Idag var det då dags att resa hem till Sverige. Jag vaknade strax före halv sex och att jag vaknade berodde på min värk. Tror inte det finns ett ställa på hela kroppen som inte skriker: VÄÄÄÄÄÄÄRK. Det är med blandade känslor som jag åker hem – en del av mig säger: ”Fler konserter med McFly” och en del av mig säger: ”Jag vill hem till Marco, Amazing och de övriga katterna”.
 
Halv nio hade vi fixat till oss och plockat ihop våra saker. Vi skulle checka ut från hotellet klockan tio och vi tyckte vi skulle passa på att äta frukost på Starbucks innan vi gjorde det. När vi ätit gick vi ner till undergrounden och skulle åka till Piccadilly Circus en sista gång – men det visade sig att våra Oyster-kort hade slutat gälla. Vi frågade en spärrvakt och han sa att korten bara gäller för sju dagar och att våra hade slutat gälla igår. Om man räknar sju dagar fram från torsdag runt halv tio – fram till torsdagen efter så skulle korten vara giltiga. Nåja, nu blev det ändrade planer – vi fick ladda på korten med pengar så vi klarade oss till Heathrow och sedan gick vi tillbaka till hotellet.
 
När klockan var kvart i tio tog vi våra väskor och checkade ut. Istället för att åka iväg till Heathrow så tidigt valde vi att sitta i hotellets foajé fram till klockan elva. Tiden rusade iväg och helt plötsligt var det dags att gå till Paddington underground och väskorna var tunga. Kunde nästan tro vi hade stoppat tegelstenar i dom. På Paddington station har de hiss ner till undergrounden och på så sätt skulle vi slippa rulltrapporna där – men när vi sedan skulle byta på Piccadilly Circus hade vi fått ta 2 x rulltrappa upp och 1 x vanlig trappa upp sedan hade vi fått ta 1 x trappa ner och 2 x rulltrappa ner. Framme på Heathrow hade vi kunnat ta hiss. Michelle tycker inte om att åka rulltrappa i vanliga fall och med en väska är det rena skräcken för henne. Ja, upp är inte så stora problem som när vi ska ner. Även jag var lite skeptisk att åka rulltrappa med en tung väska och jag vet ärligt inte om jag hade vågat - ja, upp hade nog inte varit några problem - men ner.
 
Vi fick lägga till en mindre summa och kunde istället för att ta underground med trappor och rulltrappor ta Heathrow express som är ett tåg och som gick från Paddington station direkt till Heathrow och på så sätt slappa vi kånka väskor i trappor och riskera livet i rulltrappor.
 
Vi var framme vid Heathrow halv tolv och vi försökte checka in väskorna – men vi var för tidiga – fick inte checka in förrän klockan ett. Det fanns bara en sak att göra och det var att koppla in datorn i en kontakt och sätta sig att skriva - synd bara att vi inte hade Internet =O) Michelle kollade vilka bilder hon ska visa upp i skolan imorgon – hon har strax över 3000 bilder och filmer från dessa dagar medan jag bara har strax över 1000 bilder. Jag försökte skriva lite om upplevelsen vi haft i London - om konserter, sevärdheter, människorna.
 
Klockan ett checkade vi in våra väskor och det var på gränsen med vikten - väskorna vägde 22,8 kg och man får ha 23 kg. Både Michelle och jag fick kämpa rejält för att få upp väskorna på bandet. När väskorna var avklarade gick vi till säkerhetskontrollen och det gick till på nästan samma sätt som på Kastrup. Först fick vi scanna vårt boardingkort och sedan fick vi lägga våra väskor i en back och laptopen och biljett+boardingkort i en back. Killen som jobbade där vi skulle igenom frågade om vi hade läsplattor eller liknande och då jag hade min läsplatta med mig fick jag lägga upp den bredvid laptopen.
 
Det var många som blev visiterade efter att det pep när de gick igenom säkerhetsbågen - men både Michelle och jag klarade oss utan pip och det kändes skönt - jag var tillräckligt nervös ändå. När vi stod och väntade på väskorna såg vi att en vakt kom gåendes med en svart ryggsäck och hon gick fram till en äldre man och han fick plocka ut allt han hade i ryggsäcken. Hon tog oxå knarkprov genom att stryka med en svart stav med en tygbit på över väskan och sakerna som funnits i väskan. Vi fick inte sett vad som hände med mannen och hans ryggsäck för vi blev upptagna av att ta våra väskor. Först kom Michelles backar med väska och laptop och sedan kom min ena back - den med laptopen och läsplattan. Min väska dröjde och precis när den gick igenom pep det till och jag blev rädd för vad som skulle hända. Väskan släpptes igenom och då måste allt ändå ha varit ok.
 
