Idag var då dagen med stort McFly. Vi åkte från hotellet i Paddington runt halv elva och det efter att vi ätit frukost på Subway. Det går inga underground till Birmingham och vi fick ta tåg dit. Vi åkte först overground till Watford Juncion och där köpte vi en tur och returbiljett till Birmingham – men det visade sig när vi kollade upp det på stationen att biljetten inte gällde tillbaka till Watford Junction eftersom tåget var insatt tack vare London Marathon. Vi fick köpa varsin ny biljett och det kalaset gick på nästan £60.

Framme i Birmingham försökte vi hitta ut från stationen – men det var supersvårt. Stationen ligger tillsammans med ett köpcentrum som är på fyra våningar – Väla kan slänga sig i väggen om man jämför. Efter att ha gått upp och ner ett par gånger hittade vi utgången och vi kunde nu börja följa den beskrivning som Michelle skrivit ut från Hostel:ets hemsida.

Vi gick och gick och gick och efter 30 minuters promenad hittade vi fram. När vi hade checkat in kollade vi rummet och hade en kissepaus och sedan gick vi iväg för att äta en bit mat + försöka hitta till o2 academy där konserten skulle vara. Vi åt på McDonald’s och när det var avklarat började vi leta efter o2 academy. Vi gick och gick och gick och till sist frågade vi ambulanspersonal om vägen. De förklarade och precis innan frågade jag dom om de ville köra oss dit om jag bröt benet. Den ena killen sa att självklart körde de mig till sjukhuset och inte en konsert.

Nu gick vi efter deras beskrivning och helt plötsligt visste vi inte var vi skulle och då frågade vi en parkeringsvakt. Han förklarade att vi skulle gå rakt fram och vid en rondell kunde vi inte missa kön. Mycket riktigt – det var en låååååååång kö framför o2 academy.

Det var en skön känsla att kunna gå förbi alla som stod i denna långa kö och när vi kom fram till början frågade vi en vakt var vi skulle bli av. Han visade oss en kö på fem personer och vi ställde oss för att vänta och efter ett tag dök det upp fler och fler. När det var dags att gå in skulle vi få ett plastarmband på och vi fick uppge våra namn – ja, för vår del var det Michelles namn – och det visade sig att de fem första inte fick träffa McFly eftersom de inte stod med på någon lista och jag vet inte om det var dom som försökte köra med bedrägeri eller om de var utsatta för det.

När vi kom in i hallen där konserten skulle vara och vi skulle få träffa McFly  fick vi besked på hur det skulle gå till. Vi fick stå på rad och två av killarna skulle börja i ena änden och de andra två skulle börja i andra änden.

Michelle började prata med Dougie och han är en mjuk och blyg kille. Michelle pratade med honom och han såg att hon hade en tröja som hon köpt från hans företag Saint Kidd och de pratade om det och han gav Michelle klistermärken. Sedan gav hon honom de presenter som han skulle ha och han signerade det han skulle.

Nästa som vi pratade med var Danny och han frågade Michelle om hon inte var dougiecore på Twitter och hon svarade ja. Han frågade om de inte träffats i Reading förra året och även här svarade hon ja. Han fick de presenter han skulle ha och han signerade det han skulle signera. Han tittade på baksidan av det foto som hon givit honom och han försökte säga hennes namn och det lät rätt så roligt. När han hade frågat Michelle om hon var dougiecore sa han till mig: ”And you are the mum”. Jag svarade ja och sedan fick jag en bamsekram av honom och jag sa till honom att min syster skulle bli avundsjuk på mig. Han skrattade och sa att självklart måste jag berätta för henne att jag kramat Danny.

Nästa som vi pratade med var Tom. När han såg Michelle undrade han om hon inte var dougiecore från Twitter och hon svarade ja. Han sa till henne att han kom ihåg henne från Reading förra året och hon tyckte det var skitkul. När han hade pratat en stund med Michelle sa han till mig: ”And you are the mum”. Ja, det var andra som sagt detta till mig och det ar väl tur för jag kanske inte visste att jag var ”the mum”. När Michelle plockade fram presenterna till Tom och det som skulle signeras passade jag på att ge honom Valerianamössen som jag virkat till hans katter. Jag gav även honom en kackerlacka och visade honom hur den fungerade. Han knuffade till Harry och visade vad hans katter fått och Harry sa att katterna var lyckliga. När Tom fått presenterna och signerat passade jag på att få en kram av honom och sedan var det dags att prata med Harry.

Även Harry kände igen Michelle som dougiecore på Twitter och han kom ihåg henne från Reading förra året. När Michelle plockade fram presenterna till honom och det han skulle signera passade jag på att ge honom den påse som han skulle ha till katterna. Även han fick en kackerlacka och jag visade honom hur den fungerade. Han gav påsen och kackerlackan till hans fru Izzy och berättade för henne vad jag sagt. Jag berättade att katterna bara älskar både mössen och kackerlackan.  Harry fick presenterna och han signerade och jag fick en kram av honom och det var en bamsekram. Michelle fick kramar av alla fyra och blev fotad tillsammans med alla fyra. Jag blev fotad tillsammans med Harry – men det är min bild och ingen får se den.

