvaccinerad och skulle hon följt med hade hon fått sitta i cargo då British Airway inte tillåter PETC (Pet in cabin). Nåja, hon kommer att ha det bra hemma - Jane tar hand om både henne och de andra två.

Nej, nu är det dax att lyfta på den breda röven och fixa det sista innan vi åker.

Ja, då är det snart dax för en ny resa till London och detta sker på onsdag (18 september) och vi kommer hem på lördag (21 september). Hade väl egentligen inte tänkt blogga eftersom det förra gången kändes som om ingen besökte bloggen och det känns inte roligt att lägga ner tid om ingen ändå är intresserad. Om ni går in och läser kan ni väl slänga iväg en kommentar så jag vet om någon läst - det räcker med kommentaren: Läst

Vi ska försöka hinna med så mycket som möjligt och jag känner på mig att det inte blir så många timmars vila. Om vi slipper förseningar hinner vi med allt vi hade tänkt göra/se på onsdagskvällen. Nu tänker ni väl att då kan vi kanske hinna med det vi missar på torsdag eller fredag - men det kan vi inte för då det vi ska göra är en kvällssyssla och vi ska på konsert bådet torsdag och fredag - ja, då missar vi sysslan.

Vårt egentliga ärende är att gå på två av McFly's konserter och detta sker på torsdag och fredag och då i Royal Albert Hall. Jag har stora förväntningar när det gäller konserterna - men jag har minst lika stora förväntingar när det gäller RAH. Tänk att få se superkillarna i en sådan konserthall - jag kan bara säga WOW.