När vi hade tagit våra väskor var det dax att besöka en toalett och det var behövligt. När jag ska iväg på något blir jag kissnödig bara fem minuter efter att jag besökt en toalett och nu var det så att det bubblade ur öronen. Hade visserligen kunnat gå på toa före incheckningen - men med tanke på tyngden av väskorna ville jag gå så lite som möjligt.
 
Efter toabesöket började vi utforska Heathrow. Det fanns många affärer - men de flesta var inte något för oss - de var för dyra och vi hade inte ens haft råd att gå in och titta i dom. En sak hade vi råd med när det gällde dessa affärer och det var att fotografera deras skyltar - för då har vi ett bevis på att vi varit i närheten av dom.
 
Ett ställe som var ett måste att kolla upp - var Gordon Ramseys restaurang på Heathrow - Plane Food. Vi har varit nyfikna på både hans och Jamie Olivers restauranger - men på samma gång har vi inte tyckt det var värt pengarna att äta där med tanke på att det inte är "kändiskockarna" som lagar maten.
 
När vi kollat affärerna blev det en sista engelsk måltid och det blev på Starbucks och när vi var mätta gick vi för att köpa de sista Coca Cola Cherry - en dryck jag kommer att sakna. Det sista vi gjorde var att gå till gaten och där fick vi vänta ca 40 minuter innan vi kunde gå på planet. Gaten stängde 15:40 och efter det är det kört - men de öppnade inte gaten förrän 15:45 och jag trodde planet skulle bli försenat - men jag hade fel. Nåja, lite försenade var de - men inte mer än ett par minuter. Vi var framme på dansk mark ca 18:45 och det tog ett tag att komma av planet eftersom många skulle av och alla vill givetvis av först. Vi hade vårt handbagage i förvaringsskåpet ovanför stolarna och vi ville inte stå i gången och stoppa upp - alltså väntade vi till sist.
 
Vi hade två saker som vi måste göra innan vi kunde åka med Öresundståget till Helsingborg och det var att visa våra pass och att hämta våra väskor. Visa passen på Kastrup var inte lika komplicerat som på Heathrow - en sur gubbe slet till sig passet, kollade på det och när han lämnade tillbaka det grymtade han. Våra väskor kom lite snabbare än i England och det var jobbigt att få ner dom från bandet - men vi lyckades.
 
Innan vi gick till tåget köpte Michelle en Caramel Cream Frappucino på Starbuck - som hon sa: "Det är ett måste". Jag själv köpte en flaska juice - dyr men god.
 
När vi var framme vid Skånetrafikens biljettautomat började problemen och det var ju bara väntat - det är ju ändå Skånetrafiken. Michelle knappade in alla uppgifter och innan hon betalade stod det vilket klockslag biljetten gällde till och den skulle bara gälla tre minuter. Vi började om från början och då var klockan 19:30 och när vi kom fram till giltigheten stod det att den gällde till klockan 19:33. Hur kan en biljett bara gälla 3 minuter? Hur i h*****e ska man hinna köpa biljetten och sedan på tre minuter ta sig till rätt plattform? Jag frågade en snubbe som precis hade köpt sin biljett om jag kunde få se om det stod någon giltighetstid på hans biljett - men det gjorde det inte - bara ett klockslag när han köpt biljetten. Vi köpte en Duobiljett från Kastrup till Klippan och då med ett byte i Helsingborg. Tåget skulle gå från Kastrup kl. 19:46 och vara framme i Helsingborg kl. 20:48 och där skulle vi ta en tåg/buss kl. 21:17 och vara framme i Klippan 22:15.
  
Tåget gick som det skulle från Kastrup - men någonstans på vägen hade en ledning ramlat ner (något fel var det i alla fall) och det blev förseningar. Vi var framme i Helsingborg 21:20 och vi kunde inte hitta någonstans när nästa tåg/buss skulle gå till Klippan eller var den skulle gå ifrån - men däremot såg vi att buss 520 skulle gå 21:46 - men frågan var om vi skulle behöva köpa en ny biljett eller om vi kunde använda den som vi redan betalat för. Jag bestämde mig för att fråga den tågvärd som varit med på tåget från Kastrup och som stod och väntade på att han skulle åka hem. Han sa att vi inte skulle behöva köpa en ny biljett och det var ju glädjande besked.
 