Harry såg min tatuering på Xerox och frågade om det var en korthårig perser och jag svarade ja och att det var min första katt. Även Tom tittade på den och tyckte den var fin. Vi pratade med Harry och Tom om Michelles katter och jag berättade att hennes cattery name är Floynter’s och hon berättade att hon hade två katter och att de är döpta efter två av deras låttitlar.

När träffen var över trodde vi att vi skulle gå ut och ställa oss sist i kön – men en vakt sa att de inte behandlar deras VIP-gäster så. Han visade oss till balkongen där vi hade bokat biljetter och vi satt så att vi inte hade långt ner till scenen.

När konserten började var det först ett förband som spelade och de heter The Vamps – ett pojkband på omkring arton år och de spelade faktiskt riktigt bra.

När The Vamps spelat fyra låtar var det dags för McFly och snacka om hur mycket det låter när tjejer skriker. Konserten varade i nästan två timmar och jag bara njöt av den. Visst, när de tre sista låtarna spelades hade jag tappat det ena örat och det berodde på att vi satt precis bredvid en jättestor högtalare. Nåja, jag klarar mig med bara ett öra men om jag har otur tappar jag det andra örat i Reading på tisdag.

När konserten var slut kastade killarna ut sina handdukar, plektrum och Harry kastade ut sina trumpinnar. Danny kom över i vår sida när han skulle kasta sin ena handduk och han fick ögonkontakt med Michelle. En tjej ställde sig bredvid Michelle när hon såg att han skulle kasta och Danny pekade på Michelle och försökte få tjejen att förstå att hon inte skulle ha den. När tjejen gått kastade han den till Michelle och hon fångade den. En äckelpäckelhandduk – men en juvel för Michelle.

När vi hade stått i en lång kö för att köpa merchandise och Michelle fick tag i det hon ville ha började vi gå tillbaka till Hostel:et. Vi gick vilse (men bara lite) och efter många om och men (vi frågade) hittade vi den väg vi skulle gå på – men innan vi fortsatte till Hostel:et blev det en tur inom McDonald’s där vi köpte en kycklingburgare och en smoothie.

Promenaden till Hostel:et tog ca 30 minuter och klockan var ca 00:40. Vi borstade tänderna, kissade och sedan kröp vi ner under täcket. Det tog inte många minuter innan vi båda sov. Måste bara skriva att i mina öron så ringde det, surrade och tjöt och jag hade lock för det öra som jag tappat.

Det var en lång dag – men ack så underbar.

                                   

Hatter's Hostel - inte lika skräckaktigt på riktigt

Sängen

Andra delen av det lilla rummet

Toa med dusch och vask

Passerkort till vårt Hostel

Golvstående publik

The Vamps

Harry Judd

Dougie Poynter

Tom Fletcher

Danny Jones

En scen ur Titanic

Harry trodde Dougie var Kate Winslet

Äckelpäckelhandduken - men en juvel för MIchelle. De lite mörkare fläckar på handduken är något som jag inte vill spekulera i vad det är.

 

Jane

21 april 2013 23:54

Det var ju ett riktigt fint rum ni sov i. Jag tror att handduken som Danny kastade till Michelle var till mig, istället för kramen som jag inte kunde få, eller hur? :)
Som vanligt var det en trevlig läsning och ser fram emot mer.
Amazing skickar kattpussar till Mami.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är de sista bilderna från själva resan. Nästa inlägg blir bilder på mina nyckelringar och lite annat.FrukostfattiglappenFoto: Jane Spiegelhauer (jag tvingade henne ta bilden innan hon lämnade den ifrån sig)Janes frukost (jag åt 1 stekt ägg, 2 s...

Idag var det dax att åka hem - igen. Vi vaknade halv sex och vi fixade till oss. Det vill säga Michelle gick till det rum som Jane och Marco sov i eftersom  hon hade sina prylar där och Marco kom till det rum han och jag hade.  Klockan sju åt vi fr...

  2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönsterVideo: Yvette Mårtensson2013 11 20 - Hamley's skyltfönster Video: Yvette Mårtensson2013 11 20 - ...

Bilder från dag 3. Filmsnuttarna kommer i eget inlägg.Hamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonHamley's skyltfönster Foto: Michelle MårtenssonSkylt som visar vad Hamley's har på de olika våningarna...

Idag står det hemresa på schemat och i vanliga fall hade det betytt att vi skulle checka ut från hotellet kl. 10.00 - men eftersom vi betalat för att checka ut kl. 13.00 istället hinner vi med lite annat på förmiddagen. Marco valde att stann...