Vi var hemma i Klippan runt kvart i elva och då vi fick skjuts hem av Marco och Jane, hoppade vi av vid stationen och på sätt behövde vi inte stressa när vi skulle av bussen.
 
Hemma igen på Torggatan hjälpte Marco och Jane oss in med väskorna och nu kunde vi hälsa på både dom och katterna. Det var superskönt att få krama om Amazing och att få kela med henne. När vi suttit och pratat en stund körde Jane hem och Michelle gick och la sig. Marco och jag pratade en stund till och runt halv två blev det dax att krypa ner under täcket. Amazing kröp ihop i min famn och sov hos mig hela natten.

Michelle stänger sin väska - hon hoppar på den.

Vi bodde på 4:e våningen och detta var vårt rumsnummer, Grejen undertill användes för att öppna dörren.

Tune Hotels Paddington - ett trevligt hotell som jag kan rekommendera. De finns även på andra platser i London - Westminster, Liverpool Street, Kings Cross.

Tesco Express - mitt emot hotellet - de har öppet 24 timmar per dygn.

Starbucks - Paddington station. Tyvärr en väldigt skakig bild - orsaken är att jag tog bilden när jag gick eftersom jag inte vågade stå på golvet - ett glasgolv.

Paddington som hittades på Paddington station. Självklart köpte jag en liten Paddington-nalle på stationen - annars är det ingen Paddington-nalle =O)

Plakett som sitter vid Paddington-statyen. Det står:
"Mr. and Mrs. Brown first met Paddington on a railway platform. In fact, that was how he came to have such an unusual name for a bear, for Paddington was the name of the station. From "A Bear Called Paddington" by Michael Bond. So began Paddington Bear's long association with the station.

Hiss upp till avgångshallarna på Heathrow

 
Gordon Ramsey Plane Food

Gordon Ramsey Plane Food - en annan skylt som hängde synlig.

Harrod's

Michelle tillsammans med Harrod's-nallen.

Dolce & Gabbana

Burberry

Tiffany & Co

Prada

Gucci

Dior

Chanel

Calvin Klein

BLT Wrap & Coca Cola på planet

Lyssnade på McFly

Danmark

Öresundsbron

 

Brittmarie

1 maj 2013 20:35

Det har varit jättekul att läsa om din och Michelles Englandsresa :) och jag vill gärna fortsätta läsa din blogg. Kram

 

Karin

1 maj 2013 20:59

Vilken härlig resa ni har haft och än en gång TACK för att jag fått följa med. Det har varit jättekul att läsa och kika på foton. Vilka butiker du fotat, måste vara för "de rika" :)Skönt att ni hade en bra hemresa och att Marco och Jane hämtade er på stationen. Då måste ni varit trötta.
Precis som Brittmarie, jag vill också fortsätta läsa din blogg, hoppas du känner för att skriva lite då och då. Ha det bra Kramar till er alla // Karin

http://mazemazing.bloggplatsen.se

 

Jane

2 maj 2013 15:06

Jag håller med de andra att det varit kul att läsa och att se dom fina bilderna. Eftersom jag var i England förra året med Michelle så kändes det som jag var där när jag såg bilderna. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är de sista bilderna från själva resan. Nästa inlägg blir bilder på mina nyckelringar och lite annat.FrukostfattiglappenFoto: Jane Spiegelhauer (jag tvingade henne ta bilden innan hon lämnade den ifrån sig)Janes frukost (jag åt 1 stekt ägg, 2 s...

Idag var det dax att åka hem - igen. Vi vaknade halv sex och vi fixade till oss. Det vill säga Michelle gick till det rum som Jane och Marco sov i eftersom  hon hade sina prylar där och Marco kom till det rum han och jag hade.  Klockan sju åt vi fr...

  2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönster Video: Yvette Mårtensson2013 11 20 - ...

Bilder från dag 3. Filmsnuttarna kommer i eget inlägg.Hamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonSkylt som visar vad Hamley's har på de olika våningarna...

Idag står det hemresa på schemat och i vanliga fall hade det betytt att vi skulle checka ut från hotellet kl. 10.00 - men eftersom vi betalat för att checka ut kl. 13.00 istället hinner vi med lite annat på förmiddagen. Marco valde att stann...